Nu, dĂ„, sedan…0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (söndag december 30, 2001 at 15:13)
Sön 30 dec 2001 15:13
Övrigt, 42 lĂ€sare totalt
Jaha. Nu borde man skriva om julen, om Äret som varit och om förvÀntningar pÄ Äret som kommer. 
Okej. 
Julen var bra och 2001 ett bra Är dÄ jag först var lycklig singel och sedan lycklig osingel. En massa semester med segling och umgÀnge. Bra jobb med hÀrliga arbetskamrater och nyanstÀllningar istÀllet för uppsÀgningar. 
Bilder frÄn Äret som varit hittar du dels pÄ http://www.starchild.nu/picts och delshttp://anders.hultman.nu/bilder/ i de flesta albumen efter juni 2001.
FörvÀntningar pÄ 2002 har jag inte sÄ mÄnga, annat Àn att jag hoppas att det blir ett lika bra om inte bÀttre Är och att jag kommer pÄ nÄgon kul fysisk aktivitet sÄ att jag kan gÄ ner nÄgra kilo, för nu Àr jag mulligare Àn jag gillar att vara. Och orörligare.
Jag hoppas ocksÄ att jag kommer bli bra pÄ linux och kanske lÀra mig php. Att jag ska fÄ lite tid att prioritera mitt publiceringssystem sÄ att jag kan sÀlja det och fÄ in lite sköna slantar och bygga upp en buffert och ocksÄ Äka pÄ friluftssemester till Island nÀr sommaren kommer. Och jag hoppas att Anders och min kÀrlekshistoria kommer att fortsÀtta.
/Paula

Nattligt besök0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (söndag december 23, 2001 at 11:55)
Sön 23 dec 2001 11:55
Övrigt, 54 lĂ€sare totalt
Inatt vaknade jag kl 4 av att nĂ„gon stövlade in i hallen, tĂ€nde lampan och bökade runt. Först trodde jag det var Emelie, min 14-Ă„riga dotter som har pappavecka nu, som kanske tagit sin första fylla och inte vĂ„gade gĂ„ hem till pappa. Men jag kĂ€nde inte igen ljuden. Jag ropade HALLÅÅÅ och fick ett manligt HALLÅÅ tillbaks. DĂ„ höll jag pĂ„ att dö, tĂ€nk om det var en inbrottstjuv som skulle tjuva alla mina dyrbarheter?
Jag gjorde _inte_ som de alltid gör i filmerna; rusade dit och fejsade skurken. Jag hade inget i nĂ€rheten att klĂ€ pĂ„ mig och jag hade ingen lust att komma som en naken amazon och slĂ„ ner honom. SĂ„ vi ropade till varandra, han frĂ„n hallen och jag frĂ„n sovrummet. Han ropade att jag skulle komma dit. ”Nej aldrig i livet”, sa jag, ”ut med dig, stick illa kvickt!”
Han hade gĂ„tt in i fel port, i fel dörr – han bor i porten bredvid rĂ€knade han ut nĂ€r hans förvirring lagt sig lite. SĂ„ gick han lugnt och stilla hem till sig. Jag klev upp och lĂ„ste dörren efter honom – detta mĂ„ste vara första och enda natten jag glömt att lĂ„sa dörren innan jag gick och lade mig…
Jag gjorde precis samma sak som honom en gĂ„ng – en mycket förvirrande upplevelse. Fast jag var typ 10 Ă„r….
/Paula

Avslöjande0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (torsdag december 20, 2001 at 14:21)

Tors 20 dec 2001 14:21
Övrigt, 63 lĂ€sare totalt
Sex mĂ„nader har vi varit ihop nu. I lite över tre har jag kĂ€nt att jag verkligen Ă€lskar honom. Sex mĂ„nader Ă€r en vĂ€ldigt kort tid. Men de vĂ€ldigt stora val jag tog nĂ€r jag valde honom gör att det redan kĂ€nns mycket, mycket mer etablerat, viktigt och stort Ă€n nĂ„got annat förhĂ„llande jag haft (om jag inte rĂ€knar de 12 Ă„ren med Es pappa dĂ„, som nog kom upp i den hĂ€r kalibern ocksĂ„… 🙂
Jag har antytt de hĂ€r ”stora valen” eller ”hindren” i tidigare dagböcker – men aldrig talat klarsprĂ„k. Ni som kĂ€nner mig nĂ€rmare vet vad det Ă€r jag givit mig in i – men de flesta av er har bara en liten liten smula av historien.
Nedan skall ni fĂ„ ta del av ett brev som jag skrev till en LunarvĂ€n den 30:e juli, dĂ„ vi varit ihop i nĂ€stan 2 mĂ„nader. Allt i det gĂ€ller fortfarande – frĂ„n det praktiska till den kĂ€nslomĂ€ssiga förvirringen.
————————–
Ensamhet ->tvÄsamhet ->flersamhet
Jag Ă€r nĂ„gonstans mittemellan Ă„sikter, sĂ„ det hĂ€r kanske inte blir sĂ„ lĂ€tt att förklara. Men mannen jag trĂ€ffat Ă€r vad han kallar flersam. Eller med ett annat ord: polygam. Han kan tĂ€nka sig att ha flera relationer samtidigt. Stor skillnad frĂ„n att vara otrogen – otrohet blir han alldeles svart i ögonen av. 
Jag har vetat detta sĂ„ lĂ€nge som jag kĂ€nt honom, vilket Ă€r ca 1 – 1Âœ Ă„r. Han har alltid varit vĂ€ldigt öppen om sin livsstil. Och Ă€nda sedan första gĂ„ngen vi trĂ€ffades har han försökt ”fĂ„ mig pĂ„ kroken”, men den dĂ€r flersamheten har skrĂ€mt mig, eftersom jag kĂ€nt mig dragen till honom och risken för att bli kĂ€r har varit överhĂ€ngande och jag ville vĂ€l inte riktigt gĂ„ in i det och tampas med den hĂ€r flersamhetsgrejen. 
SjĂ€lv har jag vĂ€l aldrig uttalat bestĂ€mt mig för att vara en ensam eller tvĂ„sam person, eller för att nĂ„got Ă€r mer ”rĂ€tt” Ă€n nĂ„got annat, lika lite som jag vill kalla mig heterosexuell – jag Ă€r sexuell, helt enkelt. 
Men jag har aldrig haft ögon för nÄgon annan nÀr jag varit i en bra relation, vilket jag ju varit. Med Es pappa i 12 Är. Och jag tycker vÀl att det Àr en hÀftig grej att ge sin kÀrlek och sitt engagemang till en enda person och uppleva den dÀr symbiosen det kan leda till. Jag har ju upplevt det. Det har nog inte A. Och kanske han aldrig kommer uppleva det heller, med sin livsfilosofi. I gengÀld kanske han fÄr uppleva andra stora och underbara saker, jag vet inte.
Som kul, casual sex hade det varit helt okej – men inte om jag skulle bli kĂ€r. Den risken kunde jag inte ta, tyckte jag.
Jag vet inte om du lĂ€st mina dagböcker ”tiominutershĂ„ngel”, ”idag Ă€r jag tokkĂ€r” och ”Livet pĂ„ en pinne”, dĂ€r finns det mesta av hur allting började – Ă€ven om jag bara antytt den hĂ€r aspekten av det hela i dem. 
Har fick mig pĂ„ fall iaf. Och precis som jag misstĂ€nkt blev jag totalt pangkĂ€r. Han med. Av nĂ„gon anledning hade jag vĂ€l inte vĂ€ntat mig det. FörĂ€lskad, javisst – min uppfattning om honom var att han har rĂ€tt lĂ€tt för att bli förĂ€lskad. Men inte sĂ„ hĂ€r.
Men flersamheten dÄ? Hur ska jag tackla det? Var stÄr jag? Allt jag kan sÀga Àr att jag Àr sÀker pÄ att fÄ det jag sÀtter som viktigast i en relation: Rakhet. Och just nu kÀnns det viktigare Àn om jag Àr den enda för honom.
Jag har sagt till honom att det finns ett par krav jag stÀller: Att han visar mig den respekten att han NOGA övervÀger om han vill riskera relationen med mig, att det inte blir en flykt sÄ fort vÄr relation blir ansatt och svÄr. Och att han talar om för mig om han rÄkar i den situationen att han vill involvera sig med nÄgon mer tjej Àn mig. SÄ att jag fÄr de rÀtta parametrarna att ta stÀllning till. 
Vad stÀllningstagandet kommer bli, kan jag omöjligt förutse. Det beror pÄ sÄ mÄnga saker. Kanske kan han klara av att fÄ bÄde mig och den andra kvinnan att kÀnna sig speciell och utvald, kanske hans kÀrlek kan rÀcka till för oss bÄda. Eller kanske jag av andra anledningar vÀrdesÀtter honom och vÄr relation sÄ mycket dÄ, att jag kan vara stor och dela med mig. Eller sÄ kan jag inte det och dÄ fÄr jag vÀl vÀlja att kliva ur. Bara jag vet vad jag har att ta stÀllning till, sÄ löser det sig. Om vi nÄgonsin ens kommer i den situationen. Kanske visar det sig att han fÄr fullt upp med mig och inte orkar med nÄgon mer :). Men det Àr inget jag vÄgar hoppas pÄ, eller rÀkna med. 
Det Ă€r viktigt för mig att respektera hans instĂ€llning och förstĂ„ – och egentligen har jag vĂ€l samma instĂ€llning, bara det att jag inte kĂ€nner att jag personligen vill leva sĂ„. Jag Ă€r inte flersam. Har hittills inte varit iaf, och jag tvivlar pĂ„ att jag kommer att bli nĂ„gon gĂ„ng. Tycker det Ă€r tillrĂ€ckligt bökigt att fĂ„ EN relation att fungera.
Till saken hör att han har en kvinna han kallar sin flickvĂ€n frĂ„n tidigare. De var ihop för nĂ„gra Ă„r sedan, det Ă€r vĂ€l i praktiken slut, men de stĂ„r varandra vĂ€ldigt nĂ€ra. De har inte sex, och hon lever ihop med en annan man. Även hon Ă€r flersam och hon kallar A för sin pojkvĂ€n. De Ă„kte till Grekland medan jag var pĂ„ FĂ„rö med Emelie och söndagseftermiddagarna Ă€r vikta för henne. Det funkar bra, jag har inget problem med det. Är inte svartsjuk eller rĂ€dd pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Inte Ă€n, iaf.
Jag ser det mer som olika benÀmningar, vill jÀmföra det med att jag har vÀnner som Àr sÄ viktiga och stora och Àlskade i mitt liv att jag kÀnner ett behov av att ge dem en sÀrstÀllning, en dedicerad plats i mitt hjÀrta och min tillvaro. För det sÀger jag inte att jag Àr ihop med dem. 
Oj vad lĂ„ngt det blev, Ă€ndĂ„ kĂ€nns det som om jag bara skrapat pĂ„ ytan. Har du funderingar om det hĂ€r, sĂ„ berĂ€tta gĂ€rna och frĂ„ga, för det kĂ€nns som om jag behöver prata och fundera mycket pĂ„ det för att stĂ„ bĂ€ttre rustad om eller nĂ€r den dĂ€r dagen kommer… 
*kramar om* 
/Paula
———-
Ämnet Ă€r nĂ€stan stĂ€ndigt nĂ€rvarande, i princip alla Ă€mnen berörs pĂ„ ett eller annat sĂ€tt av det. IkvĂ€ll har vi pratat i telefonen om det i tre timmar. Var vi stĂ„r nu, hur han kĂ€nner sig, hur jag kĂ€nner mig. Hur rĂ€dd han Ă€r att mista mig pĂ„ grund av detta och hur jobbigt och stĂ€ndigt nĂ€rvarande valet Ă€r för honom. Men ocksĂ„ hur bra det kĂ€nns att vĂ€lja som han gör. Hur vi ska hitta ett sĂ€tt att leva som vi bĂ„da trivs med, utan att kĂ€nna att nĂ„gon av oss gör ett oproportionerligt stort avkall pĂ„ en viktig del i sin person.
Jag jobbar med att vĂ€nja mig vid tanken, att pĂ„ nĂ„got sĂ€tt försöka förbereda mig. För jag kan nog kan rĂ€kna med att nĂ„gon gĂ„ng mĂ„ste vi fejsa det hĂ€r ”problemet” praktiskt, eftersom det i botten ligger tvĂ„ helt olika sĂ€tt att se pĂ„ kĂ€rlek och relationer. 
Det innebĂ€r att jag mĂ„ste kĂ€nna in pĂ„ djupet att han inte slutar Ă€lska mig för att han börjar tycka om nĂ„gon annan ocksĂ„. Att det inte behöver vara fel pĂ„ mig för det, eller pĂ„ vĂ„r relation. Jag vet inte om jag kommer att komma till sĂ„dana insikter – men jag hoppas. För det skulle betyda att saker och ting blir mycket mindre komplicerade.
Nu har du som lĂ€sare verkligen fĂ„tt ta del av nĂ„got vĂ€ldigt privat, stort och svĂ„rt – men samtidigt fantastiskt – ur mitt liv. Kanske kommer jag inte klara av att lĂ„ta den hĂ€r dagboken ligga kvar, jag vet inte….
Jag har valt A bĂ„de TROTS ATT och FÖR ATT han Ă€r just han. Jag vĂ€ljer honom varje dag sĂ„ lĂ€nge det kĂ€nns bra, och jag har lovat mig sjĂ€lv att inte glömma hur underbart vi haft det, om det skulle visa sig att vi inte klarar detta livet ut.
MÄlet med resan Àr vÀgen.
/Paula

Stackars bimbosar0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (onsdag december 12, 2001 at 09:42)
Ons 12 dec 2001 09:42
Övrigt, 60 lĂ€sare totalt
Vad ska man skriva dagbok om nÀr livet bara flyter och det inte finns nÄgot att klaga pÄ och allt bara Àr underbart?
KĂ€nns ju liksom lite tjatigt att skriva om hur bra allting Ă€r hela tiden – det Ă€r inte lika lĂ€tt att nyansera som nĂ€r man mĂ„r skit. Man har inte behov av att snacka av sig, inte precis nĂ„n lust att Ă€lta ljuvligheten. Eller jo, lusten finns men det Ă€r sĂ„ mĂ„nga omkring mig som mĂ„r skit, att det kĂ€nns rakt förmĂ€tet att skriva sin lycka pĂ„ deras nĂ€sor gĂ„ng efter annan. Dessutom blir det samma tugg hela tiden – det Ă€r precis som om man slutar fundera över saker nĂ€r man mĂ„r bra – istĂ€llet ÄR man bara.
(bara för det har jag uppdaterat ovanligt ofta – har du lĂ€st gĂ„rdagens dagbok, t ex?)
Fast jag har ju blivit ORDENTLIGT uppeldad i nÄgra debatter de senaste veckorna. SÄdÀr sÄ att folk undrar vad det Àr med mig, om jag Àr alldeles obalanserad.
Jag gillar ju en bra diskussion, det har jag alltid gjort. Men det kan ju hÀnda att jag har mer krut att lÀgga i den nu eftersom det inte gÄr Ät till att mÄ pruttigt i livet. Kanske kan man uppfatta det som att jag lÀgger onödigt mycket krut, jag vet inte. 
En av diskussionerna handlade om bimbos som tagit genvĂ€gen(?) över utvikningstidningar och i vissa fall porrindustrin. Jag pratade om bĂ„de manliga och kvinnliga, men de manliga tappades helt bort i debatten. Kanske inte sĂ„ överraskande nĂ€r man pratar om det ur just den hĂ€r aspekten, eftersom samhĂ€llet ser helt olika pĂ„ deras roller i ”artistvĂ€rlden”. 
Det hela tog sin start i programmet 24 timmar, dÀr man placerade Victoria Silvstedt och Paolo Roberto i ett hus i 24 timmar. Det gick för övrigt i repris pÄ TV igÄr. 
De var ju sĂ„ pinsamma bĂ€gge tvĂ„ sĂ„ att hĂ€lften kunde vara nog. Paolos tjafsande om Victorias playboymodellande precis hela tiden gjorde ju att man blev helt rutten i hjĂ€rnan. Och hennes ”mata uteliggare med handen” – giv mig styrka!
Till saken hör att jag verkligen försökt skaffa mig en annan bild av Victoria Silvstedt eftersom jag kÀnner en kille som jobbat med henne och han pÄstÄr att hon faktiskt inte alls Àr sÄ korkad som hon framstÄr. Fast den killen Àr ocksÄ en bimbo i mina ögon, och istÀllet för att upptÀcka att Victoria INTE Àr en bimbo, har jag fÄtt min bild av HONOM som bimbo bekrÀftad.
Det diskussionen för min del EGENTLIGEN handlade om var alla dessa mÀnniskor som UTNYTTJAR att folk Àr bimbos. Jag blir tvÀrarg pÄ programmakarna som kommer pÄ en sÄn idé att sÀtta tvÄ Àrkebimbos i ett hus sÄdÀr sÄ att svenska folket kan skratta ut dem riktigt ordentligt. Rena apberget pÄ Skansen.
Jag tror att det ofta Ă€r sĂ„: att andra vĂ€ljer Ă„t bimbosarna. Folk som kallar sig agenter och mentorer; mĂ€nniskor med rĂ€tt konstig uppfattning om könsrollerna i mina ögon (sĂ€ger inte att ALLA har det, men vissa). Agenter som ser ett par snygga bröst och ett snyggt leende. Som pĂ„ nĂ„t pseudosĂ€tt uppmuntrar och understödjer deras bimboimage. Som sĂ€ger att de respekterar henne för den hon Ă€r och inte hennes bröst – kom nu lilla hon och sĂ€tt sig framför kameran sĂ„ Ă€r din lycka gjord sen. Visa lite mer, visa lite mer. 
En bimbo Àr en bimbo bl a för att hon inte fattar vad det för med sig.
Tjejen med brösten och leendet med den intelligenta blicken sÀger till snubben att vÀnta hÀr nu ska jag tÀnka igenom om jag vill att folk ska uppfatta mig sÄhÀr. Jag ska tÀnka igenom om det verkligen kommer frÀmja min karriÀr. Och om du respekterar mig sÄ mycket, varför ska jag dÄ klÀ av mig? DÄ borde jag ju ha ett djup som gör att du kan ta erotiska bilder av mig vare sig jag har morfars pyjamas pÄ mig eller en ladugÄrdsoverall?
Skulle _jag_ ta en ”bimbo”-tjej (eller kille, för den delen) under mina vingar, skulle jag snarare försöka inviga henne i de sköna konsterna och kulturen – inte klĂ€ av henne och sĂ€tta henne framför en kamera – iaf inte i första hand.
Jag skulle försöka fÄ henne att fatta om man inte _gör sig_ dum, sÄ Àr det rÀtt fÄ som Àr det. Om man har sjÀlvförtroende nog att vÄga bilda sig en Äsikt och uttrycka den utan att blinka osÀkert med ögonen, pluta med lÀpparna och slÀnga med hÄret, sÄ uppfattas man sÀllan som dum, utan fÄr minst en chans till om man rÄkar sÀga nÄgot korkat. För alla Àr vi ju flÀckvis korkade, det gÀller bara att stÄ för det och vara öppen för att andra vet bÀttre och kunna Àndra Äsikt.
SĂ„ jag blev rĂ€tt irriterad nĂ€r min kombattant sa att ”vi” har bidragit till deras image – jag har fan inte understött att nĂ„n ska göra en grej av att vara dum i huvudet och ha stora bröst. Det Ă€r vad alla sexistiska gubbjĂ€vlar gör som tror att de Ă€r jesus och gud och inbillar sig att de gör bimbotjejerna en tjĂ€nst. Pyttsan. Get real. 
Jag tycker det Ă€r HEEELT okej att slĂ„ mynt av sitt utseende och sin sexualitet – om man har koll pĂ„ _att_ man gör det, vad det fĂ„r för konsekvenser, att man gör det medvetet och för att man vill – inte för att man _inte fattar_ att den hĂ€r nĂ€riga agenten bara vill tjĂ€na pengar pĂ„ en. För Ă€r det sĂ„ – dĂ„ Ă€r det bara synd om en. Om man tror sig ha fĂ„tt en familj eller nĂ„t. Om man tror sig kunna fylla igen sina hĂ„l och brister pĂ„ det sĂ€ttet. Om man lĂ„tit nĂ„gon annan tuta i sig vad sjĂ€lvrespekt betyder utan att sjĂ€lv ha kĂ€nt in om det verkligen stĂ€mmer för en sjĂ€lv.
Sina ekonomiska hÄl kan man kanske fylla, men inte de sjÀlsliga.
MĂ„nga Ă„ngrar att de startade sin bana pĂ„ det sĂ€ttet – Ă€ven om de tjĂ€nat aldrig sĂ„ mycket pengar. Och det Ă€r helt okej att Ă„ngra sig, men jag tror att Ă„ngern kan ha olika fĂ€rg. För som jag uppfattat det Ă€r den vanliga anledningen att man upptĂ€cker att det inte var sĂ„ kul att vara riksbimbo – kanske t o m globalbimbo i vissa fall. Har man gĂ„tt in i den rollen med öppna ögon, sĂ„ tror jag att det kĂ€nns bĂ€ttre Ă€n om man gjort det för att man inte förstod bĂ€ttre.
Jag pratar om individens medvetna val – sen spelar det ingen roll om valet handlar om att man vĂ€ljer att bli hemmapappa eller porrskĂ„dis. Alla val har konsekvenser och vissa Ă€r lĂ€ttare att förutse Ă€n andra – och i de scenarior vi hittills diskuterat Ă€r de rĂ€tt lĂ€tta att förutse. Man kan vĂ€lja att med öppna ögon gĂ„ in i det, ta det onda med det goda och stĂ„ för det – eller man har inte omdöme/intelligens/bakgrund/whatever att ens se de uppenbara konsekvenserna frĂ„n början.
Kanske en rörig dagbok – fĂ„r bortförklara det med att jag klippt ihop den rĂ€tt mycket med hjĂ€lp av de inlĂ€gg jag gjorde i diskussionen pĂ„ mailinglistan dĂ€r den utspelade sig. Ingen ordentlig slutsats finns heller.
Mycket pga jag kom pĂ„ att mina hĂ€ftiga reaktioner lĂ„g i att den jag vĂ€nde mig till i diskussionen Ă€r jordens största manliga bimbo, inte helt olik Paolo Roberto. Han Ă€lskar att berĂ€tta sina djupsinniga insikter – sĂ„nt som Ă€r komplett sjĂ€lvklart för oss andra – men Ă€r sĂ„ ytlig att jag ryser. Han hĂ„ller för det mesta tyst pĂ„ listan, för att ibland helt utan sjĂ€lvdistans skriva inlĂ€gg som andas Jag-Ă€r-Gud-och -har-total-brist-pĂ„-sjĂ€lvdistans och alla inlĂ€gg dĂ€remellan Ă€r sexistiska pinsamheter. 
Det jag kom pÄ var att vi inte skulle komma nÄgonstans i diskussionen, eftersom han bara försvinner ur den nÀr det börjar hetta lite kring öronen, och att det jag EGENTLIGEN gick igÄng pÄ var just honom som person. AlltsÄ skall jag vid tillfÀlle prata med bara honom och tala om vad jag tycker. Att jag betackar mig för hans ytliga utrop och kindpussar och prettouttalanden. Han Àr inte min kompis och jag Àr inte hans. Helt enkelt.
/Paula

Stök och bök och felaktigheter0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (tisdag december 11, 2001 at 10:45)
Tis 11 dec 2001 10:45
Övrigt, 40 lĂ€sare totalt
8.30 ca:
Kan vi inte spola tillbaks till i gÄr morse sÄ att allt fÄr en chans att hÀnda annorlunda Àn vad det hÀnt?
Jag skulle jobba i Stockholm idag – kl 7 ringer min chef och berĂ€ttar att det inte blir nĂ„got heldagsmöte för det Ă€r nĂ„gra ungar som gjort inbrott och norpat alla bĂ€rbara datorer. Iofs lite bra för mig eftersom jag inte alls Ă€r fit for fight, men en massa bök och stök för jobbet. De hade blivit förvarnade av en granne som sett ett ungdomsgĂ€ng stĂ„ och kolla in genom vĂ„ra fönster natten till igĂ„r. Grannarna hade ocksĂ„ varit snabba att ringa till polisen, sĂ„ den var pĂ„ vĂ€g innan vĂ„rt larm ens hade hunnit gĂ„. De hann tyvĂ€rr undan Ă€ndĂ„.
Jag hinner slumra om, sĂ„ ringer de frĂ„n skattemyndigheten, eftersom jag ringt ang min slutskattsedel som ser sĂ„ himla konstig ut. Konstigast av allt Ă€r att det stĂ„r att jag ska betala över 14.000 fast det tidigare i Ă„r blev utrĂ€knat att jag skulle fĂ„ tillbaks 9.000, som jag ocksĂ„ fĂ„tt förtidsĂ„terbetalt. Det visar sig att jag antagligen har kastat om siffrorna i in- och utgĂ„ende moms-rutorna pĂ„ deklarationsblanketten. Det visar sig ocksĂ„ att man inte alls kan göra som jag gjort – lĂ„ta mitt företag hyra ett rum i lĂ€genheten av mig sjĂ€lv, jag fĂ„r max dra av 4000:-/Ă„r för att jag upplĂ„ter ett rum av min lĂ€genhet till jobbet – inte 1.300:- i mĂ„naden, sĂ„ som jag har gjort alla Ă„r tidigare pĂ„ inrĂ„dan av min redovisningsassistent.
Surt sa rÀven. Jag har visserligen inte hunnit kolla Àn i min bokföring vilka siffror som verkligen Àr de rÀtta och VAR det Àr felfört, hÄll tummarna för att jag fört rÀtt pÄ deklarationsblanketten och fel pÄ rÀkenskapsbilagan istÀllet!!!!
Dessutom har jag fast jobb, vilket betyder att det Àr vÀldigt svÄrt att fÄ dela upp beloppet, varav en del (1.300:-) skall betalas innan den 27 dec och resten senast den 26 februari.
JĂ€vla skit.
/Paula
———————
10.40
Nu har jag kollat i mina papper och det ser ut som om det Ă€r rĂ€tt pĂ„ deklarationsblanketten och fel i bilagan. Ska ringa redovisningstjejen och be henne hjĂ€lpa mig reda ut dett – men det finns HOPP nu iaf!

183 dagar av kÀrlek0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (lördag december 8, 2001 at 01:50)
Lör 8 dec 2001 01:50
Övrigt, 58 lĂ€sare totalt
IgÄr (ja, för klockan har passerat midnatt) firade vi vÄr halvÄrsdag med att ligga hemma i varsitt hem, varsin sÀng och snora och hulka i varsin dunderförkylning. Vi som hade tÀnkt dejta pÄ Katalin, precis som vi gjorde den dÀr torsdagen den 7 juni, och fira vÄr dag litelitegrann. Det fÄr bli en annan gÄng. Det kÀnns som om det blir mÄnga dagar att fira.
Anders berĂ€ttade för Smalltalk att det var vĂ„r halvĂ„rsdag, och passade pĂ„ att dĂ€r tacka mig för 6 underbara mĂ„nader – det blev jag glad för, speciellt som han i vanliga fall Ă€r Ă„terhĂ„llsam med gulligullsaker pĂ„ listor :))
Ni som vill uppdatera er om hur det hela började kan lĂ€sa dagböckerna ”TiominutershĂ„ngel” och ”Idag Ă€r jag tokkĂ€r” som jag skrev i juni. Kan konstatera att jag snart har fyllt en hel dagbokssida med dagböcker frĂ„n efter att jag trĂ€ffade Anders, trots att jag skriver sĂ„ sĂ€llan – det Ă€r lite skoj. Andra tecken pĂ„ att vi nu varit ihop ett tag Ă€r att jag fĂ„tt fylla pĂ„ förrĂ„det av bindor hemma hos honom, bytt tandborste eftersom min hunnit bli utnött, hunnit köpa schampoo och balsam i flera omgĂ„ngar – sĂ„na smĂ„ saker… 
Det lustiga – eller hĂ€rliga, kanske jag borde skriva – Ă€r att det kĂ€nns som om det bara vĂ€xer och vĂ€XER och VÄXER… 
Det var inte bara vÄrt firande som inte blev av, andra trevliga saker jag missade var att fira Emma, Emelies bÀstis (vars mamma Àr en vÀldigt god vÀn till mig) med middag hemma hos dem, samt att gÄ pÄ konsert med Tove och hjÀlpa henne flirta med pojkar. Varför ringer plötsligt folk och vill ha med en pÄ skojiga saker nÀr man ligger helt dÀckad??? Helst hade jag velat göra ALLT det dÀr.
Älska varandra – det Ă€r min rekommendation. För det Ă€r sĂ„ bra. Och skönt. 🙂
/Paula

SmĂ„, lĂ€tta moln…1

Postad av matten Paula i Dagbok,LunarArkiv (lördag december 1, 2001 at 13:59)

Fre 1 dec 2000 13:59
Övrigt, 58 lĂ€sare totalt
– – – – Morgon: – – – –
Han vÀckte mig dÄligt idag, den dÀr. Orsakade snarare att jag ville stanna i sÀngen resten av dagen, hellre Àn att gÄ upp och vara flitig.
Som tur var vaknade jag igen sedan, bara 1Âœ timme försenad, för att mötas av ett i dessa dagar smĂ„tt otroligt faktum: BlĂ„ himmel med fluffmoln! Nu segar sig till och med solen upp över hustaken och jag Ă€r sĂ„ glad, sĂ„ glad. Funderar allvarligt pĂ„ att ta en ledig dag – inte kan man vĂ€l vanhelga solskenet med att jobba? NĂ€r det var sĂ„ ofantligt lĂ€nge sen man blev solkysst? Man vill ta vara pĂ„ de fina dagarna!
TĂ€nk om man hade en segelbĂ„t som fortfarande lĂ„g i… DĂ„ skulle jag pĂ€lsa pĂ„ mig ordentligt och ta höstens kanske sista tur. I hög, klar, skarp luft. Hur ljuvligt voro det ej?
Struntade i Stockholm igĂ„r – stannade istĂ€llet hemma och jobbade – Ă„ker dĂ€remot idag och pĂ„ tĂ„get (eller om jag Ă„ker buss) ska jag sitta och planera resan till Sveriges framsida. NĂ€sta helg. Om det nu Ă€r nĂ„got att planera. TĂ„gen gĂ„r nĂ€r de gĂ„r och det enda som behöver planeras Ă€r att jag skall vara med pĂ„ ett av dem.
Tillbaks till verkligheten: Jag KAN inte lÄta bli att jobba. MÄste ju. Iaf innan lunch. *trÄk*
I Stockholm skall jag trÀffa den ljuva Enilorac. Gissa om jag ser fram emot det?!
ApropÄ rubriken sÄ Àr Pugh en 70-talsguru. Idag Àr jag svamlig.
Ledsen om jag gör er besvikna, alla mina trogna lÀsare. Ni förtjÀnar varsin omsorgsfull kram för att ni Àr sÄ rara och bekrÀftar mig genom att lÀsa mina enkla rader i dagbok efter dagbok.
– – – – Tidig eftermiddag: – – – –
Ja nu var det ju alltsÄ sÄ att den blÄ himlen med fluffmolnen inte ville se ut sÄ sÄ lÀnge. Fluffmolnen flöt ihop till ett tunt smutsgult lager. Men det Àr ÀndÄ ljusare Àn pÄ lÀnge. Men jag Àr inte lika glad. LÀngre. Nepp.
/Paula