Fem Ă„r senare…0

Postad av matten Paula i Dagbok (onsdag juli 18, 2018 at 23:46)

Micke har hjĂ€lpt mig att laga bloggen! Fem Ă„r har jag betalat och haft Ă„ngest, försökt fixa men inte haft uthĂ„llighet nog. mĂ„ste ta pauser hela tiden och efter dem Ă€r hjĂ€rnan nollstĂ€lld, trĂ„den tappad. Nu nĂ„r jag alltihop, men lite mĂ„ste fortfarande fixas – menyer och lĂ€nkar. Sen ska jag berĂ€tta. Hur livet ter sig. Kanske.

KĂ€rleken.0

Postad av matten Paula i Dagbok (mĂ„ndag oktober 14, 2013 at 11:23)

De som följer mig via Facebook och framför allt Instagram, har förstÄtt att jag trÀffat en ny man.
Jag, som tĂ€nkt att jag blir kĂ€r i kĂ€rleken och snarare skaffar mig vĂ€nner Ă€n Ă€lskare, att jag Ă€r en frigid tant som Ă€r helt ointresserad av sex och bara vill gosa, som grĂ€mt mig över att jag blivit ihop med de tvĂ„ senaste, nĂ€r vi egentligen skulle varit ‘bara’ vĂ€nner. NĂ„ja, det har ju liksom löst sig nu, för nu ÄR de vĂ€rdefulla vĂ€nner och relationerna gjorde vĂ€l att vi lĂ€rde kĂ€nna varandra pĂ„ djupet. Om jag ser det sĂ„, var det inte slöseri med tid och ork. Och kĂ€rleken finns ju dĂ€r, men som man Ă€lskar vĂ€nner – inte partners.
Men nu verkar det som om jag prickat rĂ€tt. Kanske Ă€r vi FÖR lika, det finns helt klart nackdelar med det – men Ă€n sĂ„ lĂ€nge övervĂ€ger fördelarna: att vi har liknande erfarenheter i livet av vĂ„ra personligheter, som bl a att vi bĂ€gge jobbat och levt oss till utbrĂ€ndhet och aldrig riktigt hĂ€mtat oss. Det gör att vi förstĂ„r varandra. Och att vi har samma sexuella preferenser! Det har gjort mig rent sexgalen! Och att jag gĂ„tt frĂ„n att hata mina bröst och mitt kön till att Ă€lska de understimulerade stackarna! 😀 Jag tror t om att det kan hĂ„lla i sig, det vore ju underbart :-).
Jag har ju lÀnge sagt att nÀsta relation mÄste bo nÀra mig, jag behöver kontinuitet för att slappna av till fullo. Denna bor strax utanför Uppsala, men jobbar i stan, sÄ det passar bra att han antingen hÀmtar upp mig efter jobbet, eller stannar hÀr.
Han Ă€r oerhört omtĂ€nksam, men inte mjĂ€kig, dĂ€remot lite skarp och mĂ€strande ibland, precis som jag – sĂ„ jag har lĂ€tt att se bakom det och förstĂ„ vad han menar. Och precis som jag har han svĂ„rt att spela det sociala spelet och Ă€r ibland smĂ€rtsamt rak och Ă€rlig. SĂ€ger ‘fel’ saker. Det skapar förstĂ„ende för hur andra reagerar pĂ„ mig. Kanske kan det göra att jag kommer tillrĂ€tta med mina egna tonfall och sĂ€tt att sĂ€ga saker i lĂ€ngden. Det vore ju bra. Men kanske inte sĂ„ troligt. Speciellt som jag ofta gillar den sidan hos mig. Jag gillar inte sociala spel, de gör mig osĂ€ker och vilsen.
Vi har bara trÀffats en mÄnad, men bara sovit isÀr max 5 nÀtter pÄ den tiden, sÄ jag kan nog konstatera att vi nÄtt kontinuitet.
Försöker hĂ„lla tillbaka, inte bli för carried away – men det Ă€r inte helt lĂ€tt, för jag Ă€r verkligen nyförĂ€lskad och hoppas att det kommer fortsĂ€tta att kĂ€nnas sĂ„hĂ€r bra.

Mot förmodan0

Postad av matten Paula i Dagbok (fredag augusti 30, 2013 at 11:22)

Om ni saknar mitt bloggande, föreslÄr jag att ni kollar in min INSTAGRAM. En bild sÀger mer en tusen ord, Àr min devis för tillfÀllet.
r8madamen, förstÄs!

Sökes: ytterligare mening med livet0

Postad av matten Paula i Dagbok,Saker jag ser,Vilja (torsdag augusti 22, 2013 at 23:27)

IkvÀll sÄg jag programmet Sveriges bÀsta Àldreboende, och blev pÄmind om hur jobbigt jag tyckte det var att inte ha möjlighet att engagera mig sÄ mycket som jag skulle vilja i mina Äldrande mor- och farmödrar, innan det var för sent. Speciellt nÀr jag fick höra att min farmor förbjudits av hemtjÀnsten att gÄ ut pÄ egen hand, samtidigt som de inte hade tid att gÄ ut MED henne. Detta var en mycket social och aktiv kvinna, som innan dess brukat gÄ ut lÄnga promenader varje dag, tittat pÄ folklivet och sprÄkat med folk hon mötte. Naturligtvis blev hon deprimerad, förutom mindre och mindre rörlig.
Nu finns de inte lÀngre i livet, men jag har absolut inte glömt min sorg och kÀnsla av maktlöshet.
Nu Àr jag sjukpensionÀr, och har lite mer ork till livet och tÀnker att det antagligen finns massor med gamlingar som behöver en vÀn som kan promenera med dem, spela kort, gÄ pÄ bio, konsert el teater, eller bara trÀffas och prata ibland. SÄ; Àr du en av dem eller kÀnner du en sÄdan som bor pÄ hundpromenadsavstÄnd frÄn mig (jag bor pÄ KapellgÀrdet, centralt i Uppsala, öster om jÀrnvÀgen)? NÄgon, vars slÀkt kanske bor lÄngt bort eller har viktiga arbeten och familj, som lÀmnar fÄ möjligheter till umgÀnge, men mÄnga till saknad, ensamhet och dÄliga samveten? Tipsa om mig och min hund, som ÀndÄ mÄste ut och ju mer mening jag kan fylla promenaderna med, desto bÀttre.
Jag rÀknar kallt med att vi ska hitta saker vi kan hjÀlpa VARANDRA med och att det kan bli givande för bÀgge parter, utan att vi byter pengar.
Mina intressen Àr mÀnniskor, djur, miljö, konst och kultur, jÀmlikhet, öppenhet, HBTQ-frÄgor. Jag Àr numera agnostiker, men mycket intresserad av religion och filosofi.

HjĂ€rtat Ă€r fullt av…0

Postad av matten Paula i Dagbok,Vilja (fredag juni 7, 2013 at 02:53)

…dĂ„liga samveten. TĂ€nker mycket pĂ„ kĂ€ra vĂ€nner och slĂ€ktingar, men finner inte tiden och tillfĂ€llena för att lyfta luren. Nu har jag dock bytt abonnemang till mobilen, och borde ju utnyttja det obegrĂ€nsade antal samtal och pratminuter som ingĂ„r i det. SĂ„ jag försöker verkligen Ă€ndra pĂ„ hur jag funkar med telefonen. Jag behöver lugn och ro och ostördhet. Och tid. Och Ă€ven om jag verkligen Ă€r rik pĂ„ tid har jag svĂ„rt att stressa ner. Jag KÄNNER aldrig att jag har tid. Affirmationer Ă€r kanske lösningen? Börja varje dag med att meditera en stund över mantrat ‘jag har all tid i vĂ€rlden’ – det kanske skulle göra tricket?

"VĂ€nta du bara!"1

Postad av matten Paula i Dagbok,Elvin (onsdag februari 13, 2013 at 03:36)

Jag blir sĂ„ trött pĂ„ folk som raljerande mĂ„ste tala om att ”jassĂ„, Ă€r han inte Ă€ldre? VĂ€nta du bara, snart kommer han in i den och den Ă„ldern och snart kommer han bete sig SÅHÄR!”
Jamen, SO WHAT? Jag Àr faktiskt inte dummare Àn att jag fattar att min hund vÀxer och utveckas. Men inte fan tÀnker jag vÀnta pÄ att han tappar allt vett eller blir helt opÄverkbar. För jag vet ocksÄ att han Àr en individ som kommer eller inte kommer komma i de dÀr faserna. VÀnta? Varför dÄ? Varför ska jag oroa mig för nÄgot som kanske inte kommer hÀnda?
image
Vi tar en dag i taget och jag hanterar saker sĂ„ gott jag kan. Försöker att lĂ„ta bli att lyssna pĂ„ sjĂ€lvpĂ„tagna know-it-alls. Försöker lita pĂ„ min kĂ€nsla och förmĂ„ga att ”lĂ€sa” mina djur. För jag vet ju faktiskt att det Ă€r nĂ„got jag Ă€r bra pĂ„. Och jag vet att det sĂ€msta bland djur Ă€r att tappa sjĂ€lvförtroendet.
Försöker ocksÄ vara ödmjuk och be om och ta till mig rÄd om jag kÀnner mig vilsen. Metoderna Àr mÄnga och flera sÀtt kan fungera. Jag vill leda, inte trycka ner.

Random thoughts0

Postad av matten Paula i Dagbok (tisdag januari 29, 2013 at 07:04)

Vaknar mitt i natten – nĂ€stan morgon – och kĂ€nner mig sĂ„ otroligt tung. Elvin fyllde sex mĂ„nader igĂ„r – sĂ„ lĂ€nge lyckades han hĂ„lla mig pepp! För första gĂ„ngen har jag mĂ„tt bra utan den bakomliggande skrĂ€cken för att nĂ€r som helst störta i avgrunden.
Jag hoppas tyngden nu beror pÄ överanstrÀngning och lÀttar nÀr jag fÄtt vila.
Nu ligger jag vaken och kÀnner pÄ domningar, durrningar, fenomen i min MS-iga kropp. Och skriver.
Förresten förundras jag över hur det funkar nu för tiden, att folk med riktigt dÄligt sprÄk skiter i att de bara Àr snÀppet vÀltaligare Àn en analfabet, bloggar och skriver lÄnga texter. Jag gillar det, men blir ledsen över att dÄligt sprÄk fÄr mig att missa viktiga saker. För jag slarvar över, skummar, orkar inte lÀsa Àven om de har viktiga och fina saker att sÀga. SjÀlv skriver jag detta med mobilen, sÄ kanske kommer det inte upp i nÄgon verkshöjd.
Ska nog försöka sova lite.

Kulturarbetarens lott.4

Postad av matten Paula i Dagbok (mĂ„ndag januari 21, 2013 at 11:02)

Det hÀr Àr en kommentar med anledning av det hÀr debattinlÀgget och de hÀr kommentarerna frÄn FB:

”Jo dom dĂ€r lĂ„tsasaktiviteterna Ă€r ju skandalösa men Ă€r det bara jag som reagerar pĂ„ att hon var sjukskriven sĂ„ lĂ€nge att hon blev utförsĂ€krad och under tiden slĂ€ppte ett album och Ă„kte pĂ„ turne? …”

”Nikes beskrivning av hur det gĂ„r till hos de dĂ€r coach-företagen Ă€r viktig lĂ€sning. Att de Ă€r fullkomligt inkompetenta och meningslösa har stĂ„tt klart lĂ€nge, och det Ă€r bra att det fĂ„r uppmĂ€rksamhet (igen). Men jag saknar en diskussion om varför hon hamnat dĂ€r frĂ„n första början. Varför har hon inget jobb? Hon turnerar med Tant Strul, Ă€r inte det hennes jobb? Om inte det rĂ€cker för försörjningen, varför har hon inget annat jobb i sĂ„ fall? Är det pĂ„ grund av sjukskrivningen, eller nĂ„got annat? Sidan 3 och 4 i reportaget Ă€r viktiga, men sidan 1 och 2 Ă€r mest bara mĂ€rkliga. Lite som att hon menar att hon inte kan ha ett ”vanligt” jobb för att hon Ă€r konstnĂ€r. Hoppas att jag missförstĂ„r.”

Hon skriver det i början: hon har arbete, men ingen inkomst. För arbetet ÄR ett vanligt, eller riktigt,  jobb. Men det ligger inom en sektor som vi alla behöver för att mĂ„ bra, behĂ„lla förstĂ„ndet, överleva. Som alla konsumerar. MĂ„nga rĂ€knar med att kunna leva pĂ„ kulturarbetaren – i musikerns fall tĂ€nker jag pĂ„ skivbolag och bokningsbolag. Det blir inte mycket kvar för bandet att dela pĂ„. För vi som konsumerar vill inte betala hur mycket som helst. Alla behöver det, men ingen vill vĂ€rdera det och betala. Precis som vĂ„rdsektorn. Vi rider samvetslöst pĂ„ mĂ€nniskors drift att skapa och kall att vĂ„rda, vi vet att de MÅSTE göra det alltsĂ„ behöver vi inte betala. För de kommer göra det oavsett. Men ingen kan leva pĂ„ luft och kĂ€rlek allena. Det gĂ„r inte att driva en familj pĂ„ det. DĂ€rför mĂ„ste man förnedra sig utanför det humanas grĂ€nser i ”Ă„tgĂ€rder” dĂ€r man sĂ€tts veritabla  idiotuppgifter istĂ€llet. Sen kan ju ni, som faktiskt sitter och drar in sjuka summor pĂ„ saker eller tjĂ€nster som, om man ser krasst pĂ„ det, inte alls behövs – för överlevnad – sitta och kĂ€nna er harmsna över att de upptar plats i dessa idiotĂ„tgĂ€rder och lyfter samhĂ€llets skulor för det. IstĂ€llet för att kunna leva pĂ„ det arbete de faktiskt gör. Som ni med glĂ€dje konsumerar. Som hĂ„ller er sane.
Nike skriver dessutom att hon Ă€r arbetssökande,  pĂ„stĂ„r vĂ€l knappast att hon inte skulle kunna ta ett, som den ena kommentatorn uttrycker det, ”vanligt” jobb.
En annan attityd man kan ta till denna idioti skulle kunna vara att tĂ€nka pĂ„ vilka samhĂ€llsbĂ€rare de Ă€r. Som sĂ€tter mĂ€ngder av mĂ€nniskor i arbete – det vore intressant att rĂ€kna ut hur mĂ„nga som lever pĂ„ att Nike inte kan leva pĂ„ sitt yrke.

Dutti Vovve!0

Postad av matten Paula i Dagbok (tisdag januari 15, 2013 at 02:34)

Elvin börjar lÀmna sin trotsperiod. Det tarvades mest att jag laddade fickorna med favoritgodiset. Och sÄ tror jag att spökperioden kom och liksom bröt av. Han ser saker han inte kan tolka och drabbas av rÀdsla och osÀkerhet. DÄ Àr matte bra och trygg att ha.
Idag har det varit lite lÄngsamt. Jag och rÄttorna var huvudpersoner och Elvin hamnade i skuggan. Det ska bli en artikel i Upplands nyheter pÄ fredag. Intervjun kÀndes bra och mÄnga bra bilder blev det. Ska bli roligt att se.
Sen var jag för trött och sköt pÄ alla mina planer och stannade hemma och slöade istÀllet. Hoppas jag orkar imorgon.
PĂ„ kvĂ€llen lekte vi och övade pĂ„ ‘hĂ€mta’ och ‘loss’. Jag har inte anvĂ€nt ‘loss’, utan sagt ‘tack-tack’ istĂ€llet, men eftersom alla andra vill sĂ€ga ‘loss’ kĂ€nns det smart att öva in det. Och Elvin har umgĂ„tts en massa med Ramses – hur sött som helst 🙂  UpptĂ€ckte att knölen pĂ„ Ramses svans var en talgknöl – tömde och tvĂ€ttade den, sen fick han hĂ€nga i soffan ned oss och knapra valpfoder. Projekt stödmata Ă€ldre rĂ„tta har börjat 🙂
natti, natti!

Dagens vÀder0

Postad av matten Paula i Dagbok (torsdag januari 10, 2013 at 22:56)

Var nog för att det skulle vara sĂ„ HÄR nĂ€ra || att jag skulle ringa SMHI och be dem sudda bort Uppsala frĂ„n vĂ€derkartan. HU!

Nästa sida »