Hyllning0

Postad av matten Paula i Dagbok (söndag maj 12, 2002 at 18:09)
46 lÀsare totalt
Min dagbok ska handla om kÀrleken till ett barn. Till en dotter som Àr nÀstanvuxen och som styr mitt liv pÄ ett sÀtt jag aldrig, aldrig skulle vilja byta mot nÄgot annat.
NĂ€r ytterdörren öppnas och hon ropar i hallen efter tvĂ„ veckor hos sin pappa – dĂ„ svĂ€mmar jag över av kĂ€rlek och lycka över att fĂ„ trĂ€ffa den mĂ€nniska i mitt liv som betyder i sĂ€rklass mest. Att fĂ„ ha henne hos mig. 
Hon som nÀstan alltid vill kramas, som ger mig sin oreserverade kÀrlek, som aldrig Àr rÀdd för att tala om för mig nÀr jag Àr dum och korkad, som ger mig perspektiv pÄ tillvaron.
Hon Ă€r klok, reflekterande och omtĂ€nksam. Har starkare integritet Ă€n nĂ„gon annan jag kĂ€nner. Precis en sĂ„dan mĂ€nniska jag vill ha som vĂ€n och dotter och som mamma. Jag har henne som dotter och vĂ€n – tvĂ„ av tre Ă€r inte sĂ„ illa, eller hur?
Hon gör att jag kĂ€nner mig lyckad som förĂ€lder – för inte kan vĂ€l en dĂ„lig uppfostran bli en sĂ„n bra mĂ€nniska? Även om jag tror pĂ„ att det som formar en mĂ€nniska Ă€r en kombination av miljö, arv och alldeles egen personlighet.
Hon fyllde 15 Är igÄr, min flicka. Vacker och kurvig, mitt emellan barn och vuxen Àr hon sÄ stark att hon vÄgar vara liten. Hon har inget problem med den dÀr balansgÄngen mellan vÀrldarna. De senaste tvÄ dagarna har hon verkligen LEKT. Det stÄr en air av bus och skarp ironi och intelligens om henne.
Och om kvÀllen vill hon gÀrna bli nattad. 
Vi har tvÄ betydelsefulla stunder framför andra: Frukosten och sÀnggÄendet. Jag stiger alltid, alltid upp och lagar stadig frukost Ät min blomma. Sitter alltid med henne och Àter och smÄpratar. Har vi tid, drar vi ut pÄ det. En söndagsfrukost kan strÀcka sig frÄn 11 pÄ förmiddagen till 15-16 pÄ eftermiddagen.
Nattandet. Ända tills hon var 13 Ă„r nattade jag henne VARJE kvĂ€ll. LĂ„g hos henne en stund, tills hon somnat. Sjöng, pratade, kramades, kittlades. Under det senaste Ă„ret har jag inte gjort det varje kvĂ€ll, men rĂ€tt ofta Ă€ndĂ„. Det Ă€r sĂ„ mysigt – vi Ă€lskar bĂ„da den stunden.
Jag förstĂ„r om ni som lĂ€ser detta tycker att jag antagligen Ă€r en ovanligt skrytsam mamma – men jag tror faktiskt fullt och fast pĂ„ att hon Ă€r en mycket ovanlig tjej. MĂ„nga sĂ€ger det till mig och jag ser hur hennes vĂ€nner vĂ€rdesĂ€tter att hon Ă€r sĂ„ gedigen och stabil.
Ja, min blomma Àr speciell. Riktigt speciell. Och jag prioriterar henne gÀrna. Framför precis vad som helst.
/Paula

Min tur nu….0

Postad av matten Paula i Dagbok (söndag maj 5, 2002 at 01:26)
Övrigt, 45 lĂ€sare totalt
Jaha. DÀr fick man för att man trodde att man satt sÄ sÀkert.
Jag Àr fortfarande en av de som sitter som smÀcken pÄ jobbet, men i torsdags och fredags sades tvÄ heltidsredaktörer upp och nÀstan alla övriga utom sÀlj har fÄtt gÄ ner pÄ tid.
För min del betyder det 50% istÀllet för 75% i garanterad lön. Jag lyckades dock förhandla mig till en extra mÄnad. 
Min chef trodde iofs inte att det kommer att mÀrkas för mig, min tjÀnst Àr ju lite speciellt upplagd, men det kÀnns ÀndÄ osÀkert. Kanske sÀger han det bara för att göra smÀllen mildare? 
Fasen. Nu blir möjligheterna att komma ifatt Ànnu knappare. Men kanske jag kan fÄ bostadsbidrag att kvitta Äterbetalningen med nu?
Ska man börja se sig om efter nĂ„got annat eller ska man hoppas pĂ„ att det repar sig igen? Ska jag gĂ„ med i facket? A-kassa? Kan jag stĂ€mpla? Frustrerande att fĂ„ reda pĂ„ sĂ„nt hĂ€r en fredag…
/Paula