En man bakom ratten och tvÄ tonÄringar i baksÀtet.0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (tisdag augusti 21, 2001 at 21:57)

Tis 21 aug 2001 21:57
Övrigt, 70 lĂ€sare totalt
Semester igen. Söndag till söndag. FÀrden gick till Mörrum i hyrd Ford Focus. En man bakom ratten och tvÄ tonÄringar i baksÀtet.
I Mörrum vÀntade Familjen Rosentagg: Hon sjÀlv, Esset och micro (nej, man kan ju inte skriva micro med stort M. En omöjlighet.). De börjar numera rÀknas som rÀtt gamla vÀnner till mig.
De hade lÄnat Essets förÀldrars stuga utanför Mörrum och bjudit in mig och och Emelie med kompis, och nÀr A kom in i bilden var Àven han vÀlkommen för inspektion och (förhoppningsvis) godkÀnnande. Fröken Rosentagg brukar hota med knÀskÄlskrossning och annat otÀckt om karlarna fÄr för sig att bete sig illa mot mig. Hon gjorde dock inte verklighet av det den enda gÄngen nÄgon _verkligen_ gjorde det.
TyvÀrr.
NÄja. Vi kom dit, invaderade stugan, fyllde den med stoj och hÄngel, vÀrdparet och micro var rÀtt duktiga pÄ att stoja de med. NÄgot sÀmre pÄ att hÄngla, dock. Men inte mÄnga kommer upp i vÄr kaliber ;))
En vecka fylld av prat, mat och umgÀnge, utflykter, glassbÄtar och lite för fÄ nattliga samtal, fast de som blev var rÀtt kvalitativa.
En dag i Karlshamn smet A ivÀg och köpte en present till mig, en kortlÀsare till minneskortet i kameran, dyr sak som jag inte skulle haft rÄd med sjÀlv. Detta resulterade i att jag tog över 300 bilder under resans gÄng. Uppladdade i laptopen pÄ ca tre min/64MB via USB, jÀmfört med flera timmar nÀr jag kört sladden mellan kameran och comporten. Glad Paula, bra pojkvÀn. Jess.
PÄ onsdagen gjorde vi en avstickare till Leena i Sölvesborg, (stackarn, undrar om hon fattade innan vad hon gav sig in i) hon bjöd pÄ kÀk och god underhÄllning tills Familjen Rosentagg tog med sig tonÄringarna hem och jag och A satt kvar till lÄngt in pÄ natten och bluddrade.
Fredagen veks Ă„t att Ă„ka till Köpenhamn via bron, strosa runt, kĂ€ka gott, trippa upp i Runde TĂ„rn och ströva runt i Christiania. FramĂ„t kvĂ€llen styrde vi kosan tillbaks över bron och tog kustvĂ€gen hemĂ„t. Mellanlandade för att umgĂ„s med och sova över hos min farbror Åke i Svarte utanför Ystad. Det var hur mysigt som helst och rĂ€tt stort för A att trĂ€ffa en slĂ€kting som var sĂ„ sympatisk och hade sĂ„ mĂ„nga ansiktsdrag lika mig.
Morgonen efter Äkte vi till KÄseberga och tittade in till Wiktor, pratade en stund innan vi Äkte ner till hamnen och gick upp till Ale stenar och sedan kÀkade en massa rökt fisk med potatismos i hamnen. Köpte med oss en hel del till kvÀllens grillning ocksÄ.
Vi hann med ett hĂ€xmuseum och gudinnemuseum ocksĂ„ – mĂ€rkligt. Ett privatpar som hade gjort om i princip hela sitt hem till museum. RĂ€tt skruvat, men ocksĂ„ rĂ€tt imponerande för det lĂ„g mycket seriöst jobb bakom. Synd att det var sĂ„ vinklat, bara.
Grillning med Familjen Rosentagg pĂ„ kvĂ€llen och pĂ„ söndagens morgon var det dags för hemfĂ€rd igen – lĂ„Ă„Ă„Ă„ngt Ă€r det. Mellanlandning för kĂ€k i GrĂ€nna – jag framlĂ€gger hĂ€rmed en Varning för stĂ€llet Hjorten, dĂ€r serviceandan var botten – sĂ„pass att vi gick dĂ€rifrĂ„n efter ca en halvtimmes vĂ€ntan pĂ„ att fĂ„ bestĂ€lla.
NĂ„vĂ€l. Hemma. Jag hade direkt pĂ„ mĂ„ndagsmorgonen ett externt jobbmöte att ta hand om, sĂ„ vi Ă„kte ner till stan tillsammans pĂ„ tĂ„get. A konstaterade att vi tillbringat 11 dygn ihop (vi gick i PridetĂ„get pĂ„ lördagen innan vi Ă„kte ocksĂ„) och att det bara kĂ€ndes bĂ€ttre och bĂ€ttre. Jag kunde inte annat Ă€n hĂ„lla med…
TvÄ dagar isÀr (iofs med tÀt telefonförbindelse) för mig och A, innan nÀsta tripp tog vid: fyra dagars segling. A Äkte före ut till ön för att stÀlla iordning bÄten och preparera skaffning. Han var pÄ helvegetariskt humör och lagade en urgod gryta.
Jag Äkte pÄ torsdagsmorgonen och telefonmedlade mellan Emelie och hennes farfar som skulle mötas i Haninge eftersom hon inte ville segla. Av nÄgon anledning kunde de inte ringa till varandra, men det funkade för dem bÄda att ringa til mig. E Äkte förstÄs för lÄngt med pendeltÄget och allt var en enda röra.
Jag kom dit jag skulle och nÀr jag hoppade av WaxholmsbÄten stod A pÄ bryggan och hoppade av lycka och uppdÀmd hÄngellust och lust att visa mig sina domÀner. Ett otroligt stort och vackert stÀlle pÄ en ö i södra skÀrgÄrden med mark och klippor och brygga och bÄt. Vilket paradis! Vi invigde klipporna och vÀntade ut Äskan som mullrade i fjÀrran men som aldrig nÄdde oss, innan vi packade ner oss i bÄten och styrde ivÀg.
Första natten sov vi pĂ„ svaj vid en grannö – vi kom inte lĂ„ngt alls. Vi kom ivĂ€g sĂ„ sent, men pĂ„ det hĂ€r viset hade vi iaf pĂ„börjat vĂ„r fĂ€rd och hade bra utgĂ„ngslĂ€ge för nĂ€sta dag.
Vi lÄg lÀnge och bara kramades och smÄpratade innan vi segade oss ur kojerna. NÀr jag satte pÄ telefonen hade jag en grÄtande Emelie pÄ telefonsvararen. Jag ringde förstÄs upp och undrade vad i hela friden som stod pÄ, förklaringen var att hon drömt sÄ otÀckt, men rÀtt fint ÀndÄ. Hon hade drömt att jag var död och att alla var ledsna och förtvivlade, men att jag var med henne och hon kunde prata med mig i alla fall.
Jag kom pÄ att vi ju kunde försöka segla till henne. FrÄgade A vad han tyckte och han nappade pÄ idén. BetÀnk att detta Àr betyder att vi skulle segla hem till mitt ex mamma och pappa!
Vi kryssade oss fram sĂ„ att vĂ„ra kojer blev alldeles drĂ€nkta av allt vatten som strömmade in. Under de hĂ€r semestrarna har det visat sig att vi Ă€r ett fantastiskt team. Jag tyckte att jag och E:s pappa var det, att vi jobbade bra ihop, kompletterade varandra och hade otroligt roligt ihop nĂ€r det kom till segling och snickring och sĂ„dana praktiska saker, men frĂ„gan Ă€r om inte jag och A funkar ÄNNU bĂ€ttre.
Vi förtöjde pĂ„ svaj igen – till mitt missnöje. Vi har aldrig brukat göra sĂ„, och A:s familj har ALLTID gjort sĂ„. Han vĂ„gade inte försöka lĂ€gga till vid en klippa sĂ„ att man kunde gĂ„ iland. Jag ville det vĂ€ldigt mycket nu. Tanken att gĂ„ pĂ„ hink och göra (som E:s kusin sĂ€ger) nummer tvĂ„ – medan förmĂ„let för min nyförĂ€lskelse tittar pĂ„ och dessutom kan andas in lukten – kĂ€ndes inte alls lockande. DĂ„ flöge jag hellre i luften.
NÄ. Hans vilja att göra mig glad och vÄrt fantastiska teamwork slutade iaf i att vi lade till vid en klippa under mitt kommando, hoppade iland, utrÀttade behov av minst fyra sorter och lade ut alla dynor pÄ en klippa i kvÀllssolen och hÀngde sovsÀckarna pÄ bommen, sÄ att vi fick sova torrt ÀndÄ till slut.
PÄ lördagkvÀllen angjorde vi Farmors och Farfars brygga, blev mycket hjÀrtligt vÀlkomnade, Ät middag med dem, Äkte till exets syster och hÀlsade pÄ och det var tjo och tjim sÄ det stod det hÀrliga till. NÀr vi Äter kröp ner i bÄten för att sova övervÀldigades jag av rörelse över att jag har sÄ underbara mÀnniskor omkring mig, att vi har en egen relation Àven fast exet numera Àr ett ex och gift med en annan kvinna. Och över att E blev sÄ uppenbart superglad över att vi kom.
Och över att jag har en man som gĂ„r med pĂ„ och klarar av att möta sĂ„dana hĂ€r situationer – och att han gör det för mig. Vi pratade lĂ€nge om vĂ„ra relationer till slĂ€kt och vĂ€nner – min typ av sammanhang Ă€r nĂ„got helt nytt för A. NĂ€r vi kom hem rĂ€knade han ut att han under loppet av tvĂ„ veckor trĂ€ffat 22 nya personer – och alla Ă€r stĂ„r de pĂ„ ett eller annat sĂ€tt i relation till mig. Flera av dem dessutom nĂ€ra.
Det slutade med att vi bĂ„da grĂ€t oss till sömns i lycka över att ha trĂ€ffat varandra och funnit en sĂ„n nĂ€rhet och kĂ€rlek… En stor kvĂ€ll för mig.
PÄ morgonen fick han vid frukosten hos mina fd svÀrisar oxÄ möta exets andra syster med sambo innan vi lade ut och blev bogserade ur viken av farfar, det rÄdde total bleke.
Det tog oss tio timmar att segla hem, hade det blĂ„st bara ett par sekundmeter mer hade vi kommit hem pĂ„ halva tiden utan problem… Nu hann vi med sista WaxholmsbĂ„ten och kom utmattade hem till A för att sova omslingrade en sista natt innan vi skulle vara Ă„tskiljda en hel vecka. Superkonstigt – vi Ă€r ju som ett nu, efter sĂ„ mycket tid ihop.
/Paula
(Nu ringde A och vi bestÀmde oss för att vi trÀffas imorgon fast vi egentligen inte skulle *s*)

Rakt av0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (onsdag augusti 15, 2001 at 16:18)

Ons 15 aug 2001 16:18
Övrigt, 63 lĂ€sare totalt
Är det inte typiskt? NĂ€r man trĂ€ffar nĂ„gon man trivs med och det precis börjar kĂ€nnas rĂ€tt trivsamt och etablerat, sĂ„ börjar det plötsligt. Ringandet. Mailandet. SMS:andet. FrĂ„n alla de dĂ€r andra. Gamla. X:en.
Och plötsligt börjar de dÀr som man dejtade lite halvhjÀrtat innan komma pÄ att de nog var jÀttekÀra i alla fall och inte alls sÄ halvhjÀrtade som de gav sken av att vara. TÀnk att man blir sÄ mycket intressantare nÀr man Àr upptagen?
Jag har funderat en hel del över det dÀr relations-spelet; att man ska spela ointresserad och hÄlla pÄ. Jag hatar det. Jag vill (Àven hÀr) ha raka puckar och Àrliga svar och signaler. Jag tycker det Àr enbart förnedrande att rÀnna efter nÄgon som inte verkar intresserad. Jag tycker hela det dÀr spelet Àr förnedrande. Det lockar fram mina sÀmsta sidor och fÄr mig att fylla i mina sÀmsta mönster, gÄng pÄ gÄng.
Nej, lÄt mig vÄga vara kÀr och visa all den kÀrlek som vÀcks hos mig, lÄt mig Àlska, bÄde min nyvunne kÀrleksvÀn och resten av vÀrlden. LÄt mig drömma, hÄngla, knulla, visa upp min kÀrlek utan att vara rÀdd för att han skall kÀnna sig kvÀvd, klÀmd eller skrÀmd.
För i min kĂ€rlek ligger inga normativa krav. De krav han kĂ€nner – om han kĂ€nner dem – skapar han, inte jag. Han, kanske fĂ€rgad av tidigare relationer dĂ€r relationsspelet styr, ramlar ner i gamla mönster, tolkar mig och min kĂ€nsla utifrĂ„n saker/kvinnor han tidigare upplevt.
Men jag Àr ny.
Helt ny.
Och jag vill möta min kÀrlek som en ny.
Helt ny.
Jag vill inte möta de reaktioner jag förvÀntar mig att möta om jag ramlar in i spelet, jag vill bli överraskad, vÀckt och ifrÄgasatt. Jag vill förvÄna, utmana, driva tanke och kÀnsla ett steg till, och ett till. Jag vill bli tvingad in i nya banor, lÀra mig att se mina mönster och omöjliggöra dem. KringÄ. Rita om.
Jag vill vara fri.
Fri att Àlska. Rakt av.
/Paula