Michael Jackson, mesproppar och lunarrens0

Postad av matten Paula i Dagbok,LunarArkiv (mĂ„ndag april 30, 2001 at 01:17)

Övrigt, 75 lĂ€sare totalt
Jag har haft massor av funderingar de senaste dagarna som skulle kunna bli bra dagböcker. Eller, dagböcker i alla fall. Men inte skrev jag nÄt.
Just nu sitter jag framför ZTVs Michael Jackson-temakvÀll och förfasas. IstÀllet för den söta pepparkaksgrabben som man kunde se pÄ TV pÄ 70-talet, Àr det nu nÄt obestÀmbart vitt med uppnÀsa som tjoar runt pÄ skÀrmen. Han har till och med rÀtat ut hÄret och det Àr endast den absolut platta och nÀrapÄ perverst hÄrlösa bringan som gör att man kan gissa vilket kön han har. Om han nu har nÄt. LÀbbigt. Undrar om han nÄgonsin kommer att bli vÀn med sig sjÀlv?
IgĂ„r sa en vĂ€n upp vĂ€nskapen för att jag hade varit rak och sagt vad jag tyckte. NĂ€r han till pĂ„ köpet bad om det. DĂ„ tyckte han att vi grĂ€lade. Jaha. Är det sĂ„ man grĂ€lar i hans vĂ€rld?
Speciellt som min Ă„sikt handlade om att jag tyckte att han betett sig illa (inte mot mig, mot en annan person) just pĂ„ grund av att han vĂ€ldigt sĂ€llan Ă€r rak. Och ja – det var han som triggade att jag skrev den förra dagboken – Ă€ven om den inte bara handlar om honom, utan om VÄLDIGT mĂ„nga mĂ€nniskor, bĂ„de i min bekantskapskrets och utanför. De dĂ€r tankarna har jag tĂ€nkt mĂ„nga gĂ„nger.
NĂ„. Jag överlever. Vill ju som sagt omge mig med raka mĂ€nniskor som man kan lita pĂ„. Sotilas brukar ofta sĂ€ga att jag Ă€r otroligt naiv som tror att folk funkar som jag och menar det de sĂ€ger. Nu tror jag vĂ€l inte riktigt pĂ„ honom – för jag Ă€r faktiskt övertygad om att de flesta faktiskt allra oftast Ă€ndĂ„ Ă€r raka. Även om de kanske inte Ă€r det nĂ€r det verkligen gĂ€ller.
Fast nu har jag fÄtt anledning att undra. E:s klass ska pÄ skolresa med ett segelfartyg och fem dagar innan avgÄng kommer halva klassen pÄ att de inte skall Äka med. Mest Àr det förÀldrarna som fÄtt tvivel, tycker jag mig kunna ana. MÄnga sÀger att de har haft tvivel hela tiden. Men varför i hela friden har de dÄ inte SAGT det??? SÄ hade man kunnat ordna en ANNAN resa som hela klassen kunde ha hÀngt med pÄ. Under detta möte var det dessutom nÄgra av förÀldrarna som kÀnde sig personligt pÄhoppade sÄ fort nÄgon annan öppnade munnen. De Àgnade tiden Ät att tjafsa om det hela tiden, istÀllet för att bidra till en konstruktiv diskussion om hur vi bÀst skulle lösa situationen.
Nu hade vi valet att bli av med alla surt förvĂ€rvade slantar eftersom de kom med detta sĂ„ sent att det inte gick att avboka, eller att den halvan av klassen som Ă€ndĂ„ ville Ă„ka Ă„ker. Sunkigt tycker jag. Man mister syftet med resan, halva klassen fĂ„r ingen resa alls och bĂ„da halvorna kĂ€nner sig svikna av sina kompisar. Jag tycker dessa mesförĂ€ldrar skulle sagt att ”nu har vi bestĂ€mt det hĂ€r, ni röstade i klassen och var överens – nu seglar vi skeppet i hamn!”, helt enkelt. De gör sina ungar en otrolig otjĂ€nst – det Ă€r jag övertygad om. Och alla andras ungar med.
Ahh Nu Ă€r det Backyard Babies pĂ„ ZTV istĂ€llet – det Ă€r grejer det! Fast jag tycker nĂ€stan de börjar lĂ„ta lite vĂ€l vĂ€lmixade. Man fĂ„r inte mista nerven.
Idag har jag haft rabbisen* skuttande kring fötterna hela dagen. Det Ă€r ett led i min kampanj mot rabbisdeppression eller eventuella andra lĂ€bbiga kaninsjukdomar. Hon kissar blod och Ă€ter dĂ„ligt. Det har iofs hĂ€nt förr och verkat gĂ„ över alldeles av sig sjĂ€lvt. Nu har jag tĂ€nkt att om det Ă€r deppression sĂ„ ska jag försöka muntra upp henne, och Ă€r det nĂ„t annat, sĂ„ skadar det inte att fĂ„ skutta fritt och bli extra gullad med – antingen fĂ„r hon en skön sista tid – eller sĂ„ blir hon rentav frisk!
Annars har jag skrivit och skÀllt pÄ lunarbossen angÄende deras sÀtt att rensa. För visst vore det bÀttre att se till att rÀknaren tickar pÄ, men att typ 200 senaste inlÀggen Àr kvar i gÀstboken, istÀllet för att radera alla som Àr skrivna under Är 2000? Det skulle antagligen bli effektivare och samtidigt drabba dem som inte har sÄ mÄnga inlÀgg mindre.
Vad gĂ€ller mejlrensningen, tycker jag att det skulle vara bĂ€ttre att fixa en smart metod att flytta sina mess till mappar INNAN de sĂ€tter igĂ„ng att radera. Det tar sex klick per mejl att flytta det för mig. Om jag rĂ€knar med att jag mĂ„ste scrolla pĂ„ min lilla bĂ€rbara för att komma Ă„t ”byt mapp” knappen. LĂ€gg dĂ€rtill till att Lunar nĂ€stan jĂ€mt Ă€r segt som sirap.
Man kunde lösa det som sĂ„ att man anvĂ€nder kryssrutorna pĂ„ samma sĂ€tt som för raderingen nu, att man kryssar i alla mejl man vill flytta till en speciell mapp, vĂ€ljer vilken i en rullmeny och trycker sedan pĂ„ BYT-knappen. Det skulle antagligen kosta en av lunars superproffsiga ASP-snubbar mindre Ă€n tvĂ„ timmar att fixa. IstĂ€llet för att det ska ta mig sĂ€kert 20 timmar med mitt slöa modem att öppna varje mail och flytta det. ÄndĂ„ tycker jag inte att jag fĂ„r mejl sĂ„ himla ofta – jag vet de som verkligen mĂ„ste ha jĂ€ttejĂ€ttejĂ€ttemĂ„nga mejl.
Jag fick ett ganska blixtsnabbt svar pÄ mitt klagmail. Fast min kÀnsla var att det inte var riktigt sanningenligt. Jag vet ju lite vad som krÀvs och snackar inte i nattmössan. Jobbar som ASP-utvecklare nÀrapÄ dygnet runt. Allt man behöver lÀgga till Àr en rullmeny, en knapp, en if-sats och en SQLstrÀng.
Kanske publicerar jag mailvÀxlingen nÀr jag sÀtter mig vid den andra datorn och har fÄtt svar pÄ mitt replikmail. Men just nu Àr det nog bÀst jag lÀgger av att skriva om nÄgon skall orka lÀsa hela denna svada.
Vyss lull gott folk – sjĂ€lv Ă€r jag pigg som en lĂ€rka 🙂
/Paula
*Hallon

Nolltolerans0

Postad av matten Paula i Dagbok (mĂ„ndag april 23, 2001 at 23:34)

Övrigt, 79 lĂ€sare totalt
HjÀlp.
Jag har visst tappat all min tolerans och min humor. Jag kÀnner mig trött och tung och sÄllar lÀskigt obönhörligt. Ibland rÀcker det att trampa i mitt klaver en gÄng för att falla ur min omsorg, mitt intesse, min anstrÀngning.
Jag kan inte sĂ€ga att jag gillar den hĂ€r nya stjĂ€rnan som nog Ă€r av typen svart hĂ„l, men jag kan inte heller sĂ€ga att jag ogillar henne. Inget smörande. Inget schackrande. inget lirkande. Bara pang-pĂ„-rak. Kan du inte vara det tillbaks – sĂ„ dra. Jag vill inte bli skonad frĂ„n smĂ€rta och sanning. Det enda jag vill skonas ifrĂ„n Ă€r din feghet, ditt smusslande med sanningen, din kanske i grunden vĂ€lmenande tanke – som slutar som en kĂ€nsla av svek i mig. Kan du inte vara rak mot mig, kan jag inte tolka det pĂ„ annat sĂ€tt Ă€n att du inte ger mig credit att kunna hanskas med sanningen.
Även sanningen kan framföras pĂ„ olika sĂ€tt.
Jag vill ta stÀllning till mitt liv utan att andra ska filtrera parametrarna.
Det gÀller Àven nÀr jag ÄtergÄtt till att vara mera mig sjÀlv igen, med energi att intressera mig för och bry mig om folk. Att jag Àr sÄ hÀr nu, beror nog mycket pÄ sömnbrist. Jag har inget engagemang. Ingen vilja.
———-
Texten ovan skrev jag förra veckan. Det Ă€r bĂ€ttre nu. Jag har sovit mycket och varit vĂ€ldigt social under helgen, sĂ„ jag har fyllt pĂ„ energidepĂ„erna lite. Inte sĂ„ att jag har reserver – men kanske sĂ„ att jag Ă€r ganska i takt.
Förresten brukar jag inte vara smörig och orak nÀr jag mÄr bra heller. Det Àr liksom inte min stil.
———-
NĂ„Ă„Ă„Ă„? Älskar du?

Melankoli. Men jag var glad.0

Postad av matten Paula i Dagbok,LunarArkiv (fredag april 20, 2001 at 00:16)

Fre 20 apr 2001 00:16
Övrigt, 66 lĂ€sare totalt
Jag kom hem nu. Eller, ja, för en stund sedan. Kom hem, loggade upp och lĂ€ste om lĂ€ngtan i lunardagbok. Och Ă„ngest. SmĂ€rta. Men ocksĂ„ om Lust, samhörighet och hudhunger. Allt det dĂ€r som det var sĂ„ lĂ€nge sedan jag riktigt pĂ„ riktigt upplevde. Över tvĂ„ Ă„r sedan nu. Nej hudhunger har jag upplevt efter det. Och lust. Men inte nĂ€rhet och samhörighet. Inte pĂ„ det sĂ€ttet.
Pratade hĂ€romdagen med exet om Ă„ngesten den andra veckan i mĂ„naden som E Ă€r hos honom. Att första veckan Ă€r heaven, andra hell. Han sa: ”Jag tycker inte det Ă€r sĂ„ farligt, det gĂ„r riktigt bra för mig.” Tacka fan för det – han har ju Å – de gifter sig om en mĂ„nad. ”Javisstja”, sa han dĂ„. Javisstja.
Han gifter sig med kvinnan som till och med utövar kĂ€nslomĂ€ssig utpressning pĂ„ hans förĂ€ldrar vad gĂ€ller mig. Sist berĂ€ttade E farfar att de nĂ€stan inte vĂ„gar ringa mig eller prata om mig lĂ€ngre, för Å stĂ€ller till med grĂ„t och skrikscener, smĂ€ller i dörrar och blir utom sig dĂ„.
Hon försöker beröva mig den enda familj vÀrd namnet jag nÄgonsin haft. Det kÀnns inte helt lÀtt. Nu tror jag ju inte att hon lyckas, min stÀllning Àr stark, men det kÀnns ledset att hon ens försöker. Speciellt som hon Àr en av min dotters förebilder. Det suger. Det finns sÄ mycket i den hÀr historien. Men jag försöker blicka framÄt nu och hoppas att det blir bÀttre. Jag försöker verkligen. Verkligen.
——
Det Ă€r lite jobbigt att folk ofta tror att jag Ă€r packad nĂ€r jag Ă€r nykter. Dagen idag har varit lĂ„ng, klev upp kl 05.00 imorse och kom sagt hem nyss. Har varit i StrĂ€ngnĂ€s pĂ„ KickOff med jobbet, konferens och gruppövningar och social samvaro. LĂ„ng och intensiv och mycket givande dag gjorde mig glad och uppspelt, och alldeles som vanligt tror folk att jag Ă€r full som en alika. Hade de varit uppmĂ€rksamma pĂ„ mitt alkoholintag, hade de vetat bĂ€ttre. Men det Ă€r som sagt jobbigt att jag blir lĂ€st sĂ„, det gör att det nĂ€stan blir pinsamt att vara glad…
Annars har jag Ă„terigen fĂ„tt mĂ„nga skopor feedback och beröm och kĂ€nner mig som webbutvecklarnas övergudinna. Enda molnet pĂ„ himlen var att IKEA ringde mitt i kaffet och berĂ€ttade att de kommit pĂ„, dagen innan slĂ€pp, att grundförutsĂ€ttningarna Ă€r helt Ă€ndrade. Det som Ă€r sagt frĂ„n början och som jag arbetat utifrĂ„n i 1Âœ mĂ„nad stĂ€mmer inte, det var helt fel. Kul i jul. Har jag riktig otur, fĂ„r jag bygga om hela motorn i tjĂ€nsten. Helst innan kl 15 imorgon. Har jag tur, löser det sig ganska enkelt. Har bestĂ€mt mig för att inte fundera pĂ„ det förrns dĂ„. Vi fĂ„r vĂ€l se om det lyckas. KĂ€nner jag mig sjĂ€lv rĂ€tt blir det drömmar om FileSystemObject och annat skojigt nu.
Spelade biljard ocksĂ„, för första gĂ„ngen sedan jag gick i sjuan. ”Spelade”, menade jag, men det var kul.
Slutade kvÀllen med att hota med arbetsvÀgran om jobbet inte betalade taxin hem, det kunde de ju förstÄs inte neka, inte nÀr jag har IKEA som ett tungt moln ovanför mitt huvud.
Just nu kÀnns det som om jag kan skriva dikter.
——-
Älskar du?

Sunkpalatset och Framtidsfabriken0

Postad av matten Paula i Dagbok,LunarArkiv (söndag april 15, 2001 at 14:25)

Sön 15 apr 2001 14:25
Övrigt, 71 lĂ€sare totalt

Jag skrev en dagbok i förrgĂ„r natt – men min förbaskade bĂ€rbara dator har glapp i nĂ€turtaget och stĂ€nger av sig dĂ„ och dĂ„. Som t ex nĂ€r man skrivit en lĂ„ng dagis och precis ska trycka pĂ„ spara-knappen. Varför Ă€r det sĂ„? Varför hĂ€nder inte sĂ„nt dĂ€r nĂ€r man bara hunnit skiva en mening? Eller precis EFTER att man tryckt pĂ„ knappen? Himla upprörande.

Det hÀnger en alien i mitt tak. Den ser mycket död och ledsen ut. Det Àr vÀl det man gör om man inte kommer frÄn outer space utan bara frÄn IKEA och inte fungerar. Och Àr en lampa. Trots att man blivit monterad och omsedd av en Àkta och mycket snÀll elektriker.

Jag lĂ€ste rabbisens dagbok hĂ€romdagen dĂ€r hon ondgjorde sig över att det alltid fattas smĂ„ muttrar och andra delar i IKEAs platta paket och hur dĂ„lig hon Ă€r pĂ„ att fĂ„ ihop grejerna. Min reflektion var att jag aldrig haft de erfarenheterna av IKEA, alla muttrar har varit med och det har gĂ„tt alldeles galant att sĂ€tta ihop sakerna pĂ„ en pisskvart. Ända tills jag fick hem alienlampan Kuling. HĂ€r fattades klĂ€mmor att fĂ€sta sladdarna i taket med. Och dessutom funkar den inte. Diamantborrar, elektriker och sockerbitar till trots. Ström kommer fram och lamporna Ă€r testade och funkar, men inget lyser. Nu tror jag iofs inte att det Ă€r varken elektrikerns eller IKEAs fel, utan att det Ă€r elinstallationerna i den hĂ€r lĂ€genheten som Ă€r undermĂ„liga. Jag fĂ„r vĂ€l hoppas att Den Lille Elektrikern inte glömmer mig och min döda alienlampa, utan Ă„terkommer med en voltmeter endera dagen. Kanske i utbyte mot Ă€nnu en middag?

IgÄr vaknade jag hur lÄg som helst. Pank, seg, stökigt som fasen i sunkpalatset. KÀnde mig som vÀrldens sÀmsta mamma som inte ens kunde fixa ett ynka pjÄskÀgg till E. Och allt stök. Urk. Inte ens frukostmat hade jag hemma. Hagge ringde och ville komma och hÀmta oss till Avesta för han var ensam, men varken jag eller Emelie var riktigt pÄ humör och jag gillade inte tanken att han skulle sitta och skjutsa oss fram och tillbaka och skita ner naturen med sin stora dieselcheva. NÄgon mÄtta fÄr det vara. Men jag sa att han var vÀlkommen hit till sunkpalatset istÀllet, om han ville. Det blev inte sÄ heller.

NĂ„. Jag trollade ihop en skral frukost av sĂ„nt jag hade Ă€ndĂ„, ringde och kollade alla konton – och det visade sig att f-kassan satt in 920 kronor pĂ„ mitt pg, pengar jag fĂ„tt för lite i bostadsbidrag 1999. NĂ€sta Ă„r kommer jag, om mina berĂ€kningar stĂ€mmer, fĂ„ betala 16.000 istĂ€llet. Den dagen den sorgen.

Nu tror jag att jag redan fĂ„tt de hĂ€r 920 kronorna en gĂ„ng och att nĂ„got blivit fel – men jag behöver pengarna nu och tĂ€nker inte pĂ„tala det. Jag har haft rĂ€tt till en tusenlapp i mĂ„naden i bostadsbidrag sedan i november som jag inte tagit ut, sĂ„ jag har inte sĂ„ dĂ„ligt samvete.
Genast mycket gladare kunde jag gÄ och handla lite kÀk och fylla ett Àgg till min underbara unge.

Den lille elektrikern svĂ€ngde förbi med den gamla laserskrivaren han fixat och gĂ„tt igenom och jag kunde ge honom hans 200 kronor pĂ„ en gĂ„ng – det kĂ€ndes bra. Men han hade glömt voltmetern. DĂ€remot hade han med sig sitt ex med son – jag HATAR att ta emot folk som jag inte kĂ€nner i mitt sunk!

NÀr de gÄtt skrev jag genast ut alla fakturor frÄn 2000 och petade in dem i verifikationspÀrmen. Ett steg nÀrmare deklarationen.

Sedan gick jag fram som en virvelvind i lÀgenheten och snajdade till den sÄ att den blev helt okej att vistas i och rusade ner i tvÀttstugan och upptÀckte att jag hade alla tider hela dagen och alla maskiner alldeles för mig sjÀlv. TvÀttade som en galning. Skönt.

Sen lagade jag pjĂ„sksoppa – godare Ă€n nĂ„got jag nĂ„gonsin fĂ„tt pĂ„ restaurang – fisksoppa med saffran. Vi kĂ€kade sĂ„ maggarna stod i fyra hörn, och kollade pĂ„ VĂ€gen ut pĂ„ TV.

En skitmorgon utvecklade sig till en jĂ€ttetrevlig och mysig dag i gott sĂ€llskap med Emelie. Hon gav mig ett jĂ€ttepĂ„skĂ€gg – mĂ„ste ha lagt ut en förmögenhet, lilla gumman. Fast jag hittade det pĂ„ nolltid till hennes stora besvikelse 🙂

Ett moln pÄ himlen: Hallon Àr sjuk. Hon har varken Àtit eller druckit sedan alienlampan kom i huset (onsdag? torsdag?). Jag lyckades dock truga i henne en gurkskiva idag. Har stÀdat hennes bur grundligt och klÀmt igenom hela kaninskrÀllet, men hittade inga knölar iaf. DÀremot Àr hon kladdig runt nosen, men jag kan inte höra att hon har andningsproblem. Gissar ÀndÄ att det Àr en förkylning. Hoppas hon klarar den, trots sin höga Älder. Hon Àr i stort behov av en kloklippning ocksÄ, klotÄngen har försvunnit spÄrlöst och vÀgrar lÄta sig hittas. Inte bra. Man ska inte ha djur om man inte kan sköta dem.:(

Inatt drömde jag att jag jobbade pÄ Framtidsfabriken och att jag och nÄgra till ur personalen och en jÀttebred sÀng fungerade som installation pÄ Moderna museet. Jag hÄnglade med min sÀnggranne och blev alldeles kÀr i honom, fast han var av MC-knuttestil och dessutom hade flickvÀn. Vi lÀmnade museet och han kÀndes smal att krama fast han hade mage och vi Äkte pendeltÄg och skulle ta farvÀl och han pratade pÄ ett mycket undflyende sÀtt om oss och om honom och hans tjej, sÄ att jag inte blev klok pÄ om det var mig eller henne han ville ha. Och jag var alldeles ledsen frÄn topp till tÄ.

Det var skitjobbigt. En bekrÀftelse kanske pÄ att jag ska hÄlla mig pÄ min kant?

Förfall bortom fattning0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (onsdag april 11, 2001 at 09:57)

Ons 11 apr 2001 09:57
Övrigt, 67 lĂ€sare totalt
Senaste veckan har jag kÀnt mig som en knarkare. Inte pÄ grund av drogintag, utan som följd av sömnlöshet. Jag rÄkade glömma att sova helt en natt och sedan var cirkusen i gÄng. Min kropp vet varken ut eller in, om det Àr natt eller dag, om jag Àr hungrig eller ej, det Àr nÀstan sÄ att jag till och med gÄr pÄ toaletten pÄ mÄfÄ. SjÀlvklart var det inte den dÀr enda natten, den var bara kronan pÄ en lÄng, lÄng period av sena-nÀtter-som-Àr-mera-morgon-Àn-natt och ÀndÄ förhÄllandevis vÀldigt tidiga morgnar.
NĂ€r man Ă€r sĂ„dĂ€r trött orkar man inte sĂ„ mycket. SĂ„ jag har inte varit sĂ„ aktiv. Varken hĂ€r pĂ„ lunar eller i jobbet eller med mina IRL-relationer. Jag har ju för 17 haft svĂ„rt att orka med mig sjĂ€lv – hur ska jag dĂ„ orka med andra?
Problemet Àr bara att lÀgga sig invisible å la ICQ för sig sjÀlv. Att smyga undan och hoppas att man inte skall upptÀcka sig. Det Àr faktiskt helt urbota omöjligt.
Jag har inte haft tĂ„lamod att författa nĂ„gon dagbok heller. Nu för tiden kĂ€nns det som om jag mĂ„ste tĂ€nka vĂ€ldigt noga pĂ„ vad jag skriver – det Ă€r ganska mĂ„nga som lĂ€ser. Och nĂ„gra skulle kunna bli vĂ€ldigt personligt och kanske negativt pĂ„verkade. Det förtar lite av det roliga. Att inte kunna (vĂ„ga? vilja?) vara fri i skrivandet och tankarna.
Men tvÄ personer har jag ÀndÄ trÀffat under den hÀr tiden: E; min dotter och O, en tjattkontakt sedan flera Är tillbaks som tog klivet in i min IRL-vÀrld och bjöd pÄ nostalgitrippar, livsdiskussioner, konst, Pythagoras sats, energi, teckningar och inspiration. Sju timmar gÄr oerhört fort ibland.
Det kĂ€nns svĂ„rt att leva upp till… Mig. SĂ„ som nĂ„gra verkar se mig. Jag vĂ€ljer att blunda och inte ens försöka. Vi fĂ„r vĂ€l se varthĂ€n det bĂ€r…
FörlÄt, ni som kÀnner er förbigÄgna, jag kommer nog snart tillbaks igen.