Helvete – och lite himmel11

Postad av matten Paula i Dagbok,Helveten pĂ„ jorden,Himlen pĂ„ jorden,MS-dagbok,OhĂ€lso-dagbok (torsdag maj 31, 2007 at 23:48)

Livet ÄR ett helvete. Inte bara – men det ligger en helvetesmatta över allt som Ă€r bra.  Jag Ă€r sĂ„ sliten nu att jag kĂ€nner att jag balanserar pĂ„ den utbrĂ€ndhet jag aldrig lyckats hĂ€mta mig ifrĂ„n. Jag mĂ„r ungefĂ€r som jag gjorde nĂ€r jag blev sjukskriven i april -04. UtbrĂ€nd har jag ju varit sedan dess (och ca ett Ă„r innan). ÖmtĂ„lig Ă€r bara förnamnet till vad jag Ă€r.
Det enda jag brukar ha verkligt tĂ„lamod med Ă€r barnen pĂ„ förskolan – det har jag inte haft alls pĂ„ samma sĂ€tt de senaste veckorna. Kroppen skriker vĂ€rre och vĂ€rre för varje dag genom att plĂ„ga mig till vansinnets rand. Jag har ont i korsryggen, i armarna, hĂ€nderna (anledningen till att jag inte bloggat pĂ„ lĂ€nge Ă€r att det gör jĂ€tteont att sitta och knappa pĂ„ datorn. Förutom att det gör vĂ€ldigt ont i hĂ€nderna, sĂ„ Ă€r soffsittande rena döden för min rygg. Om jag försöker röra pĂ„ mig istĂ€llet, gör det ont i ben, fötter, fotsulor ocksĂ„. Fast det Ă€r Ă€ndĂ„ bĂ€ttre Ă€n att stĂ„. Att gĂ„ i trappor och backar fĂ„r mig att vilja skrika för mina knĂ€n. Enda sĂ€ttet som inte gör outhĂ€rdligt ont Ă€r att ligga pĂ„ rygg, helst pĂ„ golvet med benen pĂ„ en stol. Fast jag mĂ„ste byta stĂ€llning hela tiden, eftersom jag fĂ„r ont nĂ€r en kroppsdel legat pĂ„ samma sĂ€tt en stund (oftast ett sĂ€tt som kĂ€ndes vilsamt och skönt till en början).
Jag vet att en STOR del av orsaken Ă€r den eviga tröttheten och stressen (oftast över att jag Ă€r sĂ„ trött och inte orkar saker och att andra blir lidande av det) jag tampas med, och inte vet hur jag ska komma tillrĂ€tta med. Jag försöker finna vilotid – men ju nĂ€rmare sommaren rycker, desto mer rycker vĂ€nnerna, syskonen, pojkvĂ€nnen, SRS i mig. Det Ă€r ju sĂ„nt som i vanliga fall skulle vara jĂ€tteroligt och mysigt, men nu blir jag bara stressad.
Okej. Det var helveteskapitlet. Nu ska jag försöka fokusera pÄ lite bra saker, och dela med mig av Àven de till er.
I onsdags jobbade jag först, och tog ett snack med chefen/vĂ€nnen M om att gĂ„ ner en dag i veckan pĂ„ jobbet, eftersom jag alltid jobbar 2Âœ tim om dagen istĂ€llet för de 2 jag SKA jobba. Jag kan inte lĂ€mna jobbet och kĂ€nna att jag gjort min uppgift pĂ„ 2 timmar. Det sa hon (förstĂ„s) ja till, sĂ„ det kommer bli lite lĂ€ttare pĂ„ jobbet i alla fall.
Johan hade överraskat mig med biljetter till Bryan Ferrykonserten, och pĂ„ onsdagskvĂ€llen var det dags för den. Jag var sĂ„ slut att jag inte visste hur jag skulle klara det eventet. DĂ„, pĂ„ eftermiddagen, kunde jag inte ens se fram emot det, bara vara orolig för hur jag skulle ro kvĂ€llen i land. Jag Ă„kte hem och försökte vila ett tag innan det var dags att Ă„ka till huvudstaden. Jag ville inte göra J besviken, visste att han ville dela detta med mig. Med STOR MÖDA tog jag mig dit och J mötte mig pĂ„ centralen, sen kopplade jag bort tillvaron rĂ€tt mycket, försökte bara stanna kvar i kroppen sĂ„pass att jag inte skulle förstöra J:s kvĂ€ll. Vi kĂ€kade Sushi pĂ„ centralen och tog 47:an ut pĂ„ DjurgĂ„rden till Cirkus. DĂ€r satte vi oss i restaurangen och drack ett glas vin innan konserten skulle börja.
Ferry hade ett förband/artist som passade perfekt till hans musik, en tjej som heter Pernilla Andersson, som pÄ hÄll sÄg ut som Irma Schultz (hÄllning och rörelsemönster mer Àn utseende, tror jag) och stundtals lÀt som Nina Persson. Jag gillade henne och hennes ödmjuka framtoning, bÄder i mellanpratet och i sammansÀttningen med henne pÄ keyboard, en kille pÄ gitarr och en tjej som backsinger/bongotrummare/trumpetare, vÀldigt lÄgmÀlt men inte för tillbakadraget. Perfekt, som sagt. PÄ hÄll, skrev jag, och det beror pÄ att vi satt rÀtt lÄngt bak, men perfekt mitt för scenen och absolut perfekt för ljudets skull. Jag ska skaffa mig en teaterkikare till sÄna hÀr tillfÀllen!
Cirkus fylldes av folk. Konserten var slutsÄld, och majoriteten var nog över 45. Det var nÀstan sÄ att jag kÀnde mig ung! Det var ocksÄ första gÄngen jag var pÄ Cirkus pÄ konsert och det var första gÄngen jag var pÄ konsert med sittande publik. Nere framför scenen stÀllde folk sig upp ganska tidigt men pÄ lÀktaren, dÀr vi satt, satt de flesta Ànda fram till de sista lÄtarna. Jag fick alltsÄ erfara att cirkus stolar funkade bra för mig att sitta pÄ, trots min dÄliga status, och att det Àr bÀttre för gamlingar att sittdansa :). För sÄ fort Bryan kom upp pÄ scenen sÄ blev jag sÄ uppslukad av upplevelsen och musiken att jag nÀstan (men bara nÀstan) glömde tröttheten och ontet för en stund.
Blandade recensioner av Ferry:
DN
SVD
UNT
Expressen – (jag lĂ€ser Elgiganternas elgigant hela tiden)
Aftonbladet
Jag Àr glad att jag kÀmpade mig ivÀg trots allt, efterom jag tyckte det vaer en riktigt bra konsert (jag hÄller alltsÄ inte med de ljumma recensionerna) och en av behÄllningarna var att jag tyckte det verkade som att Bryan sjÀlv tyckte det var riktigt roligt att spela. SÄdÀr pÄ hÄll sÄg han ocksÄ lika ung och snygg ut som pÄ 70-80-talen ;). Kavajen han hade första delen av konserten var ocksÄ riktigt galet snygg, och jag kunde inte fatta hur J kunde tro att den vanliga trÄkkavajen han hade andra halvan var samma.
NÀr det var slut promenerade vi (vilket inte var en riktigt bra idé) till Karlaplans t-bana och Äkte hem till J, dÀr Ina lÄg i soffan och vÀlkomnade oss hem. JÀttemysigt att trÀffa henne, vilket jag inte trodde jag skulle fÄ chans till under hennes besök (om det inte hade varit för SAS-strejken, skulle hon ha varit i Irland). Men pÄ vÀgen hem önskade jag BARA att jag hade planerat att Äka hem till mig sjÀlv, dÀr jag inte skulle behöva vara vaken och social.
PÄ torsdagen Äkte jag direkt till Ackis, dÀr jag hade tid kl 11 pÄ smÀrtmottagningen, som jag köat i tre mÄnader för att fÄ komma till. Det var en VERKLIGT positiv upplevelse. Jag fick trÀffa avdelningens överlÀkare, som intervjuade mig och sa en hel del kloka saker, dels om min smÀrta och troliga orsaker, dels om vad forskningen kommit fram till vad gÀller smÀrta i allmÀnhet, och fibromyalgi/smÀrta som kommer av stress i synnerhet. Och om MS-smÀrta, som visst finns, vad min gamla, dumma MS-expert Àn sÀger.
Hon kom fram till att vi skulle börja med att göra en bred hormonscreening, eftersom obalans i hormonsystemet Ă€r en vanlig orsak till smĂ€rta. Hon berĂ€ttade ocksĂ„ en del om bĂ„de Fibromyalgins och utbrĂ€ndhetens historia – att de bĂ„da finns klart dokumenterade sedan början av 1800-talet och inte alls Ă€r nya pĂ„fund, precis som de inte heller Ă€r inbillade sjukdomar, som en del fortfarande(!) pĂ„stĂ„r (dĂ€ribland samme dumma gamla MS-lĂ€kare). Hon har ocksĂ„ kunskap, vana och kompetens att stĂ€lla en fibromyagidiagnos, sĂ„ det blir nĂ€sta steg; att undersöka om det Ă€r en diagnos som passar in pĂ„ mina smĂ€rtproblem. Sedan ska vi fundera och ta stĂ€llning till vilken behandling som ska sĂ€ttas in – rehabbehandling som syftar till att bemĂ€stra och lĂ€ra sig leva med smĂ€rta och/eller medicinsk smĂ€rtdĂ€mpning.
Efter detta besök blev jag sĂ„ uppmuntrad av mitt nyvunna hopp om framtiden, att jag gick ner pĂ„ stan och traskade runt lite i affĂ€rer. Ett mĂ„l jag ville besöka var fotoaffĂ€ren, för att klĂ€mma pĂ„ kameran som jag funderat LÄNGE pĂ„ att köpa. Dit gick jag, bara för att fĂ„ veta att just den modellen var slut. De visste inte nĂ€r den skulle komma in, eftersom den var slut i hela landet. Jag gick dĂ€rifrĂ„n med slokande öron och gick i sakta mak till Clas Ohlson, dĂ€r jag sett att den funnits förut – och VEM sjutton Ă€r sĂ„ knasig att den handlar KAMERA hos Classe?
Den tanken stĂ€mde visst – för de hade flera exemplar hemma och tjejen i orderdisken var vĂ€ldigt serviceinriktad och trevlig. SĂ„ jag köpte kameran pĂ„ 30 dagars öppet köp, eftersom jag inte hade betalt rĂ€kningarna och alltsĂ„ inte hade koll pĂ„ om jag hade rĂ„d med den. Fast jag HAR ju sĂ„lt drejskivan och ugnen och en del av de pengarna hade jag planerat att anvĂ€nda till en ny kamera. Sen gick jag och fikade med Lina, och efter en stund kom Puff och joinade oss ocksĂ„. Ytterligare lite runtdragande pĂ„ stan (VARFÖR Ă€r jag sĂ„ dĂ„lig pĂ„ att sĂ€tta grĂ€nser?!) och sedan hem.
Det positiva var alltsÄ att jag har vÀrldens bÀsta pojkvÀn, sett vÀrldens bÀsta Ferry, varit pÄ vÀrldens bÀsta smÀrtmottagning, fÄtt vÀrldens bÀsta framtidshopp, köpt ny kamera (som jag inte riktigt vet om den Àr vÀrldens bÀsta Àn, men kanske!). DÀrutöver har vi Àntligen spikat vilka veckor vi ska vara pÄ FÄrö och jag har vÀrldens bÀsta vÀnner, vÀrldens bÀsta syskon och vÀrldens bÀsta dotter. Det Àr sÄdant som Àr viktigt att tÀnka pÄ nÀr det Àr jobbigt. *phu*

I vÀntan pÄ Ferry1

Postad av matten Paula i Dagbok (tisdag maj 29, 2007 at 18:05)

Yestas DymDym0

Postad av matten Paula i Dagbok (mĂ„ndag maj 28, 2007 at 23:34)

Det var ett JÄVLA TJAT!0

Postad av matten Paula i Dagbok (mĂ„ndag maj 28, 2007 at 22:03)

Ja, för nu ska jag skriva det igen: Fan vad jag Ă€r TRÖTT. Tog bussen till jobbet imorse av ren slöhet – och sen tog jag den dĂ€rifrĂ„n igen. TĂ€nkte jag skulle svĂ€nga förbi hemom och lĂ€mna den tunga kattsandspĂ„sen och sedan utnyttja bussbiljetten lite till och Ă„ka ner pĂ„ stan och hitta pĂ„ nĂ„t nyttigt, sĂ„som ta en fika eller nĂ„t.
Blev det nÄt? Nej. Jag crashade i soffan som vanligt och nu har jag suttit/legat hÀr sÄ att min rygg nÀstan gÄr av.
Sen ville jag blogga om rĂ„ttbebisarna, och ta sĂ„ fĂ€rgrĂ€ttvisande kort pĂ„ dem som möjligt och berĂ€tta att jag bestĂ€mt mig för att namntemat blir sushi. Men de har varit ovanligt pipiga idag (lĂ„ter som jag har en kycklingkull istĂ€llet för en gnagarkull) och Sasha har varit vĂ€ldigt vaktig, vilket innebĂ€r att hon kommer och trĂ€nger sig emellan och snor sina bebisar i syfte att flytta pĂ„ dem, gömma dem pĂ„ plats dĂ€r hon fĂ„r vara ifred med dem. Det vill inte jag, alltsĂ„ sluter jag peta och pilla. Nu mĂ„ste jag ta min satans spruta och ramla i sĂ€ng. Jag Ă€r nog extra trött för att jag har en vagel i ögat – fast den Ă€r ingenting mot den som en av ungarna pĂ„ förskolan har – vet inte vad det Ă€r, men halva hennes ansikte Ă€r uppsvullet nĂ€stan till oigenkĂ€nnlighet. Antagligen nĂ„gon slags inflammation.

Borgarna = pinsamma stolpskott4

Postad av matten Paula i Dagbok,Politik (mĂ„ndag maj 28, 2007 at 14:01)

Hur kommer det sig att artikeln inte nĂ€mner ett ord om att det inte GÅR att köpa biljett via SMS med vissa mobiloperatörer? Jag har aldrig försökt sjĂ€lv, men jag har hört fler Ă€n en person ondgöra sig över systemet, som inte funkar om man inte har Halebop eller Telia (eller var det de som INTE funkade?) Folk kanske inte alls försöker fuska, men med ett dĂ„ligt system gĂ„r det inte att göra annat för mĂ„nga.
För egen del fuskar jag gladeligen – eftersom jag Àr sÄ himla arg pÄ att borgarna Ă€gnar sig att ta det ena miljövidriga beslutet efter det andra  Fast jag bor ju inte i Stockholm, sĂ„ jag fĂ„r ju inte chansen sĂ„ ofta.
HĂ€r i Uppsala Àr inte den borgerliga majoriteten bĂ€ttre: för att komma ifrĂ„n kontanthanteringen pĂ„ bussarna har man chockhöjt kontantbiljetterna till 30:- per resa. SĂ„ lĂ„ngt Ă€r allt vĂ€l, tycker jag, men hur tĂ€nkte de nĂ€r de ÄVEN höjde biljettpriset för förbetalade (via olika rabattkort) biljetter? Och hur tĂ€nkte de nĂ€r de införde systemet innan de fixat teknik att betala via SMS eller P-automat?
Fy faaan vad jag skulle skÀmmas om jag satt i alliansen.

Med sushi och MumsMums2

Postad av matten Paula i Dagbok (söndag maj 27, 2007 at 15:49)

Puff firar mor0

Postad av matten Paula i Dagbok (söndag maj 27, 2007 at 15:35)

Tröttmössa2

Postad av matten Paula i Dagbok (onsdag maj 23, 2007 at 18:03)

Oj vad trött jag Àr. Jag ville ju blogga Barcelona, skriva om Crianza och kolla pÄ rÄttforumet om jag hittar en tjej som sitter pÄ en vandringspokal som behöver dyka upp till stora vÄr. Jag vill bara sluta mina blÄ.
OvanstÄende skrev jag igÄr. Eller kanske i förrgÄr. Men jag glömde posta det till bloggen. Uppenbarligen. NÄ jag KUNDE lika gÀrna ha skrivit det idag. Fast nu ska jag försöka svÀnga ihop ett blogginlÀg trots min trötthet.
I Barcelona sĂ„g jag inga sevĂ€rdheter, gick inte pĂ„ nĂ„gra musĂ©er, sĂ„g inga Gaudiskapelser… Men jag kĂ€nde pĂ„ lite pĂ„ stadens puls genom att promenera i den. Och Ă€ta. Den kĂ€ndes lugnare och tryggare Ă€n i Uppsala. Jag kĂ€nde mig rĂ€tt hemma. Ska jag flytta utomlands nĂ„gon gĂ„ng, ligger Barcelona rĂ€tt bra till. Men jag vill Ă„ka dit igen och turista mer.
Och Ă„ka tĂ„g till Girona för att studiebesöka Montessori Palau, Spaniens enda Ă€kta montessoriskola. 1100 elever gick dĂ€r, rikemansbarn allihop. Den drivs utan bidrag eller anslag, men förĂ€ldrarna till de minsta barnen fĂ„r punga ut med ca 70.000 SEK om Ă„ret. NĂ€r de blir Ă€ldre blir det billigare – vilket inte betyder att vem som helst har rĂ„d Ă€ndĂ„. Vi reagerade nog mest över tvĂ„ ljudnivĂ„er: De otroligt tysta klassrummen nĂ€r vi hĂ€lsade pĂ„ i 0-6-Ă„rsverksamheten under arbetspass, och den obeskrivligt högljudda kakafonin i matsalen med de större barnen.
Jag har inte orkat mecka med bilderna Àn, men kanske publicerar jag lite hÀr en annan gÄng.

Bra skit0

Postad av matten Paula i Dagbok,Himlen pĂ„ jorden (mĂ„ndag maj 21, 2007 at 09:06)
  • jag hann hem innan Sasha pluppade ut sina ungar, vilket hon gjorde igĂ„r, helt enligt min planering
  • jag fĂ„r sova i min egen sĂ€ng
  • slipper Ms snarkande och tandgnisslande (som blev vĂ€rre och vĂ€rre – gissningsvis i takt med att hon blev mer och mer sliten under veckan)
  • syrenerna luktar gudomligt
  • det Ă€r lagom varmt hĂ€r i Svedala

Jag ska förstÄs berÀtta och visa bilder frÄn Barcelona, har inte orkat under helgen. Sashas pinkisfödande och min trötthet har tagit all uppmÀrksamhet. Johan har fÄtt lite ocksÄ. Helst skulle jag vara ledig och sova flera dagar, enbart med avbrott för hÀrligt sex dÄ och dÄ. DÄ skulle jag eventuellt vara nöjd. Jag Àr i turistmode, kÀnner jag. Vill ströva lite lugnt och sÀtta mig varhelst jag hamnar och chilla med en fika.

Studiebesök pÄ Montessori Palau0

Postad av matten Paula i Dagbok (onsdag maj 16, 2007 at 18:45)


Vi Äkte tÄg till Girona för att besöka Spaniens enda Àkta Montessoriskola

Lunch pÄ Montessori Palau
Lunch pÄ Montessori Palau

Nästa sida »