Vad Àr det som hÀnder?0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (fredag augusti 25, 2000 at 23:10)

23:10
Övrigt, 45 lĂ€sare totalt
Oj. Nu gÄr det sÄ lÄng tid mellan uppdateringarna av dagboken att man kan tro att det inte hÀnder nÄgot i mitt liv. Eller att jag inte alls tÀnker. Men sÄ Àr det nu inte riktigt. Det hÀnder massor, sÄ mycket att jag inte riktigt hinner med mig sjÀlv. Jag trodde jag skulle kunna begrÀnsa arbetsbördan nu under hösten, men ack, vad jag bedrog mig.
Insight Lab har övertalat mig att bli fast anstÀlld hos dem. Efter nÀstan ett halvÄrs tjat tackade jag ja till slut. Till en halvtid. Det kÀnns jÀttekonstigt. Fast mÄnadslön, arbetet förlagt till Stockholm en dag per vecka, pensionssparande och arbetskompisar.
Dessutom fick jag en resa för 6.000 som gratifikation. För att de ville visa hur nöjda de Àr. Jisses. SÄnt Àr ju inte jag van vid, vad Àr det som hÀnder?
PĂ„ torsdag blir det Kick-Off i skĂ€rgĂ„rden – hĂ„ll en tumme för att jag kommer hem i ett stycke?
Förutom detta har jag tackat ja till att ta upp skrivjobben igen, samt pÄbörjat byggandet av tvÄ sajter och en CD-ROMproduktion. Inget stort eller komplicerat, men det ska göras. Alltihop. Helst samtidigt. Helst ska det ocksÄ vara klart innan jag ens hunnit börja.
Inget försvar, men kanske en förklaring till er som inte hört av mig Ä det senaste. Det blir liksom bara mycket korta kollar pÄ Lunar och i mailboxen, och bara det mest akuta besvaras, om ens det.
Mitt största problem just nu Ă€r flackandet mellan alla möten – hur ska jag hinna med sjĂ€lva arbetet, egentligen?
Undrar om jag hinner fira min födelsedag? Och hur jag ska fira den i sÄ fall?
Varför har nÀstan alla negrer sÄ vackra rumpor?
KvÀllens kÀnsla: stress!

Blues för ett dammhjÀrta0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (onsdag augusti 16, 2000 at 01:59)

01:59
Övrigt, 57 lĂ€sare totalt
Tack, alla ni som saknat min dagbok. Jag har varit sÄ dammig inuti att det varit svÄrt att skriva. Förut var det tvÀrtom, men nu Àr ni sÄ mÄnga som lÀser mina tankar och tunga tankar vill man kanske behÄlla lite för sig sjÀlv.
Det blir en blues idag. Det kanske ni redan förstÄtt. Med den inledningen.
Z fyllde Är igÄr. Den 15:e alltsÄ. Det Àr mÄnga som fyller Är i dagarna. MÄnga som jag gillar. Men Z Àr alldeles, alldeles speciell. Han var den första som jag kÀnde ren och skÀr obÀndlig tillit till. Det gör jag fortfarande. Han Àr inte bara den första, utan den enda.
Nu har tiden lagt ett lager damm över min brinnande kÀrlek till honom. Kanske skulle det svepas ivÀg som av en vindpust om jag trÀffade honom nu. Eller kanske skulle det ligga kvar dÀr, cementerat. Jag vet inte. Jag vet inte alls. Det Àr 1 Är och en mÄnad sedan vi senast sÄgs och igÄr fyllde han Är. 38. Jag har haft ett blÄtt dygn och inte ens skrivit ett grattismail.
Jag vill grĂ„ta floder, men hostar istĂ€llet bara smĂ„ pustar av det dĂ€r dammet. Är det sĂ„ tiden lĂ€ker sĂ„ren? Genom att tĂ€cka över? PJ Harvey sjunger knarkigt i mina öron och jag Ă€lskar sĂ„ att jag dör. Jag Ă€lskar mitt hjĂ€rta till damm, men ingen Ă€r beredd att ta emot. Ingen tillĂ„ts ta emot, för dĂ€r stĂ„r han emellan. Z. Först var han min vĂ€lsignelse. Nu Ă€r han min förbannelse.
Jag trÀffade nyligen nÄgon som jag tror skulle kunna smeta ihop mitt hjÀrta igen, men han vill inte. Inte nu i alla fall. Kanske nÄn gÄng. Eller inte. Men han var den första som fick Z att flytta pÄ sig. Han förstÄr nog inte hur stor han Àr. Det blev syftningsfel, men det gör inget, för det stÀmmer in pÄ dem bÄda. Annars har de inte mycket gemensamt. Annat Àn födelseÄret.
Ville skriva nÄgot helt annat.
>>
>
He came riding fast
Like a phoenix out of fire flames
He came dressed in black with a cross bearing my name
He came bathed in light and the splendor and glory
I canÂŽt believe what the Lord has finally sent me
He said dance for me, fanciulla gentil
He said laugh awhile, I can make your heart feel
He said fly with me, touch the face of the true God
He made me cry with joy at the depth of my love
Cause IÂŽve prayed days
IÂŽve prayed nights
For the Lord just to send me home some sign
IÂŽve looked long, IÂŽve looked far
To bring peace to my black and empty heart
My love will stay till the river bed run dry
And my love lasts long as the sunshine blue sky
I love him longer as each damn day goes
The man is gone and heaven only knows
Cause IÂŽve cried days
IÂŽve cried night
For the Lord just to send me home some sign
Is he near? Is he far?
Bring peace to my black and empty heart
So long day
So long night
Good lord, be near me tonight
Is he near? Is he far?
Bring peace to my black and empty heart
<PJ Harvey, The Dancer>
Kanske jag skulle maila den hÀr dagboken? Sinnes.

HÀr dÀr jag bor0

Postad av matten Paula i LĂ€svĂ€rt,LunarArkiv (tisdag augusti 8, 2000 at 23:16)

23:16
Övrigt, 68 lĂ€sare totalt
Dagmamman mitt över gÄrden larvar sig till tvÀttstugan med barnen som svanungar kring benen. Hon har argveck kring munnen och ledsna ögon, men barnen Àr fortfarande glada. Magen hÀnger som en sÀck kring lÄren pÄ henne och jag tÀnker att hon Àr stark som orkar bÀra Àven tvÀtten.
Om barnen stÄr för tÀtt intill hennes ben, ser hon dem inte.
Det stÄr tre jÀttepooler pÄ gÄrden. För barnen att bada i. Fast de har tydligen lÀrt sig att badstÀllen = toaletter, sÄ de kissar en hel del. Drar ner de helt överflödiga bikinibrallorna, hukar och kissar med stor koncentration i vattnet för att sedan dra upp byxorna igen och dyka i den sköna blandningen. Ljuvligt. Jag bara vÀntar pÄ att nÄn unge ska lÀgga en stor prydlig korv i vattnet. Och folk klagar pÄ katter.
FörÀldrarna till barnen har köpt varsin identisk utegrupp fast i olika fÀrg. En mörkgrön, en vinröd och en vit. De har likadana parasoll ocksÄ, fast i olika fÀrger. NÀr jag tÀnker efter, Àr det faktiskt sÄ att jag inte kan skilja mammorna Ät heller. För de ser likadana ut. DÀr skiljer sig inte ens fÀrgerna.
Men de sitter dÀrnere vid poolerna, med kjolarna upphasade kring höfterna och med bikinitoppar, smÄpratar och visar upp sina bulliga former för solen. Jag tycker de Àr vackra, men antagligen Àr de fulla av komplex över sina kroppar som Àr mycket större Àn de borde vara enligt Amelia och Kom-i-Form.
Jag fÄr för mig att jag ser suddigt av sorg, men det Àr bara damm pÄ fönstret. Det ger en softad bild av allt som hÀnder dÀrnere. Men ljuden Àr skarpa. Man kanske borde stÀnga dem ute. Men det blir sÄ varmt hÀrinne dÄ.
Hela omrÄdet luktar av tÀndvÀtska. Det Àr sommarens doft hÀr. Inga andra tar sig igenom. Jag har glömt hur sommaren egentligen luktar. NÀr ingen grillar. Ungarna hÀr tror nog att sommaren ska lukta tÀndvÀtska och brÀnt flÀsk.
Men jag Ät grillade majskolvar med B och just dÄ var de det godaste och underbaraste jag nÄgonsin Àtit och hans skrattlinjer de vackraste jag sett. Den gÄngen tyckte jag om grilldoften och allt det jag ville lÀmna kÀndes plötsligt uthÀrdligt. Staden blev trivsam och fattbar och min. NÀra.
Fast kanske inte just hÀr. Kanske inte det hÀr omrÄdet.

Dusch, sopgodis o jollesegling0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (mĂ„ndag augusti 7, 2000 at 17:43)

17:43
Övrigt, 43 lĂ€sare totalt
Usch, idag Ă€r ingen bra dag. Tyck synd om mig. Jag har ont i halsen som attan, de klienter jag hade inbokade ringde inte, det Ă€r stökigt, jag vill inte laga mat, mina drömmar Ă€r bara drömmar. Trist, va? Men det var iaf skönt att duscha. Och jag sĂ„g kul ut. Det gör jag alltid nĂ€r jag duschar för jag speglar mig i duschhandtaget. Speglar man sig pĂ„ tvĂ€ren i skaftet ser man ut som Puffs kompis korsad med en bredkĂ€ftad groda och speglar man sig i sjĂ€lva duschens baksida, sĂ„ ger man upp hoppet om att nĂ„gonsin leva i ett parförhĂ„llande igen. Slangen Ă€r vĂ€ldigt svĂ„r att spegla sig i, men jag övar. Mina gĂ€ster Ă€r i Stockholm, hela bunten. Skönt att ha en dag för sig sjĂ€lv. Även om hela planeringen sprack. Men jag fick ju i alla fall leka med duschhandtaget. Ni kan fethajja att jag tar lĂ„ng tid pĂ„ mig i duschen. Trots att mina lekar Ă€r sĂ„ oskyldiga.
Jag vet inte vad jag ska skriva om, antar att det mÀrks. Jag sprÀngs av funderingar snart, men de platsar inte hÀr. Inte nu. MÀnniskor omkring mig har visat sidor som jag inte ville se, och som jag inte kan pÄverka. Det Àr ocksÄ trist. Tyck synd om mig.
Nu kom Puff hem frĂ„n seglarskolan och berĂ€ttar om kapsejsningar, koner och bryggkrockar. Jag lovade henne en resterande dajm, som vi sedan inte hittade. Min unge Ă€r sĂ„ godisdesperat att hon letade igenom soporna – och se – dĂ€r var den! Nu gĂ„r hon hĂ€r och tuggar medan jag inbillar mig alla basilusker som krypit in i förpackningen frĂ„n de andra soporna. Usch.
Dagens kÀnsla: Nepp