0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (torsdag juni 21, 2001 at 13:07)

Tors 21 jun 2001 13:07
Övrigt, 68 lĂ€sare totalt
Åh herrejisses vad mycket jag har att göra, var e solskyddscremen, myggstiftet, badklĂ€derna? Allt i tvĂ€tten – mĂ„ste tvĂ€tta, stĂ€da, diska, packa, packa, packa. Boka taxi för att köra djuren till djurvakten som nappade pĂ„ lappen i affĂ€ren och vi hoppas innerligt att de inte Ă€ter kaniner och rĂ„ttor, utan tar god hand om dem.
Imorgon: Stockholm och HÄngelkungen, lördag kl 05.15: buss frÄn centralen.
Vi ska till FÄrö.
14 dagar.
Ge oss sol.
HejdÄ.

Idag Àr jag tokkÀr.0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (söndag juni 17, 2001 at 09:00)

Sön 17 jun 2001 09:00
Övrigt, 81 lĂ€sare totalt
I torsdags morse förra veckan, hade jag givit upp hoppet om att nÄgonsin fÄ uppleva förÀlskelsens huvudlöshet igen. Att svepas med och se en annan person svepas med _pÄ_grund_av_mig_. Samma kvÀll rÄkade det dÀr tiominutershÄnglet uppstÄ, som jag diktade om i min förra dagbok. Det hÀnde med nÄgon som uppvaktat mig ganska lÀnge, och som jag av olika anledningar bestÀmt mig för att stÄ emot. Vi har smÄhÄnglat nÄgon gÄng innan, med lite smÄÄgren som resultat hos mig för hur jag ska slingra mig ur det hela.
Efter tiominutershĂ„nglet i torsdags försökte jag verkligen ha lite Ă„ngest – fast jag kĂ€nde mig bara superglad. UppĂ„t och en bit ovanför marken, faktiskt.
Och dÄ kÀndes det ju som om det skulle vara bra korkat att vara tjurskallig och inte ge nÄgot som faktiskt kÀnns sÄ bra en chans. Oftast blir det ju pannkaka av en relation förr eller senare, det vore ju dumt att missa den enda som verkligen kan vara nÄt av rÀdsla för en massa skitgrejer som kanske inte ens gÀller om vi Àr Han och Hon med stort H för varandra. Det vet man ju inte förrÀn man testat, man mÄste nog ta risken att springa pÄ en riktig jÀkla dödsmina ibland. Friskt vÄgat, hÀlften vunnet, sÀger man ju. Och vÀgen till minans brisering kan ju vara hur njutbar som helst, kanske den Àr vÀrd explosionen?
SĂ„ plötsligt har jag nĂ„gon som studsar av lycka, nĂ„gon som avbokar den ena efter den andra aktiviteten bara för att han hellre vill vara med mig, nĂ„gon som tycker att jag Ă€r den vackraste, finaste, mest vĂ€ldoftande och underbara – oavsett hur jag ser ut. Om jag sĂ„ vaknar pĂ„ morgonen med rĂ„ttskit i munnen. Även om mina ben Ă€r orakade och min mage full med bristningar. NĂ„gon som bryr sig om hur jag mĂ„r, nĂ„gon som har fullt schĂ„ att lĂ„ta bli att berĂ€tta för hela vĂ€rlden om hur kĂ€r han Ă€r. (Fast det behöver han inte, för det syns. Alla vĂ„ra gemensamma vĂ€nner har genast rĂ€knat ut hur det ligger till. Utan att blinka.)
NÄgon som lÀngtar, som ringer tvÄ timmar efter att vi skiljts och frÄgar om vi inte kan trÀffas i parken mellan vÄra jobb och hÄngla en stund för annars stÄr han inte ut. Och det Àr ju klart vi kan. För kan man motstÄ nÄgon som Àr 1,90 lÄng med 45 i skor, som gör piruetter nÀr han ser en? Som har hÀnder som eldar och röst som vatten? Som Àr klok som en bok?
Plötsligt finner jag mig i rena tonÄrshÄngel mitt framför öppen publik och det Àr sÀ jÀkla hÀrligt att det kan ni inte fatta. Eller. Det kanske ni visst kan. Men det Àr inte mÄnga gÄnger jag upplevt nÄgot liknande.
Inatt och nu pĂ„ morgonen har vi pratat och pratat om vĂ„ra förvĂ€ntningar, viljor och attityder. Nu vet vi var vi stĂ„r och vad vi vill och har gjort principöverenskommelser för hur vi vill ha det. Riktlinjer för att jĂ€mka ihop oss trots de ”hinder” som föreligger. Och plötsligt Ă€r de hindren alldeles nermejade. Det kĂ€nns okomplicerat, för han Ă€r rak och rĂ€ttfram och pratar inte i gĂ„tor. Han ger mig alla de dĂ€r parametrarna jag alltid efterlyser frĂ„n folk, de som jag kan fĂ„ chansen att ta stĂ€llning till. Och det Ă€r _precis_ det jag begĂ€r.
Det Àr det som jag anser egentligen _det_enda_ man kan begÀra av en annan mÀnniska.
Och sÄpass kÀnner jag honom sedan förut, att jag vet att han alltid Àr sÄdÀr rak.
NÄ: man fÄr helt enkelt ta dagen som den kommer. Idag Àr jag tokkÀr.
/Paula
Att-göra-lista Söndag den 17/6:
– ringa tvĂ„ försummade vĂ€nner och oförsumma dem efter bĂ€sta förmĂ„ga.
– rĂ€kna ihop alla rĂ€kningar som jobbet skall betala del av och fakturera.
– faxa tele2 och sĂ€ga upp abonnemanget hos dem som jag inte har men pĂ„ nĂ„t underligt vĂ€nster har Ă€ndĂ„.
– boka gotlandsresa
– kanske boka Mörrumsresan oxĂ„, sĂ„ jag har det gjort?
– fundera pĂ„ om jag kan skrapa ihop tillrĂ€ckligt med pengar för att Ă„ka och hĂ€lsa pĂ„ min farmor som ligger pĂ„ lasarettet efter en stroke
– försöka rĂ€kna ut hur jag ska hinna allt detta idag…

TiominutershÄngel0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (mĂ„ndag juni 11, 2001 at 00:33)

MĂ„n 11 jun 2001 00:33
Övrigt, 80 lĂ€sare totalt
Mmmm.. Vad gott du smakade
och vad hÀrlig din doft
dÀr vi stod med vÄrt 10-minutershÄngel
precis innan tÄget skulle gÄ
Skönt att det fanns ett trappsteg
sÄ att jag slapp stÄ pÄ tÄ
och fÄ hÄngelnackspÀrr.
Du var en hÄnglare
och jag en hÄnglerska
bland stinsar och konduktörer
vi tyckte att vÄrt jobb var trevligt
varmt och upphetsande
sÄnt man blir glad av.
Och du var lÄng, sÄ lÄng
Det hade jag inte tÀnkt pÄ förut.
Sen gick jag hem med hÄngellÀppar
och hÄngelkropp
sÄ glad, sÄ glad.
2001-06-07

StenhjÀrtat0

Postad av matten Paula i Dagbok (torsdag juni 7, 2001 at 16:14)

Tors 7 jun 2001 16:14
Övrigt, 63 lĂ€sare totalt
En klump i magen. Och hjÀrtat som en sten i bröstet. VÄta ögon, inte av lust utan av frustration. Sorg.
Varför kÀnner jag mig sÄ hÀr? Jag trivs ju med att vara ensam och de dejter jag gÄr pÄ, Àr mest pÄ skoj. Om det inte vore för att det allt som oftast Àr vÀldigt trevliga mÀn i trÄkiga stilar som förÀlskar sig i en, vore allt frid och fröjd. För man kan uppskatta och tycka om folk som inte stÀmmer till 100%, som vÀnner. Men om vÀnnerna blir förÀlskade i en, sÄ blir det genast mycket mer komplicerat.
GÄng pÄ gÄng kÀnner jag mig nödd att vÀlja bort mÀnniskor jag egentligen vill ha kvar. Och gÄng pÄ gÄng undrar jag om det Àr mig det Àr fel pÄ, som inte kan fastna för mÀn som ju faktiskt Àr bÄde mysiga och intressanta.
Men jag har ju bestÀmt mig för att inte kompromissa. Att inte lÄta saker löpa och hoppas pÄ att jag ska bli kÀr lite lÀngre fram, sÄsom jag gjort sÄ mÄnga gÄnger. För jag blev aldrig kÀr. Bara vÀldigt fÀst. Kanske beroende. Och det var ju inte det jag ville.
Plötsligt följer jag ett infall och mailar honom. Han som öppnade mitt hjĂ€rta och sinnen för tvĂ„ Ă„r sen. Jag skriver bara ”TĂ€nk att jag fortfarande saknar dig sĂ„…”, trycker pĂ„ send innan jag skall hinna Ă„ngra mig, och Ă„ngrar mig sĂ„klart genast. Men för sent.
Och klumpen vÀxer sig bara Ànnu större.

Nu jĂ€klar ska ni fĂ„ en dagbok som heter duga… :)0

Postad av matten Paula i Dagbok (mĂ„ndag juni 4, 2001 at 21:27)

MĂ„n 4 jun 2001 21:27
Övrigt, 76 lĂ€sare totalt
Ja jisses. vilken konstig vecka. Eller vilka konstiga veckor. Förra veckan trodde jag att det var söndag pĂ„ fredagen, följdaktligen jobbade jag pĂ„ lördagen och söndagen. Tisdagen slutade jag vid 14-tiden och Ă„kte ner pĂ„ stan och mötte Olle (MasterJaragak) för en snabblunch som blev resten av dagen. Till typ 18-19-tiden. Vi kĂ€kade massor pĂ„ buffĂ©stĂ€llet och sen promenerade vi lite och sĂ„ gick vi och kĂ€kade bakelser pĂ„ GĂŒnterska hovkonditoriet. Riktiga grĂ€ddbomber. Gott. Jag handlade upp en massa pengar som jag inte hade, men det visste jag inte dĂ„. Men nu vet jag.
PĂ„ onsdagen var det stormöte i Waldorf och L hade Å med sig. Vi hĂ„ller pĂ„ att bygga upp ett gymnasium och hon utbildar sig till gymnasielĂ€rare. Jag misstĂ€nker att hon prompt ville med för att hon planerar att bygga pĂ„ med de 40 poĂ€ngen det tar att bli WaldorfgymnasielĂ€rare och sen har tĂ€nkt sig att jobba pĂ„ Es skola.
Det kĂ€nns katastrofalt. Det skulle innebĂ€ra nĂ„gra saker som jag inte kan förlika mig med. Dels att den mĂ€nniska jag vill hĂ„lla lĂ€ngst bort frĂ„n min dotter skulle ta Ă€nnu mycket större del i hennes liv Ă€n hon gör idag, dels att jag skulle bli tvungen att sitta och ha utvecklingssamtal med Å av alla mĂ€nniskor.
NĂ„ja. Jag har mĂ„nga bra argument till att hon inte ska bli lĂ€rare dĂ€r, ja, till att hon inte borde jobba med mĂ€nniskor överhuvudtaget. Och E vill ju bli glasblĂ„sare, vilket innebĂ€r att det vore kanske bra för henne att istĂ€llet gĂ„ glasblĂ„sarprogrammet i Nybro. Jag fĂ„r vĂ€l kanske stötta de tankarna mera, Ă€ven om jag kĂ€nner att jag DÖR om hon flyttar sĂ„ lĂ„ngt bort. Annars har min tanke varit att hon kunde gĂ„ Waldorf Ă€nda t o m 12:an, eftersom det Ă€r en utmĂ€rkt och mĂ„ngsidig grund om man sedan vill gĂ„ vidare konstnĂ€rligt. SĂ„ kunde hon gĂ„ glasblĂ„sarutbildning efter gymnasiet istĂ€llet.
Vidare i dagarna: PÄ torsdagen ville syrran ha hjÀlp att flytta, men jobbet drog ut pÄ tiden och de andra flytthjÀlparna + bilen skulle inte komma förrÀn halvsju och jag var bortlovad pÄ annat redan kl 18. Jag hann inte ens i tid till det, men det gjorde inget. Vi var pÄ TIME-festen och hade skitkul, fast jag hade fÄtt en dundrans förkylning med feber, sÄ jag var alldeles groggy. Försökte bota med whiskey och sÄnt, men det hjÀlpte föga. Det lustiga Àr ju att man inte blir full nÀr man Àr sÄdÀr dÄlig. Jag drack en massa, och sprit som jag aldrig dricker (brukar hÄlla mig mestadels till öl), men var inte alls full. Eller kanske lite.
TrĂ„cklade mig ut till syrrans nya lĂ€genhet pĂ„ natten – invigde den faktiskt och det kĂ€ndes jĂ€ttebra. Kom dit vid fyra, bĂ€ddade och trillade i sĂ€ng och knappt hade jag slutit mina blĂ„ förrĂ€n syrran ringde och var helt knĂ€ckt och ville att jag skulle komma till den andra lĂ€genheten och hjĂ€lpa henne. Kollade klockan, den var inte ens 8 Ă€n. Jag slĂ€pade mig upp och drog ivĂ€g, hjĂ€lpte henne packa det sista, stĂ€da lite och sĂ„ ringde jobbet med en krisgrej, Ă„kte dit och redde upp det, tillbaks till syrran, ut och kĂ€ka lunch, till lĂ€genheten och packa ihop grejer, slĂ€pa tungt ut till HagsĂ€tra, allt medan syrran som inte precis Ă€r ett under av tĂ„lamod och optimism, gnĂ€ller och klagar oavbrutet pĂ„ allting.
Under tiden jag var pĂ„ jobbet hade hon försökt fĂ„ tag pĂ„ en hyrbil till lördagen – men det var helt omöjligt. Den nĂ€rmaste var i SödertĂ€lje. Ännu mer grĂ„t och tandagnisslan frĂ„n syrran och jag tĂ€nkte i mitt stilla sinne att PLANERING…………….. Drog ett djupt andetag, höll kĂ€ften och klappade henne pĂ„ huvudet. Ringde som sista utvĂ€g min kompis Hagge i Dalarna och han gick direkt med pĂ„ att komma ner med sin cheva Van och turnĂ©slĂ€pet och hjĂ€lpa till. Är han inte otrolig, sĂ„ sĂ€g? Han _kĂ€nner_ inte ens min syrra!
Sen var det stressa, stressa, stressa ut till Sollentuna dÀr syrrans 17-Äriga dotter tillika en av mina ögonstenar, skulle ha slutkonsert med skolan (hon gÄr pÄ Rytmus) och det var helt fantastisk, inte bara hon, utan ALLA. En verklig upplevelse. TyvÀrr drog det ut sÄ pÄ tiden att vi bara hann se ettorna. NÀr ögonstenen sjöng sin Jeff BuckleylÄt sÄ att hÄrstÄna reste sig pÄ armarna, dÄ grÀt jag. Vilka fantastiska ungar vi har fÄtt.
Efter det Äkte jag raka vÀgen hem till Uppsala för att mata djuren, betala rÀkningar och sova ett par timmar innan jag skulle Äka ner till Stockholm igen. NÀr jag tog tag i rÀkningarna gick det upp för mig att det fattades MASSOR med pengar, luften gick ur mig alldeles och jag kunde knappt somna. Hann vÀl iaf sova 2-3 timmar innan det var dags att dra igen.
Kom först av alla till mötesplatsen, men de andra kom strax efter, vi slĂ€pade och drog och hĂ€rjade och fick med allt i ett lass, syrran bjöd mig pĂ„ middag med vin som tack för all hjĂ€lp och sen drog jag ut till HagsĂ€tra, satt i en fĂ„tölj och glodde i vĂ€ggen i en halvtimme, innan jag Ă„kte tillbaks in till stan igen för att trĂ€ffa Vajlet35, Milimina, Enilorac, Ziddy och Kattklapparen. Ziddy lĂ„g till sĂ€ngs pĂ„ hotellet istĂ€llet med feber och spyhosta, sĂ„ jag fick inte lĂ€ra kĂ€nna honom den hĂ€r gĂ„ngen heller – varför krĂ„nglar det alltid nĂ€r vi ska trĂ€ffas?? NĂ„ jag ska försöka Ă„ka upp till Matfors nĂ€r han gör det och rĂ„ om dem bĂ„da riktigt mycket. Åh vad jag ser fram emot det!
Åt inget, drack bara för att spara pĂ„ pengarna – men kom senare pĂ„ att jag ju kunde hĂ„llit mig till lĂ€sk för att inte dra över nollbudgeten alltför mycket. Jag Ă€r bara sĂ„ inkörd pĂ„ att man dricker öl nĂ€r man gĂ„r ut. Dumt. NĂ„ vi gick vidare till Kvarnen, dĂ€r hela personalen tycks ha fĂ„tt hjĂ€rnblödning eller blivit lobotomerade, de var helt galet serviceminded, det har jag aldrig upplevt dĂ€r förr.
RigmorMortis slöt upp lite senare och med en hÀlsning frÄn John Slow Hand fick hon glida förbi hela kön för att leka skorsten hos oss. Sugkopparna Milimina och Kattklapparen Äkte hemÄt, Enilorac drabbades av lÀngtan till sin hostande kÀrlek, sÄ jag, Vajlet och Rigmor blev kvar, livligt diskuterandes psyksjukdomar och barnuppfostran och allehanda andra viktiga ting. Kom hem till HagsÀtra vid 2.30, tror jag, kollade pÄ film och fikade med syrran och hennes dotter, sov en stund.
Sen var det dags igen. Efter lite uppackande av kartonger och frukostfixande av ingenting, bar det ivĂ€g till Tantolunden pĂ„ lunardejt igen. Jag tĂ€nkte backa ur, men hoppades pĂ„ Ă€nnu en chans att fĂ„ trĂ€ffa Ziddy. Tydligen höll hostan i sig, för de dök inte upp. Det gjorde istĂ€llet en del andra och jag var trött och tĂ€nkte Ă„ka hem. Det satt jag dĂ€r och sa i fyra timmar medan jag umgicks, men till slut gjorde jag slag i saken. Åkte hem till sunkpalatset och deppade ihop över rĂ€kningarna. RĂ€knade ordentligt och kom fram till att de mest akuta uppgĂ„r till 17.000 kronor mer Ă€n jag har. Jag Ă€r rĂ€dd att jag fĂ„r stĂ€lla in alla mina semesterplaner – hur ska jag överleva utan att Ă„ka till FĂ„rö??? :((((((((((
Och sÄ idag dÄ. Idag ringde Hagge och sÄ stack vi ivÀg och picknickade vid Uppsala Högar, jag och Hagge och hans fru och yngsta sonen. Mysigt. Fast nu har jag soleksem. SÄnt Àr inte kul. Det kliar och svider som attan.
Pallade ni? Jag gjorde det knappt.
/Paula