Ett par lediga dagar0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (söndag februari 24, 2002 at 01:46)
Sön 24 feb 2002 01:46
Övrigt, 45 lĂ€sare totalt
Var pÄ Operan med E i torsdags. Hon ville inte ha ett sportlov, hon ville ha ett kulturlov. Mammor lyder dÄ blint. Iaf den hÀr mamman som tycker det Àr mycket roligare att gÄ pÄ kulturella events Àn att slÄ ihjÀl sig i en skidbacke.
Det var 4 fristÄende baletter, enaktare allihop. Jag gillade den första som handlade om Maria bebÄdelse (eller en lesbisk kÀrlek, om man inte hade koll pÄ att den ena var guds Àngel), de tvÄ emellan var vanligt baletthoppetipopp som jag inte har mycket till övers för och den sista var unrealestate av Bogdan Szyber och Carina Reich. 
Jag gillade den skarpt. En av de roliga sakerna var att kolla in publiken, som hade tvÄ huvudkategorier: de Àldre vanare operabesökarna och de som aldrig varit pÄ Operan förr. Bland de senare Äterfanns en del hÄrdrockare med keps pÄ huvudet som inte kunde lÄta bli att headbanga i stolen. 
Framför mig satt en dam i 60-Ă„rsĂ„ldern som nog upplevde en nĂ€ra-dödenupplevelse och klĂ€dde pĂ„ sig kappan och tĂ€nkte gĂ„ nĂ€r Entombed varit upphissade huvudattraktioner en stund (en alldeles för lĂ„ng stund, tyckte jag, som var dĂ€r för att se en helhet, en performance och inte en metalkonsert). Just nĂ€r hon skulle öppna dörren och smita ut, sĂ„ hissades scenen emellertid ner igen och hon stod kvar och tryckte vid dörren förestĂ€llningen ut. Men jag sĂ„g ocksĂ„ en dam i 70-80-Ă„rsĂ„ldern som verkligen sĂ„g helt exalterad ut…
NÀr vi kom hem till A lÄg han och sussade sött och hade bÀddat fint Ät E pÄ en madrass pÄ vardagsrumsgolvet. Hon börjar bli rÀtt hemma dÀr nu.
Lördagen hade vi tÀnkt Àgna Ät mer kultur, nÀmligen göra kulturhuset frÄn översta vÄningen till nedersta. Jag hyser en passionerad kÀrlek till den inrÀttningen. Nu blev det dock inte sÄ, eftersom syrran ringde pÄ morgonen och berÀttade att hon var dÄlig och bad mig Äka och sköta om mamma istÀllet. Inte en helt lÀtt uppgift för mig, eftersom jag av olika anledningar valt att inte ha kontakt med min mamma. Som tur var hade jag E med mig som kunde prata med henne och sÄ, medan jag Àgnade mig Ät det praktiska, dvs inköp, tvÀtt av tre tvÀttar och reparerande av toalett.
Min mamma lever som en baglady och har saker precis överallt. Inte helt lÀtt at leva i detta dÄ man har brutit benet pÄ tre stÀllen (varav en del visst har splittrats som glas) och inte fÄr stödja pÄ det. Med klumpigt gips och nÄgon slags gÄstol hoppar hon runt i röran, dÀr knappt jag kommer fram utan att ramla och slÄ ihjÀl mig.
Eftersom hon har sÄ dÄlig ekonomi hade hon ocksÄ rÀknat ut att hon skulle Àta bara varannan dag, för att hÄlla sig över ytan nÄgorlunda de nÀrmaste sex veckorna. Jag vet Àrligt talat inte om hon Àr en martyr eller om hon menade allvar. Jag gick iaf och handlade en extra gÄng Ät henne ur egen plÄnbok. Bara lite basvaror: Ris, Couscous, pasta, potatis, krossade tomater och andra konserverade grönsaker. Kaffe.
Luften gick ur mig alldeles och E vÀgrade streta till kulturhuset i stormen, sÄ vi Äkte och mötte A pÄ konsum och handlade tillsammans och hÀmtade sedan Billy Elliot i videobutiken. Sen gick vi hem, A lagade mat medan vÀrlden rasade samman för E nÀr det gick upp för henne att vi missat hennes pappas födelsedag och hon kÀnde sig som vÀÀÀrldens sÀmsta dotter och jag kÀnde mig som vÀÀÀrldens sÀmsta mamma. Fy fan vilken hjÀrtekrossare.
NÄ hon ringde till sin pappa och bÄde hon och jag gratulerade medan vi grÀt floder över vÄra tillkortakommanden, sen var allt frid ochfröjd, det bestÀmdes att vi skulle hoppa Showstoppers-showen pÄ Göta Lejon ikvÀll sÄ att E istÀllet kunde ÄtervÀnda till Uppsala och fira pappas födelsedag en dag i efterskott istÀllet. Showstoppers fÄr bli en annan gÄng.
Efter maten kollade vi Billy Elliot och avnjöt varsin O’boy med vispgrĂ€dde medan stormen ven runt knutarna. Mysigt.
Jag Ă€r i en A-period. Vill vara med honom hela tiden. Jag ska ju aldrig gifta mig har jag sagt – men OM jag gör det sĂ„ ska jag göra det med honom. Det sa jag till honom imorse. NĂ€stan som ett frieri!

Vansinnesdag0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (lördag februari 16, 2002 at 13:28)
Lör 16 feb 2002 13:28
Övrigt, 49 lĂ€sare totalt
2002-02-16
Lyssnar pĂ„ Hellacopters pĂ„ hög volym efter en helt vansinnig dag. Bra musik nĂ€r man Ă€r arg och inte har nĂ„gon ventil att pysa ut det ur. Eller – det har jag – men den var inte tillrĂ€cklig. NĂ„ – det vansinniga har mest med jobb att göra, inte min anstĂ€llning, utan konsultandet vid sidan av. Orkar inte gĂ„ in i att berĂ€tta alla turer efter som det Ă€r en lĂ„Ă„Ă„ng story, slĂ€pper den istĂ€llet.
En annan vansinnig sak Àr att min syrra ringde imorse och berÀttade att min mamma ligger pÄ sjukan med ett underben som brutits pÄ tre stÀllen. Tydligen en rÀtt komplicerad skada, eftersom det hade passerat ca 40 st lÀkare genom hennes rum för att titta. Det framgick ocksÄ att man ansett skadan för svÄr att reparera och pratat om att amputera under knÀet. 
Jag har en rĂ€tt jobbig relation till min mamma. SĂ„ jobbig att jag mellan 1989 och 1999 inte hade nĂ„gon kontakt med henne alls. Sen har hon fĂ„tt gĂ„ pĂ„ ”provanstĂ€llning” till september 2001 dĂ„ jag beslöt mig för att klippa igen efter en oerhört svĂ„r period.
Det hĂ€r var det jag oroat mig för. Hur hanterar man en sĂ„dan hĂ€r situation i en dysfunktionell familj? Jag bryr mig men orkar inte ha kontakt med henne eftersom hon sliter sönder mig. Det har inget med stolthet att göra eller öppna brĂ„k och konflikter sĂ„ – enbart med sjĂ€lvbevarelsedrift. Och jag kĂ€nner att jag inte kan lĂ€mpa över allt ansvar pĂ„ min syster som ocksĂ„ har mycket svĂ„rt med kontakten med mamma.
NĂ„. jag ringde för en stund sedan till sjukhuset efter att ha varit upprörd nĂ€stan hela dagen – och sjĂ€lvklart har hon martyrat sig. Hon har redan fĂ„tt gips pĂ„ benet och hoppar runt i korridorerna och fĂ„r Ă„ka hem imorgon. Hon fĂ„r behĂ„lla benet, men fĂ„r gĂ„ med det i paket i sex veckor. Det var en komplicerad skada, men benen lĂ„g sĂ„ fint och rĂ€tt att man tror att det kommer att gĂ„ bra och utan komplikationer. Phu. Nu ska jag bara försöka komma pĂ„ en bra strategi att hjĂ€lpa till med att hjĂ€lpa henne att införskaffa mat och sĂ„ pĂ„ den hĂ€r tiden utan att bli söndersliten…
****************************************
Lite senare:
Blev nyss kontaktad av en gammal passionerad förÀlskelse som hÀnde för ca 5 Är sedan. Han berÀttade att han dÄ och dÄ under Ären spionerat pÄ mig och bl a hittat Anders och mina semesterbilder och sÄnt. 
Att han ofta tÀnker pÄ mig och att nÀr vi hÀnde, dÄ för sÄ lÀnge sen, allt var snurrigt och upp och ner och det mesta han gjorde dÄ vill han förtrÀnga, men inte mig för mig har han stoppat undan och vill aldrig glömma. 
Jag blev lite rörd för det var verkligen kÀrlek och passion, starkt och stort fast löjligt kort och han gjorde ett mycket konstigt val som Àndade det hela.
Jag Àr realist, dock: det hade aldrig fungerat oss emellan. Inte i lÀngden. Men han var vacker och det var eldigt. VÀldigt eldigt. KÀra minnen Àven för mig.
* * ** * * * * * *
Senare pÄ kvÀllen:
Tog en promenad till affÀren med Emelie. Handlade minimalistiskt pga min minimalistiska ekonomi. Lagade och Ät en sen middag, dÄ jag lÀste högt ur min gamla dagbok frÄn nÀr jag var ungefÀr lika gammal som hon Àr nu. En del rÀtt drÄpliga historier, men mycket som Àr rÀtt Ängestframkallande. Sex, droger och ett mycket hÄrt liv. VÀsensskiljt frÄn det liv Emelie lever. Gudskelov.
Drömde inatt att hon berÀttade för sin pappa i telefon om att hon varit sÄ jÀvla full pÄ en fest. Jag reagerade i drömmen pÄ att jag inte mÀrkt nÄgot alls. Drömmen störde mig sÄ jag hörde mig för lite om hennes dryckesvanor vid frukosten. Hon har smakat lite, men aldrig mer Àn en knapp flaska mellanöl. Min skrÀckpropaganda om fulla, pisamma, spyende ungdomar har tydligen gÄtt hem, för hon berÀttade att hon Àr livrÀdd för att bli full och tappa konceptet. Jag har ju liksom valt den linjen eftersom hon har en sÄ otroligt stark integritet och skulle ha mycket Ängest i efterhand om hon blir oregerligt full.

Jag grÄter0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (lördag februari 2, 2002 at 14:52)
Lör 2 feb 2002 14:52
Övrigt, 67 lĂ€sare totalt
Det var mitt i natten och jag kom hem och du var mitt emellan vakenhet och sömn och sa knasiga saker, sÄ som du ofta gör och trodde att du sa nÄgot alldeles klart och förstÄndigt och förstÄeligt och blev arg och ledsen nÀr jag ömsint skrattade Ät dina knasigheter och allt blev bara jÀttekonstigt och din argrynka i pannan och hÄrda röst gav mig panikÄngest och jag blev alldeles stel och knuten i hela kroppen och alla musklerna i ansiktet spÀndes och jag kunde inte kontrollera mig, inte slappna av utan lÄg dÀr som en planka och kunde knappt andas, Àn mindre prata. Och i en och samma tanke tÀnkte jag att jag vet att du aldrig skulle slÄ mig men tÀnk om du slÄr mig och fan slÄ mig dÄ bara du slutar vara arg och inte lÀmnar mig och nu dör jag, jag bara mÄste dö. 
Plötsligt uppfattade du att nĂ„got var vĂ€ldigt fel och du försökte fĂ„ mig att prata men det gick inte för om jag skulle öppna munnen skulle jag antingen inte fĂ„ fram nĂ„t alls eller sĂ„ skulle jag skrika. KĂ€nde att du blev mer och mer orolig och tĂ€nkte att jag mĂ„ste sluta utsĂ€tta dig för detta – du var ju ocksĂ„ ledsen och hĂ€r kommer jag och snor din show fan fan fan. Försökte öppna munnen och sĂ€ga nĂ„t men inget kom ut, först efter tredje försöket kom det ett pip och sen brakade det loss. GrĂ„ten som överföll mig, tĂ„rarna som översköljde bĂ„de dig och mig och snor som hotade kvĂ€va mig.
SÄ jÀvla sÄrbar blir jag. För att du Àr mig nÀra jag Àlskar dig och dÄ blir jag sÄ jÀvla sÄrbar. En enda liten argrynka som jag inte förstÄr anledningen till kan fÄ mig totalt ur fattning och jag tror att du ska dra eller sparka ut mig och sluta Àlska mig och aldrig mer vilja morgonhÄngla eller Àta frukost med mig eller nÄnting. Att du plötsligt ska upptÀcka att jag inte alls Àr sÄ vacker som du tror utan bara blekfet och sladdrig eftersom din kÀrlek har tagit slut och kÀrlekslinserna torkat bort.
Och min jÀvla mamma och min jÀvla pappa och all Ängest frÄn mitt o-liv för fem, fyra, tre Är sedan bara sköljde över mig, allt jÀvelskap i mitt liv blev som en enda stor jÀttemonsterhand som tog ett vasst grepp om min kropp och vred och vred och tÀnjde och bröt, klÀmde ur mig tÄrar och hulkanden och snor och om den bara kramade lite lite till sÄ var det döden nÀsta.
Du hĂ„ller om. Är bara tyst och hĂ„ller om och nĂ€r jag grĂ„ter över att jag grĂ„ter och Ă€r Ă€cklig och snorar ner dig och inte kan sluta, sĂ„ sĂ€ger du bara att det Ă€r okej. Att du Ă€lskar mig. Och dĂ„ grĂ„ter jag bara Ă€nnu mer. All Ă„ngest blandas upp med kĂ€nslan av hur skönt det Ă€r att ha nĂ„gon att grĂ„ta hos. NĂ„gon som kan ta det. Som bara klappar om utan att försöka trösta eller göra nĂ„got Ă„t det. Som bara finns dĂ€r. Älskar. Och sĂ„ fĂ„r jag Ă€nnu mer Ă„ngest över min sĂ„rbarhet, hur blottad jag Ă€r för dig mina handleder mina bröst mina rĂ€dslor och jag blir alldeles krĂ€kfĂ€rdig och sĂ„ fĂ„r jag panik över det ocksĂ„, för jag Ă€r sĂ„ rĂ€dd för att spy.
Jag somnade mitt i all grÄt, vaknade till ibland av att det kom nya grÄtattacker och hela tiden lÄg jag i din famn och hÄret pÄ ditt bröst var alldeles blött av tÄrar och snor. Det har inte riktigt gÄtt över Àn fast det gÄtt flera dagar, jag brister vid minsta lilla. Och nu kÀnns det som om hÄnglet natten efter mer handlade om att Äterta min sjÀlvstÀndighet och distansera mig Àn att roa mig med ett sunt och kravlöst hÄngel. Men samtidigt vill jag inte distansera mig, jag VILL ju vÄga vara dig nÀra. Riktigt, riktigt nÀra. 
IstĂ€llet har det skapat mer Ă„ngest: att jag genom detta öppnat för dig att hĂ„ngla loss hur som helst med andra och att jag inte alls skall vara lika bra pĂ„ att hantera det som du var och dĂ„ kanske du blir arg och trött pĂ„ mig och undrar vad som gĂ€ller egentligen…
Sliten. Och liten.