Tomt4

Postad av matten Paula i Dagbok,RĂ„ttor (torsdag juni 29, 2006 at 00:53)

Idag har alla mina rĂ„ttor hĂ€mtats av Pisyrran som ska vara rĂ„ttvakt medan vi Ă€r pĂ„ fĂ„rö. Det kĂ€nns skönt att hon och hennes karl var sĂ„ taggade inför rĂ„ttvaktandet – dĂ„ borde det ju inte kunna gĂ„ dĂ„ligt? Jag Ă€r som en hönsmamma och har skickat med en massa mat, kattsand och grejer och förmanat dem om vikten av att jag vill slippa tjuvparningar 🙂
För jo – Pi har hanrĂ„ttor sjĂ€lv. Och en stor, glad hund (vilken jag dock inte tror riskerar bli pappa).
Jag oroar mig för Too-Tikki som kan vara knepig och reagera med att bli otrygg och bitig, men samtidigt Ă€r hon ocksĂ„ den som mĂ„r bĂ€st nĂ€r det hĂ€nder saker och rör sig omkring henne, sĂ„ kanske Ă€r det istĂ€llet hon som kommer ha roligast ute pĂ„ Ă€ventyr 🙂
Glad blev jag nĂ€r jag frĂ„gade dem innan de gick om de tyckte jag var fĂ„nig med mina smĂ„ Ă€lsklingar (eftersom de fnissat lite menande medan jag packat och donat och förmanat) och Pis karl genast sa att ”Nej, jag tycker det Ă€r roligt att lĂ€ra mig hur vi kan ta hand om vĂ„ra rĂ„ttor pĂ„ bĂ€sta sĂ€tt” och pĂ„stod att han hade lĂ€rt sig massor under den stunden de varit hĂ€r. Det lĂ€t som om han menade det ocksĂ„.
Nu har nog han inte haft rĂ„ttor tidigare, Ă€ven om syrran haft det till och frĂ„n i ungefĂ€r 20 Ă„r – alltsĂ„ mycket lĂ€ngre och fler Ă€n jag har. Fast hon menar att hon bara haft dem som sĂ€llskapsdjur och bara litat pĂ„ vad djuraffĂ€rer och sĂ„na sagt om rĂ„ttor – och alla vi som hĂ€nger pĂ„ rĂ„ttforum och/eller Ă€r aktiva eller bara medlemmar i SRS vet ju hur lite djuraffĂ€rer och oftast ocksĂ„ veterinĂ€rer tyvĂ€rr vet om rĂ„ttor.
Det kĂ€nns bra och som att jag lĂ€mnat dem i god vĂ„rd – men hĂ€r hemma kĂ€nns det nĂ€stan spöklikt tomt nu! Jag lĂ€ngtar efter mina bÀÀÀÀÀbisar!

Mostly male2

Postad av matten Paula i Dagbok (tisdag juni 27, 2006 at 21:18)

 

You scored as Male. Being mostly male, within your structures of thinking simply means that your reasoning powers are the way they are perceived in Western Culture higher than the one of the opposite sex. Psychoanalsis claims this to come at the price of creative expression – a rational thinker can not think out of the box it is claimed. Yet, many creative Minds were men.     

Male
 
50%
Either
 
46%
Female
 
46%
Neither
 
43%

Should you be MALE or FEMALE?*
created with QuizFarm.com
Men jag hittade det hos Salt

Soprumsdator0

Postad av matten Paula i Dagbok (mĂ„ndag juni 26, 2006 at 22:26)

Jag hittade en gammal dator i soprummet förra veckan. Med alla vitala delar kvar och helt orensad. Bara att knÀppa igÄng och anvÀnda. SjÀlvklart stÀdade jag bort de tidigare Àgarna och rensade hÄrddisken frÄn deras filer och en del program, men jag formatterade inte ens om den. Orkar inte med nÄgra dataprojekt nu för tiden. Har inte tÄlamodet. Det enda jag gjorde var att stoppa in mitt trÄdlösa nÀtverkskort i den och sÀtta igÄng att surfa. SÄ gott det nu gÄr med en 350 Mhz:are med XP i.
Det gĂ„r galet lĂ„ngsamt, men jag slipper iaf sitta och stöka ner i Emelies rum och röra runt i hennes dator. Men det blir inte mycket bloggat, för det gĂ„r för det mesta sĂ„ lĂ„ngsamt att jag inte ens orkar det. Och fotobloggande har det heller inte blivit pĂ„ lĂ€nge – av samma skĂ€l. Jag saknar min laptop sĂ„ ini bĂ€nken.

Som syskon?0

Postad av matten Paula i Dagbok (onsdag juni 21, 2006 at 20:34)

Marina kom hit i helgen som var och sov över med sin katt Goman, en vacker (men lite korkad) birma som tyckte det var jĂ€ttespĂ€nnande att sitta pĂ„ balkongen och spana pĂ„ björktrastarna som hoppade runt pĂ„ grĂ€smattan, men sket högaktningsfullt i rĂ„ttorna. De betalade tillbaks med samma mynt. Ärendet var egentligen kattutstĂ€llning och önskan var  sovplats och pulver. Fast pulvret hade hon med sig sjĂ€lv, som tur var.
Vi hade trÀffats inte för sÄ lÀnge sen som vi trodde, utan för blott ett halvÄr sen. Det kÀndes ÀndÄ alltför lÀnge sen, för vi brukar ha skitkul ihop och M har en rapp och skön humor och sprutar idéer jÀmt. Dessutom umgicks vi i en tid som vi bÄda gillade skarpt (Àven om jag blev utbrÀnd pÄ kuppen, men det var ju inte Marinas fel, dÀremot kan hon ha haft ett finger med i spelet om att jag höll ut sÄ pass lÀnge som jag trots allt ÀndÄ gjorde).
NÀr jag senare frÄgade Johan vad han tyckt om Marina, sÄ sa han att han tÀnkt att vi var som syskon mot varandra. Fast jag behöver faktiskt inte trippa pÄ tÄ med Marina, vilket jag mÄste pÄ olika omrÄden med alla mina syskon.
Nu fick vi i alla fall chans att sitta en kvÀll och bluddra och det kÀndes, som sagt, vÀlbehövligt. PÄ söndagen Äkte J och jag och kollade pÄ kattutstÀllningen, och för egen del beundrade jag Bengalerna allra mest. SÄÄÄÄ himla sköna katter.

Sagan Tofslan Àr all.3

Postad av matten Paula i Dagbok,Familj,RĂ„ttor (onsdag juni 21, 2006 at 14:22)

VÄr Àlskade Tofsla har idag i stillhet lÀmnat oss efter en kortare tids sjukdom.


Visste hur man charmar en domare – provdömning i NorrtĂ€lje
Tofslan var vacker som fĂ„, perfekt i bĂ„de temperament och hull och hann vinna en hel del priser trots sin sena debut i utstĂ€llningsammanhang. Agility gjorde hon succĂ© i genom, inte frĂ€mst sin skicklighet pĂ„ banan, men sin charm dĂ„ hon ramlade av den och nĂ€r hon drabbades av extrema kelryck med högljutt knatter och bloppande mitt pĂ„ banan. Hon visste helt enkelt att meningen med livet var KÄRLEK.
Hon hade mĂ„nga intressen, var nĂ„got av en hobbyperiodare; hann bl a avverka kortspel, tĂ€rning och böcker. Även styrketrĂ€ning och fysisk aktivitet var roligt, hon imponerade pĂ„ domaren Jesper med sina ”muskulösa armar”.
Tofslans kall var redan frÄn spÀd Älder tandhygien, och hon arbetade ocksÄ hela sitt liv som tandhygienist.

ÄnglarĂ„ttan Ă€r borta och lĂ€mar ett stort hĂ„l i det blombergska residenset. Vi kommer minnas henne som lillasystern frĂ„n muminlandet, alltid beredd till kĂ€rlek och lek. Vi ses i Nangijala, Tofslan!

HjÀlp oss genom att ha en-tvÄ fantastiska fÄröveckor :)0

Postad av matten Paula i Dagbok (fredag juni 16, 2006 at 12:00)

Vi har varit entusiastiska och blÄögda och bokat lite för mycket pÄ FÄrö, och nu visar det sig att vi inte har rÄd och möjlighet att vara dÀr sÄ mycket som vi vill. AlltsÄ letar vi med ljus och lykta efter nÄgon eller nÄgra som vill lÄna de veckor vi inte kan utnyttja i Är.
Det handlar om den lilla stugan. Den har el och kallvatten pÄ knuten, torrdass, 4 bÀddar i tvÄ rum och kök. Vet inte hur mÄnga kvadrat, men det Àr en vÀldigt liten stuga. Den har fri sikt till stranden och havet (ca 3 min gÄngvÀg dit).
Fri sikt mot havet
TyvÀrr hade jag inga bilder pÄ den aktuella stugan uppladdad pÄ webben (och alla mina datorer Àr trasiga) Men hÀr sitter vi i dess trÀdgÄrd, iaf.
Det Àr förstÄs bekvÀmast att ha bil, men det gÄr ocksÄ att bussa sig upp till ICA i Eke och hyra cyklar hos skÄningen Börje i skjulet bakom affÀren (och loppisen), det brukar vi alltid göra. Stugan ligger vid Ava pÄ FÄrö, ca 2 km strandvÀgen el 3 km bilvÀgen frÄn Sudersands camping (dÀr det finns dusch, pizzeria, restaurang, mingolf, bio och kiosk.
Bonden vi hyr av, Hasse, Àger norra delen av stranden och den Àr mycket glest befolkad. Hasse Àr en Àkta, pratglad och kattgalen gutegubbe med yvigt skÀgg som Àr omöjligt att lÄta bli att Àlska.
Hasse
Hasse
Han hyr ut lördag-lördag och datumen Àr 15-22/7 (v 29) och/eller 22-29/7(v 30) och det kostar 1500:-/vecka (billigare Àr nog vÀldigt svÄrt att hitta pÄ FÄrö). Om nÄgon Àr intresserad, sÄ maila mig pÄ paublo(a)gmail.com.
 

JÀvla, jÀvla SKITDAG3

Postad av matten Paula i Dagbok,MS-dagbok (torsdag juni 15, 2006 at 19:15)

IgÄr var jag sÄ trött att jag trodde jag skulle dö. PÄ riktigt.
Jag hade bett om ledigt frĂ„n arbetstrĂ€ningen idag, eftersom jag hade inplanerat besök hos ortoptisten och sedan skulle trĂ€ffa instruktören pĂ„ gymmet, det Ă€r mer Ă€n jag brukar klara redan sĂ„. Det betydde att jag skulle kunna fĂ„ lite sovmorgon – det behövde jag verkligen.
Men nu Ă€r det sĂ„ att jag bara har tvĂ„ plagg jag kan och vill ha nĂ€r det Ă€r varmt – tvĂ„ gamla klĂ€nningar (secondhandfynd förstĂ„s). De sitter löst och ledigt. Har man sĂ„ lite klĂ€der behöver man tvĂ€tta ofta. Jag brukar skölja upp dem pĂ„ kvĂ€llen innan jag lĂ€gger mig, men ibland behöver de tvĂ€ttas ordentligt. Och sist jag trĂ€nade blev jag verkligen eckelsvettig, sĂ„ trĂ€ningsklĂ€derna behövde sig en duvning ocksĂ„. Enda lediga tvĂ€ttiden var kl 7. Bye, bye, sovmorgon 🙁
Lyckades pallra mig upp och tvĂ€tta. Försökte fixa till de bilder jag kommit över frĂ„n Es student inför kommande blogginlĂ€gg, men jag var sĂ„ slut att jag inte fick nĂ„gon ordning pĂ„ dem. Blandade ihop dem och skickade upp dubbelt till flickr och jag vet inte allt jag (miss-)lyckades med. RĂ€tt var det var upptĂ€ckte jag att det var dags att Ă„ka till Ackis. Slog en flukt i busslistan – bussen skulle gĂ„ 13.05. Kastade pĂ„ mig klĂ€derna, rusade till busshĂ„llplatsen bara för att upptĂ€cka att sommarturlista trĂ€dde i kraft den 12:e och att bussarna inte alls gick var tionde minut, utan istĂ€llet EN GÅNG I HALVTIMMEN! NĂ€sta buss skulle gĂ„ 20 över. DĂ„ skulle jag komma fem minuter försent, men sĂ„ fick det bli. Att gĂ„ till Ackis skulle antagligen ta lĂ€ngre tid och vara jobbigare Ă€n jag klarade av nĂ€r jag var sĂ„ slut.
Det var bara det att UppsalaBuss inte klarar att köra sina bussar ens i halvtimmestrafik!!! NĂ€r bussen var en kvart försenad gav jag upp och började gĂ„. Hann nĂ€stan halvvĂ€gs till nĂ€sta busshĂ„llplats (de ligger tĂ€tt utanför mig) – dĂ„ kom den! Snabbt beslut: springa tillbaks eller springa till nĂ€sta hĂ„llplats? Jag sprang tillbaks. Och springa Ă€r inte min starka gren just nu, Ă€ven om busschaffören berömde lite skĂ€mtsamt för att jag var sĂ„ snabb. Jag röt Ă„t honom att han var fan skitsen och jag hade vĂ€ntat jĂ€ttelĂ€nge och givit upp! DĂ„ blev han jĂ€ttetyst, stackarn. Det var antagligen inte hans fel.
NÄ nu var jag iaf pÄ vÀg. Bussen gÄr raka vÀgen till ingÄng 70, dÀr jag skulle hoppa av. NÀr jag kom in pÄ ögonmottagningen var jag en halvtimme sen och kön för att anmÀla sin ankomst var skitlÄng. Vid det hÀr laget Àr jag i upplösningstillstÄnd av stress och nÀr jag frÄgade om man kunde gÄ in till ortoptisten direkt och betala i efterhand och fick ett nekande svar, brast jag i grÄt. Sen grÀt jag mig igenom nÀstan hela besöket och nÀstan hela vÀgen hem. Till rÄga pÄ allt hade jag ingen tÀckning pÄ mitt kort nÀr jag skulle betala besöket. (Behöver jag förresten sÀga att det inte kom nÄgon buss 8 nÀr jag skulle hem och att 1:an var ca 5 min försenad? Behöver jag sÀga att jag HATAR uppsalaBuss?)
Att bli uppstressad pÄ det hÀr viset nÀr man Àr utbrÀnd funkar verkligen inte. Inte nog att jag börjar grÄta för ingenting, jag börjar skaka i hela kroppen och fÄr jordens MS-kÀnningar, det börjar rusa i huden och jag domnar sÄ jag knappt kÀnner kroppen. Att jag pÄ vÀg hem började fundera om jag mindes tiden pÄ gymmet rÀtt eller fel gjorde INTE saken bÀttre. Om jag skulle vara dÀr 15 var det bara att lÀgga ner. Ville ringa L och frÄga, men hade glömt telefonen hemma i stressen. Trodde jag, tills den började jama i vÀskan nÀr hon messade mig. Jag ringde direkt och frÄgade, och hon kunde upplysa mig om att det var kl 16. *pust* Men dÄ var jag nÀstan utanför mitt hus.
Jag hann alltsĂ„ hĂ€lla i lite rĂ„ttmat i keldas Thaisoppa, vĂ€rma en portion och kasta i mig innan jag mĂ„ste rusa igen. Dags för nĂ€sta stresspass! 🙁 En annan sak som hĂ€nder nĂ€r jag blir uppstressad Ă€r att jag tappar ALLT begrepp om tid. Ena sekunden har jag en halvtimme pĂ„ mig och nĂ€sta sekund Ă€r det plötsligt bara tio minuter. Det tar minst en kvart att gĂ„ till gymmet, sĂ„ jag kom försent igen. Min instruktör hĂ€lsade mig glatt nĂ€r jag kom och frĂ„gade mig hur lĂ€get var och jag vĂ€ste mellan tĂ€nderna med grĂ„ten i halsen att det hĂ€r Ă€r en jĂ€vla skitdag. Han var bra och sa Ă„t mig att gĂ„ ner i omklĂ€dningsrummet och sĂ€tta mig och pusta ut ett tag innan jag kom upp. Det skulle jag hinna, vi hade JÄTTEMYCKET tid pĂ„ oss. Det var precis vad jag behövde höra just dĂ„, Ă€ven om det inte var sĂ„ sant.
Jag trĂ€nade mitt pass och det var jobbigare Ă€n nĂ„gonsin, pĂ„ grund av min sjukliga trötthet, men ocksĂ„ pga att jag blev korrigerad i ett par maskiner som jag slarvat i. Bra att trĂ€na med instruktör ibland 🙂
PĂ„ vĂ€gen hem köpte jag choklad och glass och juice som jag tĂ€nker sĂ€tta i mig lite av utan dĂ„ligt samvete – idag Ă€r jag VÄRD det! Och sĂ„ blir det tidig sĂ€nggĂ„ng (typ nu) annars lĂ€r jag knĂ€cka ihop Ă€nnu mer imorgon (dĂ„ jag ska till min MS-lĂ€kare pĂ„ morgonen, vilket jag alltid numera kĂ€nner mig spĂ€nd pĂ„ ett dĂ„ligt sĂ€tt inför)

trÀningsyra2

Postad av matten Paula i Dagbok,TrĂ€ningsdagbok (tisdag juni 13, 2006 at 22:23)

Jag har ju inte skrivit om hur duktig jag varit i ett par (tre?) veckor nu. L har köpt trÀningskort pÄ Nautilus, sÄ nu fÄr jag sÀllskap och dÄ blir det lÀttare att komma ivÀg.
AlltsÄ har vi trÀnat varje tisdag och torsdag och ska fortsÀtta göra det (hoppas jag). Jag har inrÀttat tiderna pÄ arbetstrÀningen sÄ att jag ska kunna styrketrÀna dessa dagar, för nÀr jag inte gör det stelnar jag till och mÄr inte alls bra. Och nu i vÀrmen, gick det överraskande bra, en kall dusch efterÄt och sÄ lÄter jag bli att torka hÄret, sÄ hÄller jag mig frÀsch ganska lÀnge, faktiskt.

Morr2

Postad av matten Paula i Dagbok,Familj (tisdag juni 13, 2006 at 22:16)

Min fantastiska unge Ă€r inte bara fantastisk – hon Ă€r seg ocksĂ„. Som en kola. Jag vĂ€ntar pĂ„ bilder frĂ„n henne sĂ„ att jag ska kunna blogga om hennes student – men kommer de susande genom kabeln? NeeejdĂ„!

VĂ€rmeslag3

Postad av matten Paula i Dagbok (tisdag juni 13, 2006 at 22:14)

Det Àr sÄ varmt att min hjĂ€rna har smĂ€lt bort, tror jag. Hoppas lite fett smĂ€lter bort ocksĂ„. Men jag fixar inte vĂ€rmen – det Ă€r outhĂ€rdligt. Det rusar i huden och stĂ„r i. Jag blir pangtrött och mĂ„ste lĂ€gga mig att sova stup i kvarten.
Mitt i all denna vÀrme har jag börjat arbetstrÀna. PÄ förskola. Som tur Àr Àr de vÀldigt snÀlla mot mig och idag har de givit mig uppgifter inomhus, utan barn. De tvÄ timmarna var precis vad jag klarade. Trot minimal anstrÀngning var jag fullkomligt slut, sÄ AK, min handledare, tittade oroligt pÄ mig och undrade om jag skulle klara att ta mig hem. JaaaarÄÄ, sÄ jag, fast jag tvivlade sjÀlv. Men det gick faktiskt bra.
EN positiv sak har i alla fall intrĂ€ffat i Ă„r – det hĂ€r Ă€r första Ă„ret jag har visat mig för solen UTAN ATT FÅR SOLEKSEM!!! Jag hoppas de hĂ„ller sig borta resten av sommaren ocksĂ„, för det Ă€r bland det vĂ€rsta man kan vara med om.

Nästa sida »