Hur ljuvligt Ă€r det ej…0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (fredag september 29, 2000 at 17:53)

17:53
Övrigt, 63 lĂ€sare totalt
Åh, vad det Ă€r roligt med digitalkamera! HĂ€r testas och fixas och grejas med alla instĂ€llningar och sĂ„, fotas som aldrig tillförne! Än sĂ„ lĂ€nge med ganska klena resultat, jag har glömt allt jag kunnat om blĂ€ndare och slutartider, men det ska nog hĂ€mtas upp igen. Kameran Ă€r iaf vĂ€ldigt bra och lĂ€ttanvĂ€nd, sĂ„ det Ă€r inte den det Ă€r fel pĂ„.
Jag kommer ju frÄn en fotografslÀkt: min morfar och mormor var fotografer i NorrtÀlje och mamma Àr det i Stockholm, och otaliga Àr de timmar i fototeknik jag fÄtt mig till livs, dels som medhjÀlpare till mamma, dels i skolor. Men vad hjÀlper det nÀr man har teflonminne?
Senaste dagarna har jag gÄtt i vÀggen lite. Jag KAN bara inte jobba. Nu misstÀnker jag att jag iofs fÄtt lika mycket gjort som en som har ett normalt 8-5-kneg, men jag kÀnner mig vÀldigt slö jÀmfört med hur jag BRUKAR jobba.
Morgonen Àgnades till att Äka ut till HÄgaby och se St Göran och draken framföras av E:s klass. HÀrligt att lÀmna datorn och komma ut i naturen. För det spelades upp vid gravhögen i HÄga och de hade till och med tvÄ riktiga hÀstar med i förestÀllningen.
Ni som följt min dagbok Ànda sen i vÄras, vet att E haft en strulig och dÄlig skolgÄng hittills och att hon bytte skola dÄ höstterminen började till en Walldorfskola. Det har visat sig vara ett vinnardrag Àn sÄ lÀnge. DÀr tillÄts hon att skapa och vara en öppen och fri individ och det Àr som att fÄ hem en helt annan unge pÄ eftermiddagarna.
Hon Àr glad och tillfreds. Hon blir bemött med glÀdje och respekt. Det Àr en helt annan stÀmning i klassen, i hela skolan. Hon stannar lÀnge efter skolans slut och umgÄs över klassgrÀnserna. Man kallar inte varandra fitta, hora och andra saker som var sÄ vanliga i de andra skolarna. Hon lÀr sig saker. Hon mÀrker det inte sjÀlv, för hon tycker mest att de leker och grejar, men JAG mÀrker det. Kunskaperna fastnar och Àr roliga att ha.
Varje gÄng man Àr dÀr, trÀffar man andra förÀldrar. De finns och intresserar sig pÄ ett helt annat sÀtt Àn jag förut sett.
LÄter jag lyrisk? Det skulle du oxÄ vara, med de skolerfarenheter jag har i bagaget.
KĂ€kade lunch med mina gamla VendelvĂ€nner Å och L, vars son Ă„ker Ă€nda frĂ„n dĂ€rifrĂ„n varje dag, han gĂ„r i Emelies klass.
Bra, fullspĂ€ckad dag. Nu kommer snart A med ungar och spĂ€ckar den lite till. NĂ€r var det jag skulle jobba, sa du? 🙂
Tar alla i famn!

VÀrldshistoriens rörigaste och sÀmsta0

Postad av matten Paula i LĂ€svĂ€rt,LunarArkiv (söndag september 24, 2000 at 22:16)

22:16
Övrigt, 50 lĂ€sare totalt
Hur innehÄllsrikt liv har man om man fÄr en aha-upplevelse av att det inte Àr nÄn reklam tryckt pÄ kesopaketets folielock? Jisses. TankestÀllare?
Fast jag tycker mitt liv Àr ganska innehÄllsrikt just nu. Det innehÄller mycket jobb, mycket rörelse och förhÄllandevis mycket nöje. För att vara mig. Fast den hÀr veckan har jag inte fÄtt mycket jobb gjort.
Förutom att dÀnga min bÀrbara dator i golvet sÄ att skÀrmen pajade. Och den pajade verkligen. Ordentligt. 6.000 kommer det att kosta att laga och det Àr lite krÄngel med försÀkringsbolaget, sÄ det Àr inte sÀkert jag fÄr ut nÄt pÄ försÀkringen. TÀnk posítiva tankar om det Ät mig, sÄ jag fÄr lite stöd, ok?
NÀstan hela veckan har gÄtt Ät till telefontjafs runt det dÀr. Och sÄ var gamla exet M hÀr och bjöd mig pÄ indisk restaurant, dÀr jag oartigt nog nÀstan somnade med nÀsan i maten flera ggr. Och sÄ rusade jag och CS runt som yra höns pÄ Networks TelecommÀssan i torsdags och förundrades av att Ericssons monter var höjdpunkten.
Slutligen firade jag och Sotilas att Uppsala Domkyrkas webbsajt var fÀrdig. Lite kinky i sig, bara det. Bio och och sen öl pÄ Katalin. DÀr stod plötsligen en mycket överförfriskad och mÀkta av Starisen omtyckt JazzFredrik och sa relativt söta saker om StjÀrnan. Som sjÀlvklart gick pÄ smickret och storvulet bjöd honom pÄ öl. Senare blev han utslÀngd av vakten. Men han stod i alla fall fortfarande upp.
Fattar ni att Uppsala Àr en sÄ liten stad att det inte finns nÄgra stÀllen (förutom nÄgon enstaka kÄr, men jag har inget kÄrleg) som har öppet efter 02.00? Inte underligt att en partypingla som jag förtvinar i denna stad. Vi uppsökte i brist pÄ annat en korvmoj dÀr jag komponerade den Àckligaste rÀtt jag nÄnsin Àtit (tunnbrödrulle med falafel, potatismos och rÀksallad) och betalade en förmögenhet för den.
Vi parkerade oss pÄ en bÀnk i en buske vid FyrisÄn och Sotilas skyfflade under stor glÀdje rÀksallad i min urringning. Det kom en soptunneplundrare och undrade om vi satt dÀr och rökte pÄ. Inte underligt, som vi fnissade. Han (soptunneplundraren, inte Sotilas) begravde hela armarna i sopbehÄllarna. Ni vet sÄna dÀr gröna med tvÄ hÄl pÄ framsidan (sopbehÄllarna alltsÄ, inte armarna). Jag blev alldeles nervös att han skulle fÄ min tunnbrödrulle över sig istÀllet för rena, fina tomglas och pantburkar.
Det mÄste ju gÄ att öppna de dÀr behÄllarna pÄ nÄt sÀtt sÄ att man SER vad man grÀver i, det hÀr liknade ju rena FÄngarna pÄ Fortet. Soptunneplundraren pÄstod att det inte gÄr, men en vacker dag ska jag göra en ingÄende undersökning och sedan resa land och rike runt och undervisa de som envisas med att grÀva i dem pÄ det dÀr viset hur man EGENTLIGEN skall göra.
NÄ. Eftersom den hÀr trÄkstaden stÀnger sÄ tidigt och det dessutom var lite kyligt, sÄ skildes vi (Sotilas och jag, sopplundraren hade sedan lÀnge lÀmnat oss) och tog varsin taxi Ät varsitt hÄll i Uppsalanatten.
Lördagsmorgonen vĂ€cktes jag av idel mĂ€nniskor som ville umgĂ„s – kanske mitt liv Ă€r pĂ„ vĂ€g tillbaka?
Tog emot ett gĂ€ng pĂ„ morgonen, Ă„kte sedan in till centrum och fikade med Tove, som beslutat att sadla om frĂ„n snickare till lĂ€kare och var jĂ€tteglad och underbar. Efter att jag vinkat adjö till henne pĂ„ StockholmstĂ„get, styrde jag min kosa till IKEA, familjeparadiset. Ensam Ă€r dock stark – slĂ€pade hem 32 kg IKEApaket pĂ„ bussarna och kom hem med en halvmeter lĂ€ngre armar.
Natten Ă€gnades Ă„t röjning, möblering, dammsugning och svabbning sĂ„ att grannarna ylade – men nu har jag en fin och praktisk arbetsplats. Jess!
IkvÀll blir det tidig sÀnggÄng för imorgon har jag en heldag som heter duga. NÄgon gÄng i mitten av dagen skall jag gÄ till min frisör tillika fd svÀgerska och klippa hÄret. För första gÄngen pÄ tre Är. Det Àr sÄ hemskt sÄ det kan ni inte tro. En till anledning att hÄlla en tumme.
Om du hÄller en tumme för mig, hÄller jag en för dig. Deal?

Var sitter partypinglans avknapp?0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (söndag september 17, 2000 at 17:37)

17:37
Övrigt, 57 lĂ€sare totalt
Nyss ringde det pÄ dörren. Jag tittade i fiskögat och dÀr stod en okÀnd man med en gul hink. Jag öppnade inte. Det Àr sÄ hemskt stökigt och jag vill inte ha in okÀnda mÀn med hinkar i mitt stök. Det lustiga var att han gick baklÀnges ner för trappan nÀr han gick.
————————
IgÄr Äkte jag till Den Enda Staden (sÄ kÀnns det just nu).
Jag promenerade med B och vi Ät middag pÄ en iransk restaurant. Sen tog vi en promenad. Sen fikade vi pÄ ett fik modell ungdomsgÄrd. Sen tog vi en promenad. Vi pratade och tittade pÄ smÄ och stora saker och Gustav XII hade en silverfÀrgad jojo pÄ fingret.
Det var bra att trÀffas.
Vi skiljdes och jag gick och letade upp tvÄ vilsna Norrköpingsflickor, Loop och kusin Z. De irrade omkring i Gamla Stan och trodde de var pÄ Riddarholmen. Jag lotsade dem till StarGayte dÀr vi tog varsin drink och tittade pÄ gamla bögar som dansade till schlagerdÀngor. NÄgra sura flator var dÀr med.
Vi gick. De ville ha glitter och glamour. Inte jeans och hÀngmagar.
PÄ vÀg ut rÄkade vi fÄ med oss en flata som var glad. Vi kan kalla henne ML. Hon tyckte oxÄ att det var trÄkigt med sura flator. Hon hade hittat tvÄ glada i Ryssland, men de var ju lÄngt bort nu. Döm om MLs besvikelse nÀr hon förstod att Z och loop var straight. Jag tycker det Àr knÀppt att man ska tala om för folk vad för typer man gillar att ha sex med, sÄ jag lÀt bli att tala om det. SÄ ML satte sitt hopp till mig. Stackarn.
FĂ€rden gick till Kinks and Queens, hĂ€r fick vi vĂ„rt lystmĂ€te. Dessutom trĂ€ffade jag en del för mig kĂ€nda ansikten, vilket inte gjorde saken sĂ€mre. TvĂ€rtom. Lyckan var gjord nĂ€r VĂ€rldens BĂ€sta Daniel gjorde entrĂ© och lyste upp dansgolvet. KvĂ€llen avlöpte i dansens, svettens, kramarnas och klĂ€mmandets tecken – och vi var alla lyckliga som barn pĂ„ kalas.
Konversationen i kön till den enda toaletten (vars lÄs gick i baklÄs fast man inte ens lÄst) var obetalbar. Dragqueens som klagar över urinvÀgsinfektion och jÀmför lÀppstift. Sött.
Finast var nog den dragqueen som var lÄng och bred över ryggen som en skogshuggare, med en byst som Dolly Parton, blond peruk och ljusblÄ gummiklÀnning. Jag önskar jag sÄg ut sÄ.
Jag gÄr dit igen. Helt sÀkert.
Nu Ă€r jag hemma igen. De glada, generösa, vackra Norrköpingstöserna ocksĂ„, antar jag. B sitter snart pĂ„ bussen och Daniel spelar brĂ€dspel i Östertorp. Eller var det var.
Söndag. En alldeles vanlig dag.

Sjuhelsikes vardagsdramatik0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (torsdag september 14, 2000 at 02:59)

02:59
Övrigt, 55 lĂ€sare totalt
Sist skrev jag tydligen nÄgot bra. Eller speciellt. Eller konstigt. Kanske nÄgot bra?
Maken till mycket feedback har jag dĂ„ inte varit med om. Eller… Feedback vet jag inte riktigt om man kan kalla det. Min mejlbox och gĂ€stbok fylldes av ord frĂ„n mĂ€n. Som tyckte att jag verkar vara en intressant kvinna. Ensamma mĂ€n, gifta mĂ€n, mĂ€n med bĂ„de fru och Ă€lskarinna. Som önskade att de orkade med en till. Typ.
Ja jag Àr sÄ sjuhelsikes intressant. HÀr dÀr jag sitter i mitt stökiga jobbrum dag in och dag ut och natt in och natt ut och blir mer och mer hÄlögd. Lik ett lik. Fy vad intressant jag kÀnner mig. Ja tjena.
Som tur var fick jag en del mejl och inlÀgg frÄn flickor/kvinnor ocksÄ, sÄ kanske det var lite bra ÀndÄ, inte enbart och gÄtfullt testosteronhöjande. TÀnk om det var den styckande kvinnan som talade till reptilhjÀrnorna? Hoppas inte. Usch.
——
Idag var jag med om nÄgot mÀrkligt. Stod (som vanligt) och jobbade vid datorn nÀr det plötsligt uppenbarade sig en okÀnd karl i dörröppningen till rummet. Han skulle montera kÀllsorteringskÀrl under diskbÀnken. Till situationen hör att jag alltsÄ sitter hemma och jobbar och ofta Àr jag pÄ jobbet innan jag kommer pÄ att jag ska klÀ pÄ mig. Eller Àta.
Jag stod alltsÄ i full (eller hur man nu skall uttrycka det) Evamundering dÀr framför datorn. NÀr han plötsligt stod dörren. Det fanns liksom inget att göra utom att prata pÄ. Men snart ursÀktade jag mig och rusade in i ett annat rum dÀr jag hade klÀder och stÀngde dörren för att klÀ pÄ mig.
Jag hann dock inte fĂ„ pĂ„ mig mĂ„nga plagg innan han kom in utan att knacka och annonserade att det var klart. Jisses. Puff hade vĂ€ldigt kul Ă„t mitt ’OOOoops’. Men han hade ju redan sett allt, sĂ„.
Antagligen blev han lite skakis – eftersom han stĂ€dade ur allt under min diskbĂ€nk Ă„t mig (jag glömt att de skulle komma idag och hade inte gjort det sjĂ€lv) och gjorde sĂ„ rent och fint.
Även för en hĂ„lögd arbetsnarkoman som knappt kommer utanför dörren kan livet innehĂ„lla lite vardagsdramatik.
Gissa vad grabbarna pÄ den firman snackar om idag.
/Paula, trött som… som… nÀÀÀ jag orkar inte.

Kom Àlskling0

Postad av matten Paula i LĂ€svĂ€rt,LunarArkiv (onsdag september 6, 2000 at 20:40)

20:40
Övrigt, 86 lĂ€sare totalt
Kom Àlskling. Ta min hand sÄ sÀtter vi oss och gosar i soffan till intervjun med sveriges enda kvinnliga styckmördare. Kom sÄ lÄter vi TV3 leda vÄr vÀg in i hennes hjÀrna, berÀtta om hennes hat, besvikelser och drömmar. Kom sÄ analyserar vi hur just en kvinna, född till omhÀndertagande, fÄr för sig att mörda och stycka en annan kvinna.
Det kanske kan ge uppslag till nya, frÀna dokussÄpor. VÀnta bara tills BigBrotherBimboPaula sprÀttar upp sina medtÀvlare en efter en, njutbart styckar pÄ ett ungefÀr med en styckkarta över en gris riven ur Nordisk Familjebok G-Gr som guide. Allt skildrat i realtid pÄ www.bigbrother.se.
Eller kom, sÄ sÀtter vi oss framför datorn och spelar Quake, det finns inget skönare Àn att skjuta folk sÄ att blodet skvÀtter med dina armar om min midja och dina kyssar i min nacke.
************************************
Det kÀnns traumatiskt att hon heter Paula. Det borde vara förbjudet för andra att heta mitt namn.
************************************
IgĂ„r ringde Hagge, en vĂ€n frĂ„n den tid dĂ„ jag arbetade pĂ„ ÅlandsbĂ„t. Han oroade sig för mig. För att jag skulle tappa min mĂ€nskliga gĂ€rning i allt IT:ande. Att jag skall gĂ„ förlorad för mĂ€nskligheten och vinnas av kapitalismen. Det Ă€r en ganska obefogad oro. Jag hĂ„ller koll pĂ„ mig och idealiteten Ă€r alltför starkt rotad. Att göra nĂ„got annat skulle vara att förakta sin bakgrund. Det gör ju inte jag. Jag Ă€r stolt över den.
ÅlandsbĂ„ten, ja. Ett flytande monument över ensamhet och desperation. Det var en helt egen verklighet dĂ€rute pĂ„ havet. Alla moraliska regler sattes ur spel. En bit ut pĂ„ havet kan man supa hur mycket som helst, sĂ€tta pĂ„ vem som helst var som helst och slĂ„ss obehindrat. Man inte bara kan, man SKA. Tydligen.
MÀnnen super och kvinnorna söker sitt livs kÀrlek.
*************************************
Jag kan styra TVn fast jag hÄller fjÀrrkontrollen bakofram.

Ålderssvag fd kriminell0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (mĂ„ndag september 4, 2000 at 02:38)

02:38
Övrigt, 56 lĂ€sare totalt
Jag mÄste vÀnja mig. Hur kan det komma sig att det lÄter sÄ mycket Àldre med 34 Àn 33? Jag som bara Àr typ 15. Och 90. Och 34.
Fast nÀr jag var pÄ Katalin med Mo_Tucker i fredags kÀnde jag mig riktigt gammal. Det blev till slut nÀstan pinsamt nÀr det hela tiden ploppade upp saker jag jobbat med. Jag har snart jobbat med ALLT. Nej inte riktigt. Jag har nÄgra yrken kvar: prostituerad, oljeborrare, svetsare och servitris, t ex.
Om man inte skall rÀkna vÄra bravader i tonÄren som prostitution? Nej, snarare rÄn. Eller vanliga, hederliga blÄsningar.
Av nĂ„gon anledning rĂ„kade vi ofta pĂ„ gubbar som ville att vi skulle suga av dem. Kanske var det dubbelt upphetsande med kombinationen smĂ„flicka/punkare? Vi lĂ€t dem tro att vi var med pĂ„ noterna, ledde in dem pĂ„ nĂ„t undanskymt stĂ€lle, tvingade dem att betala i förskott – sen drog vi för allt vad tygen höll. Inte i deras sorgliga gamla snoppar, utan dĂ€rifrĂ„n. Med pengarna. Ett mycket sĂ€kert sĂ€tt – vilken gubbe skulle ens försöka dra in polisen i ett sĂ„dant Ă€rende?
Jag har aldrig haft dÄligt samvete för de gÄngerna. Gubbar som försöker köpa smÄtjejer förtjÀnar inte bÀttre. SÄ resonerade jag dÄ och sÄ resonerar jag nu. Jag var i samma Älder som min dotter Àr i nu.
>>
>
Tack för alla gratulationer via mail, ICQ, lunargÀstbok, SMS och telefon.
Jag hade en okej födelsedag, antar jag. Trots att det inte blev nÄgot Gröna lund eftersom jag var tvungen att jobba pÄ förmiddagen. Och trots att jag inte gjorde nÄgon egen tÄrta utan gick pÄ kondis istÀllet och kÀkade bakelser.
BÀst vi satt dÀr pep min telefon för 100:e gÄngen ungefÀr. SMS frÄn Z. TÀnk att jag blir sÄ uppÄner. Fortfarande. Dessutom satt vi pÄ det fik som han och jag var pÄ den första gÄngen vi trÀffades. SammantrÀffande?
Vi hade en lĂ„ng SMS-vĂ€xling och jag var som sagt uppĂ„ner. Puff oxĂ„. Hon saknar honom massor. Jag grattade ju aldrig honom. Funderar allvarligt pĂ„ att skicka dagboken frĂ„n den 16 augusti till honom per mail. Skulle det vara bra eller dĂ„ligt? Jag vet inte – vad tror ni? Vi kan ju ha en omröstning – berĂ€tta i min gb hur just du tycker att jag skall göra. Eller skicka ett mejl.
NĂ„vĂ€l – födelsedagen slutade med att jag ramlade handlöst nĂ€r Puff och jag sprang till bussen. Mitt pĂ„ ett övergĂ„ngstĂ€lle. Mina knĂ€n har prydliga, nĂ€stan helrunda, lila blĂ„mĂ€rken pĂ„ sig som gör vĂ€ldigt ont. Och min ena hand ser vĂ€ldigt otrevlig ut. SĂ„ kan det gĂ„. Lite Ă„lderssvag, kanske?
Nu svamlar jag sÄ det kanske Àr dags att avsluta denna sorgliga anteckning.
Dagens hype: Big Brother.

VĂ€lkommen till Euforia0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (fredag september 1, 2000 at 19:17)

Fre 1 sep 2000 19:17
Övrigt, 48 lĂ€sare totalt
Nu nÀr jag gick hem var stjÀrnhimlen sÄ klar och hög att inte ens Uppsalas ljus förmÄdde den att blekna nÀmnvÀrt. BredbandsspÄren ritade nyfyllda svarta streck i cykelbanorna och hÀr nere nÀra marken lÄg lÀtt dimma som gav gatlyktorna coronor.
Jag gick med raska, lyckliga steg en av de vÀgarna B och jag gick, en vÀg som jag inte ofta gÄr. Men alla vÀgar leder till mig, vissa Àr bara lite lÀngre. SÄ sa jag dÄ. Antagligen stÀmmer det.
Den hÀr vÀgen ledde i alla fall hem till mig, dÀr en Àlskad tonÄring lÄg och snusade i sin sÀng. En lycklig mamma bara mÄste ösa pussar över en sÄdan vacker unge tills hon vaknar och grymtar. Snart somnar hon igen.
Varför sÄ lycklig?
För att jag upptÀckt och upptÀckts. För att man sett mig och lyssnat. För att man anordnade segling. För att jag inte glömt hur man gör. För att jag har nÄgot att tillföra. För att livet Àr sÄ överjÀvligt underbart och för att det finns sÄ ruggigt underbara mÀnniskor i det och för att jag har hamnat rÀtt.
Jag fÄr vara den jag Àr och accepteras fullt ut. I en helt annan vÀrld Àn min vanliga. Jag önskar att alla fÄr uppleva det nÄgon gÄng.
Vad fasen Àr löneförmÄner mot hÀrliga arbetskompisar, lyhörd ledning och öppet arbetsklimat? MÄste alla vara sÄ Àckligt penga- och prylfixerade? Jag sÀger bara ett: Livskvalitet. Sug pÄ den.