OmhÄllet0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (fredag november 30, 2001 at 23:43)
Fre 30 nov 2001 23:43
Övrigt, 47 lĂ€sare totalt
Livet Àr skönt. Det Àr helt och hÄllet. OmhÄllet.
Jag Àr ensam nu. Det Àr rÀtt skönt. TillfÀlle ta itu med disken, som jag av nÄgon anledning aldrig kommer till botten med. Och den kaotiska röran i garderoben. Rensa ut, slÀnga, slÀnga. Skönt. Bara jag kommer till skott. 
Kanske ska jag bygga dator ocksÄ. Har kompletterat tidigare inköp med ett moderkort med processor och minnen, sÄ nu har jag saker att bygga ihop en maffigare dator Ät Emelie, jag bara hoppas att det passar i lÄdan.
/P

Sus och dus0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (mĂ„ndag november 26, 2001 at 18:52)
MĂ„n 26 nov 2001 18:52
Övrigt, 46 lĂ€sare totalt
Skrev en dagbok och slarvade i ett sinnessvagt ögonblick bort det. Jag har inte en aning om hur det gick till. Antagligen stÀngde jag bara browserfönstret. Ibland vet min snurrighet och allmÀnna förvirring inga grÀnser.
NÄ: Det blir vÀl en kortversion nu dÄ.
Har haft en underbar helg och Àgnat mig omsorgsfullt Ät ett par av dödssynderna: vÀllust och lÀttja. Det Àr smÀrtsamt att bryta av och kliva ut i vardagen igen. Jobba. Jag vill inte jobba. Bara Àgna mig Ät kÀrlek och ett liv i sus och dus. KÀrlek omfattar inte bara Anders, utan Àven Emelie, ADA, farmor och syrran. Relationer som betyder nÄt, mao. 
Var pĂ„ IW-mĂ€ssan för ett par veckor sedan och vann dĂ„ en liten Linuxserver. Den Ă€r oxĂ„ en sak jag vill Ă€gna mig Ă„t. Jag har redan lĂ€rt mig en hel del om linux och SSH:ar som en tok, Anders skrattar Ă„t mig och tycker jag Ă€r helt vild – rotar i allting överallt samtidigt. Han sjĂ€lv Ă€r metodisk och lĂ€r sig en sak i taget. Men mitt sĂ€tt funkar för mig, och funkar snabbt. Jag har t o m lyckats lösa ett par saker som inte han lyckats lösa, jag Ă€r sĂ„ stolt – och han med! 
Nu ska jag ner pÄ stan med EMelie och kÀka middag och gÄ pÄ Harry Potter. SÄdesÄ.
/Paula
Musikrekommendation:
http://stage.vitaminic.se/kristofer_Astroem_…

CentralengÄngen0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (onsdag november 14, 2001 at 08:43)
Ons 14 nov 2001 08:43
Övrigt, 53 lĂ€sare totalt
Jag Ă€lskar CentralengĂ„ngen. Ni vet – den dĂ€r gĂ„ngen mellan Stockholms Centralstation och T-centralen. Den har en ljudbild som fyller mig och Ă€r sĂ„ full av liv och öden att jag blir alldeles överumplad varje gĂ„ng. NĂ€r jag gĂ„r dĂ€r kĂ€nner jag att jag lever och pĂ„ nĂ„got sĂ€tt Ă€r förbunden med alla som Ă€r dĂ€r just dĂ„. Som skyndar, skyndar pĂ„ vĂ€g mot nĂ„got. Eller som sitter avslappnat och lite vĂ€rldsfrĂ„nvĂ€nt och spelar en skön melodi pĂ„ flöjt eller saxofon. Med den handikappade killen som sĂ€ljer bingolotter. UtlĂ€ndska Jehovas vittnen som försöker frĂ€lsa folk genom att dela ut VAKNA! men som inte ens kan svenska. Med uteliggarna som sitter uppgivet lĂ€ngs vĂ€ggarna och hoppas att folk ska slĂ€nga Ă„t dem lite slantar till en frukost eller en sil. Eller med Situation StockholmförsĂ€ljaren. Jag blir generös som aldrig annars nĂ€r jag Ă€r i CentralengĂ„ngen. Jag blir Ă€nnu mer engagerad Ă€n vanligt – jag Ă€r de och de Ă€r jag, grĂ€nserna suddas ut och jag rör mig tĂ€tt utmed taket och huvudet vidgas, fylls med ljus och ljud och mitt hjĂ€rta nĂ€stan spricker och jag blir pĂ„ rĂ€dda-vĂ€rlden-humör och kĂ€nner mig kontinental.
Jag vill ta med mig CentralengĂ„ngen. Jag vill bĂ€ra den med mig och lyssna pĂ„ den som man lyssnar pĂ„ havet i en snĂ€cka. Jag har tĂ€nkt i flera Ă„r att jag ska fĂ„nga in den dĂ€r ljudbilden, som Ă€r sĂ„ fet och distinkt att den faktiskt har en form. En vacker dag gör jag det ocksĂ„ – och dĂ„ vet jag precis vad jag skall anvĂ€nda den till…
/Paula

DÄlÄres och Hallon in memorian0

Postad av matten Paula i LunarArkiv,RĂ„ttor (fredag november 9, 2001 at 09:41)

Fre 9 nov 2001 09:41
Övrigt, 46 lĂ€sare totalt
Tisdagen var dagen jag kom med pĂ„ Smalltalk. NĂ„got som beskrivits som livsfarligt och konfliktskapande att ge sig in i, men som jag slank in i som pĂ„ ett bananskal. Hur lĂ€tt som helst. Blev hjĂ€rtligt vĂ€lkomnad och omhĂ€ndertagen – kĂ€ndes bra. Framför allt fattar jag att min kĂ€nsla att jag Ă€r rĂ€tt omtyckt stĂ€mmer. Det ÄR inte bara inbillning. Och det Ă€r ju skönt att vara omtyckt. :))
Tisdagen var ocksĂ„ dagen jag fick reda pĂ„ att Viveka Seldahl dött i lördags. Nu kommer nog inte Sven Wollter leva lĂ€nge till – maken till kĂ€rlek har jag nog knappt sett…
I tisdags morse bestod vĂ„r familj av en mamma (jag), en tonĂ„ring (E), en man (A), en DĂ„lĂ„res (rĂ„tta) och en Hallon (kanin). PĂ„ kvĂ€llen var det inte sĂ„ lĂ€ngre. För dĂ„ dog DĂ„lĂ„res. Vi tog matpaus i sĂ€ngskruvandet, och plötsligt kom hon fram ur sin lĂ„da och ville ut i buren, Emelie tog ut henne och efter nĂ„gon minut fick hon andnöd och efter 5, kanske tio minuter var hon död. Vi var tacksamma att hon sett till att vi tog ut henne, sĂ„ att vi fick sĂ€ga hejdĂ„ och hon fick dö i trygga hĂ€nder. Även om andnöd ger panik. BĂ€ttre Ă€n ensam i buren – det Ă€r jag övertygad om.
Vi grÀt lite och pratade om hur bra och mysig DÄlÄres varit som husdjur, och om att vi ju faktiskt vÀntat pÄ detta. Hon var inte riktigt frisk och dessutom 2,5 Är. Det Àr vÀÀÀldigt gammalt för en rÄtta. Men man fÀster sig ju sÄ. Och blir sÄ ledsen.
Till slut var vi ju tvugna att fortsÀtta med sÀngskruvandet, om E skulle ha nÄgonstans att sova pÄ natten. Vi blev klara 1.30, E stupade i sÀng och det gjorde jag med. PÄ morgonen avkrÀvde hon sovmorgon av mig för att hon var sÄ slut, jag var rÀtt lÀttövertalad och somnade om.
Men vi gick ju upp sen, vid typ 8. Gjorde frukost, stökade runt. Jag kollade mailen dĂ„ Emelie ropade ”Mamma kom, nu tror jag att det Ă€r Hallons tur!” Jag rusade dit och dĂ€r lĂ„g hon i buren. Jag hann ta upp henne och kĂ€nna de sista skĂ€lvningarna i hennes kropp.
Hallon var ocksÄ ett mycket speciellt husdjur, inte alls som andra kaniner. Jag vet för jag har haft nÀrmare 30 kaniner allt som allt under Ären. Hallon har varit mamma till ca 20 av dem. Hon var en vacker Black and Tan-kanin, som fÄtt oerhört fina poÀng pÄ utstÀllningar. Men framför allt hade hon en skön personlighet. Hon kom nÀr man ropade pÄ henne, hade en omÄttlig goslÀngtan och slÀngde sig ner i gosstÀllning sÄ fort man nÀrmade sig. Ville vara nÀra, nÀra. Men ÀndÄ tjurskallig och sjÀlvstÀndig ibland. Lite som en blandning mellan en hund och en katt, faktiskt.
Jag grĂ€t nĂ€stan omĂ„ttliga mĂ€ngder och funderade allvarligt pĂ„ att stĂ€lla in eftermiddagens jobb pĂ„ kompetensmĂ€ssan, men Ă„kte dit Ă€ndĂ„ – mest för att Ă€ta lunch med A och grĂ„ta ut i hans famn.
Det kĂ€nns som om en nĂ€ra vĂ€n dött. Hallon var just det – en nĂ€ra vĂ€n. Superbra pĂ„ att trösta, jag brukade ligga pĂ„ mage pĂ„ golvet med armarna om henne och ansiktet inburrat i pĂ€lsen. Å vad jag kommer sakna henne.
NĂ€r E ville ta sig an DĂ„lĂ„res tĂ€nkte jag att ”okej, en rĂ„tta lever ca 2 Ă„r, dĂ„ kommer Den och Hallon dö ungefĂ€r samtidigt. Sedan ska vi inte ha mer husdjur.” Men jag var ju inte riktigt beredd pĂ„ att de skulle dö med bara nĂ„gra timmars mellanrum.
Imorgon blir det djurbegravning. Jag mÄste skaffa en spade. Och repa pÄ trygga rÀkan.
Jag kommer att minnas Hallon och DÄlÄres. Alltid.
/Paula