Flirt2

Postad av matten Paula i Dagbok (lördag september 30, 2006 at 21:38)

Jag tror att jag följer en bloggflirt sĂ„hĂ€r lite pĂ„ avstĂ„nd… Uppmuntrande 😀 Och förstĂ„eligt.

Lika som bÀr3

Postad av matten Paula i Dagbok,Saker jag hör,Saker jag ser (lördag september 30, 2006 at 20:56)

Niklas Strömstedt, Patrik Isaksson, Jan Johansen – vad har de gemensamt? Ja, förutom att de alla tre SER extremt trĂ„kiga ut, nĂ€stan likadana, sĂ„ fĂ„r de mig att somna av tristess som artister.
Niklas Strömstedt Patrik Isaksson Jag Johansen

Arbetarklass-Maud?0

Postad av matten Paula i Dagbok,Nyheter,Politik,Saker jag ser (lördag september 30, 2006 at 19:21)

Landet Runt visar en invigning av en trĂ€skulptur i Robertsfors. Det tragikomiska Ă€r att det var Maud Olofsson som avtĂ€ckte/invigde den. Hon kommer ju visserligen dĂ€rifrĂ„n, men arbetarklassen erkĂ€nner hon sig ju knappast till i sin ”Allians”. Skulpturen Ă€r en hyllning till vĂ€lfĂ€rdssamhĂ€llet – en riktig arbetarklasskulptur, alltsĂ„. Om Robertsfors arbetarhistoria.

Privatiseringar – vill vi (ni) verkligen ta konsekvenserna?0

Postad av matten Paula i Dagbok,Politik (lördag september 30, 2006 at 18:31)

Esbati skriver precis det jag tÀnkte nÀr nyheten om Bengt som dog i sitt eget bajs nÄdde mig.
Jag oroar mig för att borgarna ska sĂ€lja ut vĂ„rden. Det finns ytterst fĂ„ (om ens nĂ„gra?) positiva erfarenheter av sĂ„nt. Fokuset förflyttas frĂ„n mĂ€nniskorna till pengarna – vill ni verkligen att era sjuka, handikappade eller gamla vĂ€nner och slĂ€ktingar ska framleva sina liv i hĂ€nderna pĂ„ företag med vinstintresse och plĂ„nboksfokus? Jag vill det INTE.
VÀrst Àr att jag nÀstan fÄr en kÀnsla av att GP gjorde en sÄ lam valrörelse för att lÀmna över till borgarna att ta de fula besluten, för jag tror tyvÀrr inte att sÄnt hÀr rivs upp i en handvÀndning nÀr vÀnstern vinner 2010. Vi dras fortfarande med de fula besluten frÄn förra perioden med borgerligt styre.

Jag kan inte sluta skratta :D2

Postad av matten Paula i Dagbok,Saker jag ser (lördag september 30, 2006 at 15:10)

Vagel i ögat0

Postad av matten Paula i Dagbok,RĂ„ttor,Saker jag ser (fredag september 29, 2006 at 18:32)

Carolina Gynning har nĂ„n vagel eller nĂ„t i ögat, tror jag – hennes högra öga Ă€r extremt mycket minde och hĂ€ngigare Ă€n det vĂ€nstra. Dessutom har hon absolut noll mickvana. Gör ett redan dĂ„ligt program Ă€nnu sĂ€mre (trodde knappt det var möjligt).

Vagel i ögat har ocksÄ vÀrldens underbaraste rÄtta Too-Tikki. TvÄ, t o m. Hon Àr ocksÄ ganska oönskad av sin sjuka burkamrat Mymla, som nog ruttnar rÀtt rejÀlt pÄ hennes omsorger. Hon masserar, powerputsar och gullar med sjuklingen sÄ det stÄr det hÀrliga till. Jag rÀddar Mymla ibland, sÄ att hon fÄr vila ifrÄn sitt dedikerade lilla sjuksyster. Kanske Too-Tikki kÀnner sig lite knÀckt av att alla polare bara dör, och inte stÄr ut med tanken pÄ att Àven Mymla kanske försvinner?

God dag6

Postad av matten Paula i Dagbok,MS-dagbok,RĂ„ttor (tisdag september 26, 2006 at 19:56)

Vaknade före vÀckarklockan och ringde XL, veterinÀren, eftersom han sagt att jag kunde ringa idag om jag ville komma till honom med min sjuka lilla Mymla. Nu ringde jag för att berÀtta att vi ville komma, eftersom jag egentligen inte alls vet vad som Àr fel och det kunde vara skönt att en veterinÀr kollar för att se vad han tror.
Vi hade diskuterat innan via telefon, dÀr jag beskrivit hur hon betedde sig och vad jag observerat, och han framkastade ett förslag om att det kanske var senilitet. Jag tyckte det lÀt troligt, med tanke pÄ hur hon betedde sig och hur förvirrad hon var.
Eftersom jag inte har nĂ„n aning vad jag skulle göra om det Ă€r senilitet har jag istĂ€llet jobbat efter teorin att det Ă€r en mindre hjĂ€rnblödning. TĂ€nkte pĂ„ min farmor som fĂ„tt stroke tre-fyra ggr. Första gĂ„ngen en stor en, dĂ„ lĂ€karna gjorde oss beredda pĂ„ att hon aldrig skulle kunna prata eller gĂ„ ordentligt mer. De fick tji, för jag har vĂ€rldens tuffaste och envisaste farmor – efter tre mĂ„nader var hon pĂ„ benen igen. Ostadig, men dock. Genom henne fick jag verkligen klart för mig hur viktigt det Ă€r att man trĂ€nar upp sina förmĂ„gor igen efter en stroke. AlltsĂ„ har jag försökt fĂ„ Mymla att trĂ€na. Röra sig mycket, försöka klĂ€ttra, Ă€ta, hĂ„lla i saker. De senaste tre dagarna har hon gjort stora framsteg och igĂ„r kvĂ€ll Ă„t hon riktigt ordentligt (fast hon kan fortfarande inte hĂ„lla i maten) och lyckades ta sig ner en vĂ„ning till toalĂ„dan utan att ramla handlöst.

Mymla Àr sÄ galet söt pÄ kort
– du hittar fler pĂ„ henne hĂ€r

Det verkade som om XL tyckte att det var rĂ€tt behandling, eftersom hon blivit bĂ€ttre. Men; en stroke slĂ„r ju ut bara den kroppshalva som den blödande hjĂ€rnhalvan styr, sĂ„ Ă€r det inte med Mymla. Är det en hjĂ€rnblödning, sitter den lĂ„ngt bak i hjĂ€rnan, eftersom rörelseförmĂ„gan Ă€r ganska symmetriskt nedsatt.
Jag fick med mig en medicinspruta med B-vitamin att ge henne, och en rekommendation att blanda en del fiskolja med tre delar rapsolja och droppa en droppe/rĂ„tta i maten om dagen som kosttillskott. Och uppmuntran att fortsĂ€tta med den behandling jag redan ger henne. SKÖNT.
IgÄr kvÀll var jag helt knÀckt för jag tÀnkte att tÀnk om XL sÀger att det nog inte gÄr att göra nÄgot, att det bara Àr att ta bort henne, dÄ skulle jag varit med om tre rÄttdödar pÄ tre veckor. Det Àr mer Àn jag pallar med. Och varken Kicki eller Lina var online att dryfta mina farhÄgor med.
Jag och Lina, som följde med mig som stöd och för att se vad XL Ă€r för en kuf (ifall hon ska gĂ„ till honom med sina rĂ„ttor i framtiden), gick till ICA och handlade en fin blomma och ett kort som vi gav till honom och hans ljuvliga fru – för att de alltid Ă€r sĂ„ trevliga och bryr sig och fĂ„r en att kĂ€nna sig sĂ„ vĂ€lkommen och vĂ€l omhĂ€ndertagen nĂ€r man kommer dit.
Medan vi vĂ€ntade pĂ„ UpptĂ„get hem till Uppsala igen, sprang Mymla omkring i sitt koppel och undersökte ALLT och var sĂ„ glad och fixig att jag blev helt lycklig. TĂ€nk, vad hĂ€rligt det kan vara för en sjuk rĂ„tta att ha en bra dag och komma ut pĂ„ Ă€ventyr! Lika hĂ€rligt som för hennes matte 🙂
VĂ€l hemma igen gick jag in pĂ„ Kaleido och firade att jag kom hem med en LEVANDE och GLAD rĂ„tta frĂ„n veterinĂ€ren med att köpa nĂ„got vackert som jag velat ha lĂ€nge: en ljusstake i betong av Ragnhild Brodow, en bekant uppsalakonstnĂ€r som gör SÅ sjyssta grejer – oavsett vilket material hon vĂ€ljer. Den funkar till vĂ€rmeljus, men jag köpte ett handstöpt (av Annika Jodensvi) högt ljus för vĂ€rmeljusstakar till den – och det Ă€r sĂ„ VACKERT. Jag var sĂ„ glad att jag till och med smĂ„pratade lite med de tvĂ„ konstnĂ€rerna som stod i kassan idag. BerĂ€ttade att jag var den som hade frĂ„gat om jag kunde arbetstrĂ€na dĂ€r – eftersom det inte Ă€r ett helt avskrivet alternativ. 🙂



NĂ€r jag kom ut ringde min telefon – och det var Jocke. Han Ă€r förestĂ„ndare pĂ„ Ekeby II – resursskolan som jag hoppas fĂ„ komma och arbetstrĂ€na pĂ„. De har inte hört av sig tidigare trots pĂ„minnelse, sĂ„ jag hade i princip slagit det (jĂ€tte)hoppet ur hĂ„gen. Nu bestĂ€mde vi att vi skulle trĂ€ffas pĂ„ tisdag eftermiddag, efter att jag avböjt att trĂ€ffas redan idag eftersom jag försöker lĂ€ra mig att inte förta mig. Idag hade jag redan hade gjort mer Ă€n jag brukar klara.
Efter detta cyklade jag hem för att vila och försöka se till att den hĂ€r dagen skulle fortsĂ€tta vara sĂ„ hĂ€r fantastiskt bra och positiv. VĂ€dret hjĂ€lper till, varmt men inte SKITVARMT, sĂ„ jag mĂ„r rĂ€tt bra – för första gĂ„ngen pĂ„… ca 3 veckor? Herrejisses!

Äppelkaketider1

Postad av matten Paula i Dagbok,LĂ€svĂ€rt,MĂ„sten (mĂ„ndag september 25, 2006 at 19:53)

Unna dig nÄgot RIKTIGT gott och lÀttbakat!

UpptÀckt0

Postad av matten Paula i Dagbok,MĂ„sten,Nyheter,Saker jag hör (mĂ„ndag september 25, 2006 at 15:10)

Magnus Weideskog hittade jag genom Jeroens blog, dÀr han berÀttade att han tagit bilderna till EPn som slÀpps med releaseparty pÄ Debaser den 3/10. Jag sÀger: I like!
HĂ€r kan man lyssna/ladda ner ett nĂ„gra lĂ„tar av honom. Men om ni gillar: glöm inte att KÖPA skivan 🙂

Uuuuuuhhhh0

Postad av matten Paula i Dagbok (lördag september 23, 2006 at 23:32)

RÄttorna Àr för lÀnge sedan försedda med mat, medicinerade och instÀngda i buren och hÀr sitter jag och ORKAR inte borsta tÀnderna och bÀdda ner mig sjÀlv. NÀr jag var liten brukade var den hÀr gÄtan poppis:
Vad Àr höjden av trötthet?
– att sitta pĂ„ sĂ€ngkanten och inte orka lĂ€gga sig.
Precis det upplever jag nu.

Nästa sida »