Starchild – Återkomsten0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (mĂ„ndag april 15, 2002 at 22:34)
MĂ„n 15 apr 2002 22:34
Övrigt, 48 lĂ€sare totalt
Det var precis som jag trodde.
En vecka ifrÄn varandra var precis vad som behövdes, krönta av ett oavslutat torsdagsfikshÄngel som bara gav mersmak, och sedan kom han till mig pÄ fredagskvÀllen och vi hade en ledig och lugn helg tillsammans. Uppblandad med lite kÀrt umgÀnge med Frigg, som kom pÄ besök för andra gÄngen den hÀr veckan 
Nu Ă€r jag nykĂ€r igen och han med. SĂ„dĂ€r löjligt puckokĂ€ra att vi nĂ€stan börjar grina av kĂ€rlek nĂ€r vi pratar i telefon med varandra. För den hĂ€r veckan blir ocksĂ„ rĂ€tt avhĂ„llsam – jag har mycket jobb och dessutom mina hemmabarnveckor.
Mycket jobb ja. NĂ€r A Ă„kte hem igĂ„r, söndags, sĂ„ satte jag mig att jobba med jobb som skulle varit fĂ€rdigt i fredags. Men eftersom jag inte fĂ„tt materialet förrĂ€n pĂ„ söndagen, sĂ„ Ă€r det ingen som kan beskylla mig för maskning. NĂ„ – jag satte mig vid 15-tiden pĂ„ eftermiddagen och jobbade sen i ett strĂ€ck – till kl 05.25 imorse. 
Vimmelkantig och grÄtfÀrdig av trötthet gick jag och borstade tÀnderna och tvagade mitt finniga fejs och kröp ner i sÀngen. Fast dÄ hade jag varit vaken för lÀnge. Jag kunde bara inte somna. Och nÀr jag gjorde det, sÄ var sömnen orolig och lÀtt. Vaknade tio i sju, tio minuter innan vÀckarklockan skrÀllde igÄng, fixade frukost Ät lillstjÀrnan, drÄsade i sÀng igen och sov till kl 10, dÄ jag vaknade av att telefonen och vackarklockan gick igÄng exakt i samma minut.
Upp igen och jobbade. Nu har jag jobbat i ett enda strĂ€ck sedan dess till nu. Tolv timmar till. Knappt kollat mailen annat Ă€n jobbkontona, inte svarat pĂ„ tilltal via ICQ. Det lustiga i sammanhanget Ă€r att det jag jobbar med Ă€r en presentationsCD som skall följa med vĂ„r nĂ€sta InsightGuide – som skall handla om HĂ€lsa och FriskvĂ„rd pĂ„ arbetet. Hur man gör för att fĂ„ frisk, motiverad och glad personal som inte brĂ€nner ut sig. Tjo och hej, leverpastej.
NĂ„. Nu ska jag sĂ€tta mig framför TVn en stund och vara ledig. Eller ledig förresten… Jag har just skrivit ut en massa kod till ett ideellt projekt som jag ska gĂ„ igenom och felsöka. Sen mĂ„ste jag samla mig inför ett möte imorgon bitti om ett av mina uppdrag i egna företaget. 
Förresten ska jag gĂ„ och kolla pĂ„ en lĂ€genhet iomorgon, ett par med smĂ„barn som kanske vill byta med mig. I sĂ„ fall hamnar jag inte FULLT sĂ„ nĂ€ra tĂ„get som jag skulle vilja, men bra nĂ€ra Ă€ndĂ„ 🙂
Puss
/KlockarkattskÀrapaulan

Hem till mig0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (lördag april 6, 2002 at 15:59)
Lör 6 apr 2002 15:59
Övrigt, 53 lĂ€sare totalt
Kan man vara manosocial? Antingen supersocial eller totalt asocial och inga mellanlĂ€gen? Om man kan – sĂ„ Ă€r jag det. Tackar min lyckliga stjĂ€rna för att jag inte Ă€r dum i huvudet och fĂ„r för mig att jag trivs som sambo, för ibland kan jag faktiskt tro det. Tills det kommer en asocial period och jag bara vill skrika rakt ut om nĂ„gon tar i mig eller om telefonen ringer.
Nu Äker jag hem istÀllet.
StÀnger dörren. 
StÀnger in mig.
StÀnger ute allt och alla.
Fy fan vad skönt att kunna göra det.
Jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop.
Det gÀller att komma ihÄg det. Att inte lÄta sig vilseledas av sköna hÄngelkungshÀnder, varma tungor och kÀrleksfullt lagad middag. För det Àr bara skönt nÀr jag vÀljer det. Inte om jag tvingas tycka om och vara glad. För dÄ fÄr jag krÀx i munnen och hjÀrnan sprÀngs och paniken stiger Ànda frÄn tÄrna och upp, upp. Jag blir förvÄnad att jag inte fÄr en ÄngestfontÀn ur fontanellen ibland. Det BORDE bli en. SÄ som det kÀnns. 
Nej ingen tvingar mig. För jag kan Äka hem. Jag Äker hem. Hem. Till mig.
Vilar. Återkommer. Älskar. Är. 

Minus0

Postad av matten Paula i LunarArkiv (onsdag april 3, 2002 at 12:52)
Ons 3 apr 2002 12:52
Övrigt, 40 lĂ€sare totalt
Minus: nÀr jag kom hem igÄr lÄg rÀkning frÄn FörsÀkringskassan pÄ det bostadsbidrag jag fÄtt ut för mycket Är 2000: 14.035:- inkl rÀnta.
Minus: att jag inte kan överklaga, eftersom det Àr mitt eget slarv som Àr orsaken.
Minus: att jag slarvade Ànnu mer och inte sökte bostadsbidrag förra Äret för att spara undan till detta, som jag tÀnkt. (hade rÀtt till lite över 1.000:-/mÄn)
/Paula – skyller mig sjĂ€lv som fan