Gjort och ogjort0

Postad av matten Paula i Dagbok,LunarArkiv (lördag mars 31, 2001 at 23:59)

Lör 31 mar 2001 23:59
Övrigt, 73 lĂ€sare totalt
Det hÀr har jag inte gjort idag:

  • Jag har inte sorterat innehĂ„llet lĂ„dan med kvitton frĂ„n Ă„r 2000.
  • Jag har inte bokfört nĂ€mnda kvitton.
  • Jag har inte deklarerat.
  • Jag har inte lagat mat.
  • Jag har inte handlat ost.
  • Jag har inte duschat, inte badat heller.

Jag har dÀremot:

  • sovit lĂ€nge.
  • vaknat glad som en lĂ€rka och full med energi.
  • Köpt keso.
  • Ätit pizza.
  • Pratat i telefon.
  • Surfat.
  • BestĂ€mt lunchtrĂ€ff med Kitt nĂ€r hon kommit hem frĂ„n lĂ„ngtbortistan
  • FĂ„tt reda pĂ„ omvĂ€gar (Kitt igen) att ett gammalt ex frĂ„n min ungdom frĂ„gat vĂ€ldigt mycket efter mig och vill trĂ€ffa mig
  • Rett ut begreppen med en vĂ€n.

Grubblat. NÄgon gÄng under dagen tappade jag mitt goda humör.
Saknar.

Himlen i kurvan0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (söndag mars 25, 2001 at 16:15)

Sön 25 mar 2001 16:15
Övrigt, 60 lĂ€sare totalt
I kurvan dÀr mjölkbilen sov var himlen extra djup och mörk och stjÀrnorna extra synbara.
Han stannade bilen nÀr jag bad honom sÄ att jag kunde kliva ur, se bÀttre, uppleva. DÄ kunde jag till och med _höra_ rymden. Energiljud, sÄ som man kan ana under vissa förhÄllanden om man stÄr under högspÀnningsledningar. Ett pulserande, svirrande suggestivt vitt ljud.
Snart tonade ett norrsken fram – böljande nĂ€stan Ă€nda frĂ„n horisont till horisont, svagt pĂ„ ljus men Ă€ndĂ„ mycket tydligt.
Mitt nyduschade hÄr frös i smala, lockiga isslingor och jag sa att nej du fÄr inte ta i det, det kan gÄ av. Sedan tackade jag staden för att den var sÄ lÄngt bort medan jag klev in i bilen igen och vi fortsatte vÄr fÀrd.
Jag kommer ofta Äter till dÀr och dÄ.

Har min kropp bestÀmt sig?0

Postad av matten Paula i Dagbok,LunarArkiv (lördag mars 24, 2001 at 04:03)

Lör 24 mar 2001 04:03
Övrigt, 72 lĂ€sare totalt
JĂ€vla fittans förbannade jĂ€vla datorhelvete. Den stĂ€ngde av sig precis nĂ€r jag skulle submitta dagboken. Nu fĂ„r jag skriva om. Eller skriva nĂ„t annat. Piss. Skit och… och… Ja, fyll pĂ„ sjĂ€lva för fan jag har ingen fantasi.
Jag brukar alltid sÀga till E att alla problem löses genom lite vanliga hederliga svordomar. BÀst gÄr det med ordentliga svador.
Jag mĂ„r verkligen inget vidare. Som om min kropp bestĂ€mt sig för att spotta ut mig. Den lyckas inte med mer Ă€n att göra livet surt för mig. Jag mĂ„r skumt. Akut insomnia, sprĂ€nghuvudvĂ€rk och magmunskatarr (jo jag kĂ€nner igen det – har dragits med det och magkatarr frĂ„n det jag var ca 7 Ă„r tills jag uppnĂ„dde 30, ungefĂ€r). Inte riktigt sjuk och definitivt inte riktigt frisk heller. (tyst. jag hör nog vad du tĂ€nker.)
Tre dagar har spenderats i sÀngen. Med dator förstÄs, för jobbat har jag ÀndÄ.
Till rĂ„ga pĂ„ allt var ett par av mina manliga vĂ€nner vĂ€ldigt snĂ€lla och omhuldande förra veckan och fick mig att sakna en man i mitt liv. Nej förresten, inte en man – utan Mannen. KĂ€rleken. Älskaren. VĂ€nnen.
NĂ„n som Ă€r vĂ€rd att satsa pĂ„. NĂ€ra. Enkel att bygga med. Men jag har nu höjt mina krav ytterligare och blivit försiktigare, tĂ€nker inte klistra min kĂ€rlek pĂ„ första bĂ€sta som dyker upp. Inte igen. Jag Ă€r en mĂ€stare pĂ„ att lĂ„ta mina kĂ€nslor föra mig bakom ljuset totalt. Tappa huvudet, skulle mormor ha sagt. Viktigast Ă€r att mĂ„na om min sjĂ€lvrespekt, sĂ„ jag ska verkligen försöka ta det peu om peu. OM det nu nĂ„gonsin dyker upp nĂ„n som kan utmana kravlistan…
JÀvla skit. Jag som tyckte det var sÄ bra och skönt att vara singel. Nu ska jag försöka ta mig tillbaks till den kÀnslan.
FörlĂ„t allt mitt klag. Kanske rensar det ut lite sĂ„ att nĂ€sta db blir gladare…
/P

En liten, liten resa0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (mĂ„ndag mars 19, 2001 at 00:56)

MĂ„n 19 mar 2001 00:56
Övrigt, 65 lĂ€sare totalt
Snabbvisit i Dalarna. Emelie och jag möttes pĂ„ Uppsala station dĂ€r jag irrade runt som en lobotomerad höna, eftersom Sala inte fanns med pĂ„ TIM-automaten, fast TIM-upplysningen sagt att man kan Ă„ka pĂ„ TIM-kortet mellan Uppsala och Sala. StĂ€llde oss till slut i biljettkön dĂ€r vi snĂ€sigt blev upplysta om att TIM-upplysningen inte har en aning om var deras kort gĂ€ller, för inte fasen gĂ€ller det till Sala i alla fall. Jag kunde ju stĂ€mpla till VĂ€sterĂ„s om vi ville Ă„ka billigare, enda haken var att vi dĂ„ mĂ„ste Ă„ka via Stockholm. Är inte SJ och TrafikIMĂ€lardalen ett under av smidighet, sĂ„ sĂ€g?
NĂ„ – egentligen skulle vi ju inte ens Ă„ka till Sala, utan till Avesta, men av snĂ„lhet satsade jag pĂ„ Sala dĂ€r Hagge sagt att han kunde hĂ€mta och det var inte sĂ„ himla mycket lĂ€ngre för honom att Ă„ka. Nu kom jag pĂ„ den briljanta idĂ©n att Ă„ka direkt till Avesta istĂ€llet dĂ„ – men neeeej, det fanns bara en plats kvar pĂ„ hela tĂ„ghelvetet – och vi var ju – just det – tvĂ„.
Efter att tÄget över en halvtimme försenat rullat in pÄ Sala station hittade vi Hagge med 2xbarn sittandes blÄfrusna och vÀntandes i en bil. Vi Äkte lÄngt.
Till slut kom vi fram. Trots att Hagge och jag varit mycket goda vÀnner sedan -97, har jag aldrig varit hos honom och hÀlsat pÄ. Han har rÀnt hÀr stup i kvarten och vi bodde ju praktiskt taget ihop nÀr jag jobbade pÄ bÄten, men hemma hos honom pÄ hans lilla idylliska gÄrd, har jag aldrig varit.
Det tog tre sekunder innan jag bodde in mig. Emelie med. Det pÄminde pÄ mer Àn ett sÀtt om det stÀlle vi bott pÄ i tio Är. Landskapet. BÀcken kring tomten. Enskildheten. Dessutom Àr Hagge en mysgubbe som har en förmÄga att fÄ mÀnniskor (eller iaf mig) att kÀnna sig som vÀrldens medelpunkt, tryggt vaggade i omsorg. Han Àr gammal krögare till rÄga pÄ allt och lagar mat som en gud. Det gjorde han nu med, och maten ackompanjerades av viner och efterrÀtter och likörer sÄ att det till slut var vÀÀÀldigt sent (eller tidigt, 6 pÄ morgonen) och vÀÀÀldigt fullt.
Men mysigt hade vi. Hans exfru var ocksÄ inbjuden, och henne har jag bara pratat nÄgra gÄnger med i telefon, sÄ det var riktigt skojigt.
Lördagen blev förstĂ„s seeeg och lĂ„Ă„Ă„ngsam. Och plötsligt sa det pling i skallen pĂ„ mig och jag kom pĂ„ att det var den 17:e! Fan! Jag var inbokad som attraktion pĂ„ en puppafton (en massa tanter/flickor/kĂ€rringar/kvinnor som kommer till Gottsundabadet, springer runt i baddrĂ€kt och fĂ„r pröva pĂ„ olika myspysgrejer som tanter gillar – olika typer av massage, manikyr, sminkning, hudterapi, tarot, astrologi och en massa grejer – kort sagt de skall bry sig om sig sjĂ€lva extra mycket en kvĂ€ll).
Detta kom jag pÄ kl 14. Jag skulle vara dÀr kl 16. Tidigaste tÄg skulle gÄ kl 18.25. Pinsamt. Extra pinsamt eftersom jag i vanliga fall Àr MYCKET plikttrogen, men just detta gÀng har blivit utsatta för detta förut en gÄng frÄn mig. Det var bara att ringa och ursÀkta sig som bara den.
Vi tog 18.25-tÄget, trots Hagges övertalningsförsök att vi skulle stanna. Emelie fick lite lappsjuka och ville hem. Vi hade en ledig myshemmakvÀll och Idag har bara varit degande, promenad, trevligt men kort umgÀnge med the HÀger family och en stÀmningsfull avslutning i tvÀttstugan. Som inte Àr slut Àn förresten.
Jaha det var min helg det. Nu Ă€r det redan mĂ„ndag igen och arbete. MannePanne pĂ„ vĂ€g uppĂ„t, kanske fĂ„r en chans att trĂ€ffa pĂ„ honom lite under de nĂ€rmaste veckorna – det skulle vara kul. KĂ€ka middag nĂ„n kvĂ€ll, kanske. Ja.
eder,
Paula

Miljöbeskrivning I0

Postad av matten Paula i LĂ€svĂ€rt,LunarArkiv (tisdag mars 13, 2001 at 11:09)

Tis 13 mar 2001 11:09
Övrigt, 71 lĂ€sare totalt
Alla mina vĂ€nner hade det sĂ„ fult och sjaskigt hemma, tyckte jag. Inte förrĂ€n nu har poletten trillat ner. Det var 70-tal. Inredningsmodet var grönt, orange, solgult och brunt med stora blaffiga mönster. Och – let’s face it – i gemene mans hem Ă€r inredningen inte trogen en tid, en modeinriktning. DĂ€r finns spĂ„r frĂ„n alla de tider dess invĂ„nare gĂ„tt igenom.
Hos oss sĂ„g det inte ut sĂ„dĂ€r. Inte alls. Och inte förrĂ€n nu har poletten trillat ner. VĂ„rt hem kunde varit taget direkt ur en internationell inredningstidning. Varenda detalj var inte nödvĂ€ndigtvis dyr – men genomtĂ€nkt.
Jag tror inte jag kan beskriva – för dĂ€r fanns mycket okonventionella fĂ€rgblandningar som nĂ€r man hör dem, nĂ€stan framkallar krĂ€kning – men som i de nyanser och den perfekta avvĂ€gning som mina förĂ€ldrar Ă„stadkommit, var sĂ„ otroligt snyggt.
Köket, t ex: VĂ€ggarna mĂ€ttad, djup lila fĂ€rg, dörrfoder och lister ganska mörkt blĂ„grĂ„, svart golv och luckor i trĂ€ – inte mörkt, inte ljust. NĂ„gonstans mitt emellan. Som mörknad bok, tror jag. KopparkĂ„pa över spisen. GrĂ„blĂ„tt kakel.
Eller vardagsrummet: LĂ„ngvĂ€ggen tĂ€ckt med fönster frĂ„n golv till tak ut mot poolen, kortvĂ€ggen i vitt tegel. En gullranka som slingrade sig kring fönstren. Raka, grovt vĂ€vda gardinlĂ€ngder i dĂ€mpat gröna nyanser frĂ„n golv till tak. Golv av mörkt brun ölandssten i stora plattor. Jag Ă€lskade det golvet – det var levande och varmt med vĂ€rmeslingor i. De enda möblerna i det jĂ€ttestora rummet var tvĂ„ satta tresitssoffor i kritvitt konstlĂ€der och en TV. Senare tillkom ett vackert svart rullbord.
De andra vÀggarna bestod av öppningar. Mot pappas mörkt karmosinröda kontor med maffigt antikt skrivbord placerat nÀstan mitt i rummet med utsikt mot fönstret. Renhud pÄ vÀggen, strindbergslampa och pipstÀll. Hans sÀng i hörnet. Kinesiskt skÄp med spegel i dörren, rikt mÄlat med sirliga bilder i vinrött och guld.
Bredvid hans; min systers rum inrett i rött och grönt. Mellan dörren till hennes rum och den stora öppningen till pappas satt en stor vacker spegel med guldram och litet bord under med marmorskiva. Ni vet. Som hör ihop. Framför den mimade jag ABBA, sjöng opera, dansade, spelade upp lÄnga förvecklingsdramer, övade grÄt och miner.
Stor luftig trappa upp till övervÄningen, som till största delen upptogs av mammas ateljé och mörkrum. Ateljen var vit med ljust grÄ linoleummatta och pelare i rad och ett prÄng för förvaring pÄ ena sidan. Takfönster. I kortÀndarna fanns dörrar till min Àldsta systers rum (med röd linoleummatta och balkong lÀngs hela rummet) och min brors rum (elektronikverkstad i blÄtt och grönt).
NedervĂ„ningen igen: Mammas och pappas stora badrum. LjusgrĂ„ matta, vita vĂ€ggar. Svart badkar. OCH duschvĂ€gg. Toalett, handfat. Fyrkantiga fönster uppe vid taket lĂ€ngs hela ena vĂ€ggen ovanför badkaret. KortvĂ€ggen tĂ€ckt med spegel frĂ„n vĂ€gg till vĂ€gg frĂ„n höfthöjd, men inte Ă€nda upp i tak. DĂ€r fick vi barn knappt vara. Vi behövde inte heller – det fanns fler möjligheter: det lilla badrummet pĂ„ övervĂ„ningen med toalett och litet sittbadkar, lilla toaletten nere inredd i vitt och knallrött och sĂ„ fanns det ett badkar i tvĂ€ttstugan.
Mitt lilla rum var det minsta med grÄ matta, ljusa vÀggar och en fondvÀgg med en mörkblÄ tapet med mönster i blÄtt, gult och rött, har jag för mig. Kan tÀnka mig att den var designad av Josef Frank pÄ 60-talet.
Bredvid mitt rum lĂ„g mammas. Ena vĂ€ggen var tĂ€ckt av vita garderober med ett avbrott i mitten för en infĂ€lld syhörna. LĂ€ngs hela fönstervĂ€ggen löpte en vacker vit möbel bestĂ„ende av byrĂ„ar och sminkbord med spegel och allt. Rena linjer. TvĂ„ smĂ„ rottingfĂ„töljer i runda former. LĂ€ngs taket en enda hylla full med matchande, designade pĂ€rmar. Mammas sĂ€ng var en soffa – men Ă€ndĂ„ bred – ungefĂ€r som en 120-sĂ€ng, tror jag. Kanske Ă€nnu bredare. Brun. Stod mot en fondvĂ€gg i blĂ„ nyanser med vita duvor pĂ„. PĂ„ golvet en tjock, mjuk grĂ„blĂ„ heltĂ€ckande matta.
Matrummet: Stavparkett. Ljusa vÀggar. Piano, som mamma spelade pÄ om kvÀllarna. Hon sjöng som en sagogudinna. PÀrlande. Matrumsmöbel i tung ek, stort ovalt bord, antik stor soffa. EkskÄp med utskurna mönster precis överallt, tungt. Robust. Vackert. PÄ golvet i ena delen av rummet lÄg en ullmatta i gult och grÄtt, under bordet en persisk matta. Fönster lÀngs ena vÀggen med balkongdörr ut till uteplats och trÀdgÄrd.
Huset bestod av tvÄ delar, den gamla och den nya. De tvÄ var förbundna med en hall, eller korridor med svinhÄrsmatta pÄ golvet och massor av vita garderober.
SĂ„ – det var Myrpalatset. DĂ€r bodde vi, sex personer. DĂ€r arbetade mamma som fotograf. I denna vackra miljö levde vi i ekonomisk misĂ€r. Innanför dessa vĂ€ggar hĂ€nde det mycket som satt stora spĂ„r. HĂ€r hade mina förĂ€ldrar inte tid eller lust att vara förĂ€ldrar.
Men vi fick iaf kÀnsla för fÀrg och form!
/Paula