Svart midsommar?0

Postad av matten Paula i Dagbok (fredag juni 21, 2002 at 09:24)
56 lÀsare totalt
Midsommarafton. Minns inte nÀr jag firade en midsommar sist. De senaste tre Ären har det varit sista kvÀllen innan FÄrö med stort behov av sömn, eftersom vi brukar ta morgonbÄten och vara tvugna att vakna vid 3-tiden för att hinna. Innan dess var det ett par Är med Ängest. SÄ det kan ha varit 1995-96 eller sÄ. Om jag inte minns alldeles galet.
I Är ville Anders festa, sÄ han vÀgrade att Äka till FÄrö pÄ midsommardagen. Fast han hade ingen fest i sinnet. Inte jag heller. Alla Äker ju bort, liksom. Vi blev bjudna pÄ grillparty, men det kÀndes inte som nÄn hit att Äka till förorten och grilla med en massa folk vi inte kÀnner.
Jag har varit kaotisk hela jag de senaste veckorna. Med 80-timmarsveckor pĂ„ jobbet och med allt som gĂ„r Ă„t helvete i privatlivet (klĂ€der som stals ur tvĂ€ttstugan, cykelnyckel som upplösts i intet, missade bussar, instĂ€llda tĂ„g – allt som har kunnat gĂ„ Ă„t skogen har gjort det) sĂ„ har jag inte haft ork till kĂ€rlek och lust och nĂ€r jag trĂ€ffat Anders har jag mest grĂ„tit. Av utmattning.
Mitt i allt detta ringde min pappa. Som jag inte pratat med sedan 1999 (se dagboken UrsÀkta? frÄn dec 2000) Han ville, pÄ lite flÄshurtigt manér, bjuda mig pÄ midsommarfest. Med honom, alla mina syskon och farmor och min farbror med familj. Ett riktigt slÀktparty, alltsÄ. 
Jag ville. Trots allt. Det har gÄtt nÄgra Är. Och jag kan inte minnas att alla syskonen varit samlade sedan Pierinas bröllop omkring -84. Och det Àr ett bra tillfÀlle att kÀnna efter om jag vill ha kontakt med pappa eller ej. Det Àr mycket vidrigt han har gjort, men det Àr ocksÄ nÄgra saker jag saknar att prata med honom om: konsten, passionen, seglingen, maten och om konsten att bygga hus. Just de sakerna möts vi pÄ och dÄ Àr det roligt.
Mina barndoms midsommarfester pĂ„ Löparö, som pappa styrde och stĂ€llde med och ALLA var bjudna – hela Polydor (skivbolaget som sedan blev polygram) och halva reklambranchen var dĂ€r och hela slĂ€kten förstĂ„s, pappa helstekte lamm och folk drack, lekte lekar, Ă„t, badade i hav och bastu, sjöng och knullade om vartannat. Över alltihop flög svalorna. Jag Ă€lskade de midsomrarna. 
Min slĂ€kt pĂ„ pappas sida Ă€r en riktig partyslĂ€kt. De Ă€r bra att fira midsommar med. Eller – de VAR iaf. Nu var det sĂ„ lĂ€nge sedan, sĂ„ jag vet inte om det fortfarande Ă€r sĂ„. Men man kan ju hoppas.
Men Anders ville inte. Han pallade inte en stel slĂ€ktfest, sa han. Jag som vill ha med honom för att visa min slĂ€kt frĂ„n sin bĂ€sta sida. Och stela slĂ€ktfester har jag aldrig varit med om – de förekommer inte i min slĂ€kt.
Jag lyckades iaf övertala honom till slut. HĂ„ll tummarna för att min ruffa slĂ€kt inte sĂ€ger nĂ„t korkat till honom sĂ„ att han blir ledsen, bara – skĂ€mten kan vara rĂ€tt rĂ„a…
Och jag har i gengÀld lovat att vi lÀmnar festen nÀr han vill. SÄ nu hoppas jag att de sköter sig sÄ att han trivs och inte vill lÀmna!
Jag Ă€r faktiskt riktigt, riktigt nervös… KĂ€nns ovant.
Oavsett hur det blir för oss vill jag önska alla en RIKTIGT glad midsommar!
/Paula

DagsfÀrskt utan mögel0

Postad av matten Paula i Dagbok (mĂ„ndag juni 10, 2002 at 00:38)
44 lÀsare totalt
Nu Ă€r det lĂ€nge sedan jag skrev. JĂ€ttelĂ€nge sedan. Det jobbiga nĂ€r det Ă€r sĂ„hĂ€r jĂ€tte-jĂ€ttelĂ€nge sedan Ă€r att det Ă€r hopplöst att veta i vilken Ă€nde man ska börja. Jag har ju glömt det mesta som hĂ€nt. Eller sĂ„ har det andra grejer som gjort de gamla grejerna inaktuella. Egentligen borde jag Ă„tergĂ„ till att skriva smĂ„ berĂ€ttelser istĂ€llet för dagböcker – dĂ„ slipper man det dilemmat.
NÄ. Vajlet undrade hur jag mÄr, hur det Àr pÄ jobbet och hur det Àr med kÀrleken. 
Jag mĂ„r rĂ€tt bra. Det Ă€r sommar och jag Ă€r en sommarflicka sĂ€ger Anders till mig stup i kvarten. Det lustiga Ă€r att förra sommaren var första sommaren sedan 1997 som inte bara innebar Ă„ngestattacker och grĂ„t för mig. Och det Ă€r mycket hans förtjĂ€nst – han gav mig sommaren Ă„ter. Och jag blev en sommarflicka. Najst. 
Nu laddar jag som fasen inför de Ă„rliga veckorna pĂ„ FĂ„rö, som nĂ€rmar sig med turbofart. Jag lĂ€ngtar sĂ„ att jag kan dö. Med den hĂ€r varma vĂ„ren lĂ€r det inte vara nĂ„gra större problem att bada redan frĂ„n de första dagarna – vi Ă€r dĂ€r sĂ„ tidigt pĂ„ sĂ€songen att det kan vara asakallt i vattnet och inte gĂ„ att bada förrĂ€n tidigast andra veckan.
En av de skönaste sakerna Àr att det inte finns nÄgon el och vi inte kommer att ha nÄgra datorer. Jag behöver vekligen ledigt. Kommer inte sakna mina apparater det minsta.
PĂ„ jobbet Ă€r det sĂ„dĂ€r. StĂ€mningen Ă€r mycket sĂ€mre eller sĂ„ Ă€r det jag som Ă€r mycket sĂ€mre. Det Ă€r inte lika kul lĂ€ngre och jag funderar sĂ„ smĂ„tt pĂ„ alternativ. Jag hatar att tjĂ€na pengar och ha nĂ„got att förlora – den hĂ€r gĂ„ngen kan jag inte bara dra nĂ€r jag vill, den hĂ€r gĂ„ngen mĂ„ste jag inrĂ€tta mig i saker jag inte riktigt kĂ€nner för. Vad gĂ€ller jobb har jag nĂ€stan glömt hur det görs – sĂ„ fort jag tröttnar eller inte trivs lĂ€ngre brukar jag byta spĂ„r. Utan betĂ€nkligheter. Jag saknar den friheten. Den enda aspekten som man kan kalla underbar och önskvĂ€rd med att vara fattig……
Imorgon ska vi ha kickoff. Det planerades först en liknande kickoff som de andra vi haft, nÄgot man satsar pÄ och som man efterÄt har levt rÀtt högt pÄ rÀtt lÄng tid efterÄt som anstÀlld. Men sÄ sparkade de tvÄ pers, drog ner arbetstiden för ett antal (bl a mig) och bestÀmde sig för att stÀlla in kickoffen. I ett lÀge dÄ en sÄn grej VERKLIGEN kunde behövas.
Det blev förstÄs en massa protester och nu har ledningen kompromissat: vi ska ha picknick pÄ djurgÄrden och femkamp pÄ grönan. SjÀlvklart sÀger de pÄ nyheterna att det ska bli regn imorgon. Det ligger helt i linje med min kÀnsla för det hÀr.
Annars har nu en av mina frilanskunder tagit beslut om ombyggnad av sin webbplats – de köper hela mitt publiceringssystem och jag ska formge och bygga hela rasket. Utan att de prutat en krona pĂ„ mitt pris. Det gör att jag iaf fĂ„r liiite överlĂ€ge pĂ„ mitt numera ordinarie jobb – det kĂ€nns finfint!
Dessutom ska jag, om jag rĂ€knat rĂ€tt, fĂ„ nĂ€stan 17 papp tillbaka pĂ„ skatten. Jag bara hoppas jag hinner fĂ„ det innan semestern – för nu Ă€r jag helt pank och lever pĂ„ hoppet att Anders har pengar att lĂ€gga ut till semestrandet. Annars blir det hĂ„rt pĂ„ FĂ„rö, om vi ens tar oss dit. Han Ă€r ju arbetslös nu och har det inte alltför fett stĂ€llt heller.
ApropĂ„ fett sĂ„ svĂ€ller jag som en ballong och ju mer jag tycker illa om min spegelbild, desto mer onyttigt strunt stoppar jag i mig. Maken till dĂ„lig karaktĂ€r fĂ„r man leta efter. Jag skulle behöva gĂ„ ner 10 kilo. DĂ„ har jag Ă€ndĂ„ omkring 15 kilos övervikt – men det Ă€r nog rĂ€tt okej pĂ„ mig, tror jag. UngefĂ€r sĂ„ rund kommer jag bĂ€st till min rĂ€tt. Jag har varit smal – och tro mig det vill jag inte bli igen – jag skulle kunna ta jobb i spökhuset pĂ„ grönan dĂ„! INTE snygg!
Och kĂ€rleken dĂ„? Jotack, den blomstrar. Det har inte slutat pirra, vi ser fram mot en sommar full med sjysst utomhussex och Ă€r kĂ€ra som aldrig förr. I fredags firade vi vĂ„r ettĂ„rsdag – det kĂ€ndes stort. Och idag Ă€r det exakt ett Ă„r sedan jag satt vid frukostbordet och sa till Emelie att Anders inte var nĂ„gon att rĂ€kna med, sĂ„ hon skulle akta sig för att fĂ€sta sig som hon gjorde med Z. Lustigt. Nu kĂ€nns han verkligen som nĂ„gon att rĂ€kna med, jag har svĂ„rt att tĂ€nka mig ett liv dĂ€r inte Anders finns med.
Vi firade ettĂ„rsdagen genom att promenera till skattemyndigheten och lĂ€mna in en begĂ€ran om förtidsĂ„terbetalning av skatt, picknicka i stadstrĂ€dgĂ„rden och sen gĂ„ hem och sova en stund. Sen gick vi till Katalin och Ă„t middag (det var dĂ€r vi hade vĂ„r första riktiga dejt), sen letade vi efter Emelie pĂ„ stan restan av kvĂ€llen. Hennes pappa hade lite tidigare hittat henne med en öl i handen, som han hĂ€llt ut och sen hade de skiljts och jag lyckades inte hitta henne förrĂ€n vid 1-tiden. DĂ„ hade hon gudskelov dragit runt med en av ”mina” ungar ifrĂ„n Vendel, som ocksĂ„ sov över hos oss till min stora lycka, eftersom jag inte sett henne pĂ„ jĂ€ttelĂ€nge.
Vi har haft folk omkring oss hela helgen, sĂ„ först ikvĂ€ll har jag och E haft ett lĂ„ngt samtal om alkohol och regler och tillit och ja, allt det dĂ€r, ni vet. Allt som en femtonĂ„ring inbillar sig att hon Ă€r stor nog att uppleva, men som inte hennes mamma hĂ„ller med om…. Ni med smĂ„tjejer: börja ladda redan nu, det Ă€r inte helt lĂ€tt att veta hur man ska hantera sĂ„na hĂ€r grejer pĂ„ bĂ€sta sĂ€tt utan att den enda verkan blir att hon slutar berĂ€tta för en vad hon gör och vad som hĂ€nder.
Men nog stĂ„r det bra till med kĂ€rleken – bĂ„de den till E och den till A!
Nu funderar vi mest pÄ vad vi ska hitta pÄ pÄ midsommar. Vi kÀnner för nÄn kul fest, men har inga uppslag. Tipsa oss gÀrna!
/Paula