fLICKVÄN 2.09

Postad av matten Paula i Dagbok,MS-dagbok (söndag september 30, 2007 at 23:45)

Redan morgonen efter första dosen av Lyrica kĂ€ndes mitt liv som nytt. Eller kanske snarare min kropp. Jag klev in i duschen och erfor en helt ny kĂ€nsla nĂ€r vattendropparna kysste min hud. Fast den kanske inte var helt ny? Var det sĂ„ hĂ€r det kĂ€ndes att duscha innan MS:en gav sig pĂ„ min huds signaler? Jag jublade nĂ€r mina lĂ„r smekte varandra och nĂ€r jag drog pĂ„ mig klĂ€der, för det KÄNDES! Och det kĂ€ndes skönt, gjorde inte ont! Även dysfunktion vĂ€njer man sig vid, och glömmer bort hur ‘normalt’ kĂ€nns. Jag vet faktiskt inte om det kĂ€nns normalt, men klart Ă€r att jag har mindre ont (inte helt smĂ€rfri dock, men smĂ€rtan Ă€r annorlunda och uthĂ€rdligare), min trötthet kĂ€nns annorlunda, absolut inte borta, lördagen tillbringades t ex i ett töcken, men kanske Ă€ven den lite uthĂ€rdligare. Inte lika förlamande. Inte hela tiden, i alla fall. Efter ett par doser kunde jag knappt smeka mig mĂ€tt pĂ„ Johan, som oturligt nog skulle gĂ„ upp och Ă„ka till jobbet :(. Vi kanske skulle ta en smekmĂ„nad? Det gĂ€ller ju att passa pĂ„ sĂ„ lĂ€nge min hud gillar beröring och mina hĂ€nder gillar att smekas!
Jag lĂ€ngtar efter samtalet med min smĂ€rtlĂ€kare, dĂ„ vi ska diskutera hur det gĂ„tt – jag har en massa saker att frĂ„ga! Hade t ex den hĂ€r medicinen verkat pĂ„ det hĂ€r viset om det INTE hade varit nervsmĂ€rta? Och mĂ„ste jag hĂ„lla mig ifrĂ„n alkohol helt och hĂ„llet medan jag tar medicinen (det Ă€r det i sĂ„ fall vĂ€rt). Kommer effekten att avta (som jag tror, men verkligen inte hoppas pĂ„)?
Om det faktumet att medicinen verkar Ă€r en indikation pĂ„ att det Ă€r neuropatisk smĂ€rta det handlar om för mig, sĂ„ bekrĂ€ftar det det jag krigat med min förra MS-lĂ€kare om i nĂ€stan 3 Ă„r, och jag lutar starkt Ă„t att i sĂ„ fall anmĂ€la honom till ansvarsnĂ€mnden. Hade han lyssnat pĂ„ mig och antingen givit mig remiss till SmĂ€rtkliniken eller skrivit ut Lyrica eller motsvarande preparat frĂ„n början för mig att testa, hade jag kĂ€nt mig lyssnad pĂ„ och respekterad, kanske sluppit över tvĂ„ Ă„rs helvete av smĂ€rta och Ă„ngest, och hade det visat sig att medicinen inte funkade som önskat, hade vi kunnat fortsĂ€tta leta orsaker tillsammans. Jag mĂ„ste sĂ€ga att jag tycker att lĂ€karens agerande Ă€r oerhört oproffessionellt och omĂ€nskligt, och jag förstĂ„r verkligen inte orsaken till det. Om han vill hĂ€vda att han Ă€r expert (vilket han avfĂ€rdat mig med upprepade gĂ„nger), sĂ„ har han i mitt fall misslyckats kapitalt. Som lĂ€kare rĂ€cker det inte att vara teoretiker, man mĂ„ste vara praktiker ocksĂ„. I det ingĂ„r det att följa med utvecklingen och att ha koll pĂ„ att man arbetar med ”levande material”.
Jag hoppas att den hÀr positiva verkningarna hÄller i sig, för dÄ Àr Àven Johan att gratulera, inte bara jag.
Biverkningslistan bestĂ„r av idel sĂ„nt som jag Ă€r sorgligt van vid: trötthet, yrsel, minnessvĂ„righeter, koncentrationsproblem osv, osv. Jag mĂ€rker nog knappast om jag fĂ„r dem, för det lĂ€r inte bli nĂ„gon skillnad mot hur jag haft det. En ”biverkning” Ă€r ocksĂ„ att preparatet Ă€r Ă„ngestdĂ€mpande och kanske Ă€r det en orsak till att jag kĂ€nner mig sĂ„ uppĂ„t. Bara det inte triggar igĂ„ng mani. Eller ska jag hoppas pĂ„ det, kanske? Jag skulle verkligen behöva fĂ„ nĂ„got gjort…

Der er et lys i den mĂžrke tunnellen…4

Postad av matten Paula i Dagbok,MS-dagbok,OhĂ€lso-dagbok (fredag september 28, 2007 at 08:35)

…hoppas jag. Har varit pĂ„ smĂ€rtklinken och fĂ„tt reda pĂ„ att mina hormonprover var helt perfekta (vilket betyder att jag mitt smĂ€rttillstĂ„nd inte beror pĂ„ obalans i hormonerna). Jag hade nĂ€stan hoppats att det var nĂ„t knas, för dĂ„ Ă€r det ju varit enkelt Ă„tgĂ€rdat: bara att kĂ€ka tabletter som korrigerar obalansen. Fast – det Ă€r ju bra att ett fel inte existerar i mig (nej det Ă€r fler – jag har t ex inga brister av nĂ„nting av allt det man brukar kolla).
Jag har sedan jag var dÀr förra gÄngen funderat en hel del pÄ det lÀkaren sa dÄ; att hon ville försöka medicinera mig. Jag var lite motstÄndare mot detta, men sÄ pratade vi om nervsmÀrta, vilket JAG tror Àr det jag har, alltsÄ smÀrta som kommer av MS. Hon höll med mig om att det Àr MYCKET möjligt, att det Àr nÄgot hon möter rÀtt ofta (till skillnad frÄn min gamla MS-lÀkare som jag nu bytt ut, som hÄrdnackat vÀgrade erkÀnna att smÀrta kan förekomma vid och bero pÄ MS).
Idag har jag alltsÄ fÄtt ett epilepsimedel utskrivet som jag ska prova och som sedan skall följas upp ett par veckor; hjÀlper det alls? Behöver jag justera dos? Mm..
HĂ„ll tummarna för mig att detta hjĂ€lper, och att jag inte blir alltför utsatt av biverkningarna (som Ă€r ungefĂ€r desamma som symtomen jag vill medicinera bort: yrsel, trötthet, koncentrationsproblem och minnesstörningar…)
Om rubriken: NĂ€r Grynet Mollvig sjöng det dĂ€r nĂ€r jag var liten, sÄ funderade jag alltid pÄ vad i allsin da’r ”tunnellen” kunde betyda? Det gick inte upp för mig förrĂ€n i vuxen Ă„lder!

Hur tÀnker Alliansen?8

Postad av matten Paula i Dagbok,Politik (lördag september 22, 2007 at 18:21)

En sak jag tÀnkt skriva om lÀnge, men inte kommit mig för: Hur tÀnker Alliansen nÀr de sÀtter efter sjukskrivna och pensionÀrer med eldkastare? Jag har alltid sett högerblocket (speciellt moderaterna) som de som ser ur företagarnas synvinkel pÄ samhÀllet. Men hur tÀnker de dÄ nÀr de sprutar ur sig förslag och regler som kommer fÄ till praktiskt konsekvens att företagen kommer fÄ agera vÄrdinrÀttningar?
Jag kan ta mig sjÀlv som exempel:
PĂ„ olika sĂ€tt och i olika sammanhang har jag arbetat med datorer och IT i 15 Ă„r. Till sist brĂ€nde jag ut mig och fick i samma veva MS (man vet inte vad som Ă€r hönan och vad som Ă€r Ă€gget; om jag blev utbrĂ€nd för att jag hade MS, och dĂ€rmed inte hade tillrĂ€ckliga resurser för det jag skulle dra iland – eller om utbrĂ€ndheten triggade igĂ„ng MS:en. BĂ„da scenarierna Ă€r möjliga). Nu dras jag med multidiagnoser, och har genomgĂ„tt utredningar och kartlĂ€ggningar pĂ„ alla ledder och tvĂ€rer. BĂ„de inom vĂ„rden och genom försĂ€kringskassa n och arbetsförmedlingen.
Idag jobbar jag 25% pÄ en förskola, vilket jag ofta upplever som för mycket. Det Àr inte sÀllan jag oroar mig för att mina tillkortakommanden kommer göra att mina kollegor pÄ arbetet brÀnner ut sig eller bli sjuka. Jag Àr minst lika krÀvande som barnen.
Jag kan sitta vid datorn, det kan jag. Men sÀtter jag mig hÀr pÄ morgonen med tanken att jag ska redigera en bild eller skriva ett blogginlÀgg, sÄ kan det ta hela dagen innan jag publicerar resultatet, om det ens blir gjort. Jag kan inte hÄlla trÄden i det jag gör, varken vid datorn eller i livet och mÄnga saker blir borttappade pÄ vÀgen. Allt tar vÀldigt lÄng tid och krÀver stor anstrÀngning med halvdana resultat.
Jag KAN jobba med barnen, det kan jag, men lunchen (som Àr min uppgift) blir ofta försenad och om förhÄllandena omkring inte funkar perfekt blir jag förvirrad och stressad och planeringen stallar. Tanken Àr att jag ska ha tvÄ barn med mig som hjÀlper mig att duka och dona inför lunchen, men jag har fÄtt Àndra det till ett eftersom jag inte klarar av tvÄ samtidigt. DÀrmed förfelas den pedagogiska tanken att barnen skall kÀnna sig ansvariga, hjÀlpas Ät att reda ut uppgiften och dÀrigenom fÄ social trÀning.
Kvaliteten pÄ min arbetsinsats blir inte alls vad den borde vara, resultatet blir inte sÄ bra som det borde bli, jag mÄr inte sÄ bra som jag borde mÄ. Min arbetsinsats erbjuder inte den lÀttnad för mina kollegor, som den borde göra.
Under min sjukskrivning, som hĂ„llit i sig sedan april 2004, har jag försökt ta mĂ„nga vĂ€gar ut ur den. Hitta sĂ€tt att parera min dĂ„liga funktion. Varje gĂ„ng har jag fĂ„tt bakslag, misslyckats och dĂ€rmed sjunkit djupare ner i deppression och uppgivenhet, vilket förstĂ„s förvĂ€rrar helhetssituationen ytterligare. Den enda syssla jag lyckats anpassa till hur jag mĂ„r nĂ€stan fullt ut Ă€r min dagvovve. MĂ„r jag vĂ€ldigt dĂ„ligt, tar vi fĂ€rre och kortare promenader, har jag mer kraft en dag gĂ„r vi ut mer och lĂ€ngre. Han vilar nĂ€r jag vilar och sover nĂ€r jag sover. Han Ă€r liten till kroppen, jag behöver inte mycket kraft för att hĂ„lla honom, och han Ă€r vĂ€luppfostrad sĂ„ att han lyssnar pĂ„ kommandon och gĂ„r att ”snacka med”. IstĂ€llet för att bli MER sliten, blir jag uppbyggd, genom att han ger mig rutiner och jag kommer ut och rör pĂ„ mig.
Jag har funderat otroligt mycket pĂ„ vilket arbete som kan anpassas sĂ„ att det fungerar att utföra pĂ„ ett tillfredstĂ€llande sĂ€tt med mina begrĂ€nsningar och har faktiskt inte hittat NÅGOT. Alla dessa kartlĂ€ggningar har en sammanfattning i slutet och alla vittnar de om hur motiverad jag Ă€r och vilken vilja jag har, Ă€ndĂ„ Ă€r jag fortfarande sjukskriven pĂ„ 75%.
PÄ förskolan har jag en lönebidragsanstÀllning, dvs de fÄr ett bidrag för att betala min lön. Jag tvivlar pÄ att de skulle ta sig rÄd att anstÀlla mig, som inte klarar av att göra ett riktigt bra jobb, om de inte fick bidraget. Vem som helst förstÄr ju att företagen mÄste fÄ valuta för pengarna för att vilja/kunna anstÀlla.
Ponera att alla sjukpensionĂ€rer och sjukskrivna (förutom alla de som ”bara” Ă€r arbetslösa) skulle slussas in pĂ„ arbetsmarknaden. Skulle företagen vilja ta pĂ„ sig ansvaret det innebĂ€r att anstĂ€lla folk med underfunktion? Hela Sverige skulle bli ett enda jĂ€ttestort Samhall. Är det sĂ„ vi vill ha det? Vem skulle stĂ„ för fiolerna? Företagen sjĂ€lva? Staten? Landstingen? Vad skulle skillnaden i praktiken bli?
Jo, positiva saker man kan hoppas pÄ Àr förstÄs att mÄnga mÀnniskor skulle fÄ tillbaks sin mÀnniskovÀrdighet. I lÀngden skulle det antagligen kunna föra med sig att underverk sker. Men för att nÄ det resultatet mÄste sÄna hÀr reformer genomföras försiktigt och sakta med respekt för den enskilda mÀnniskan. Vi mÄste helt enkelt ges chans att anpassa oss till de nya livsbetingelserna, speciellt som mÄnga av de nya förslagen och reglerna slÄr mot samma grupp. Det Àr inte bara ett av alla dessa beslut som slÄr mot varje person/familj, oftast Àr det mÄnga!
JAG vet precis vad det gör med psyket att bli runtbollad av politiker och handlÀggare som inte har nÄgon insyn om hur min verklighet ser ut, som tycks tro att jag och mina mÄnga likar Àr dockskÄpsdockor som man kan flytta runt pÄ hur som helst, helst utan att vi knorrar. Jag önskar att det skulle kunna gÄ utan alltför mÄnga blir vÀldigt mycket sÀmre. TyvÀrr tror jag inte det, eftersom vi inte bara Àr kroppar, utan har psyken ocksÄ. Man skulle i alla fall tvingas att bekÀmpa stressen i samhÀllet. Det skulle i sÄ fall gynna ALLA.
Intyg frĂ„n förskola/skola för folk som ”vabbar” Ă€r jag helt för. De som fuskar och lurar systemen, gör det bara vĂ€rre för oss som verkligen behöver dem. Vi blir alla misstĂ€nkliggjorda och kĂ€nner oss som skurkar (jmf kĂ€nslan nĂ€r man ser en polisbil och kĂ€nner sig efterlyst, fast man kanske inte ens snattade ett tuggummi nĂ€r man var liten).
Att rycka bort mattan för tusentals mĂ€nniskor vĂ€ldigt snabbt och utan pardon, kommer istĂ€llet fĂ„ till resultat att massor med mĂ€nniskor inte klarar upp sin situation, blir mer deprimerade och under isen. Alkohol- och droganvĂ€ndandet ökar, uteliggarna ökar, trasiga och otrygga barn i skolorna ökar, liksom Ă€ven trasiga och otrygga vuxna pĂ„ arbetsplatserna. För att inte tala om ökningen av lĂ„ngtidsarbetslösa – alla de sjuka som inte lyckats hitta en blöthjĂ€rtad, riskvillig företagare som vill och vĂ„gar satsa pĂ„ dem och sĂ€tta sitt företags och dĂ€rmed Ă€ven sin egen ekonomiska situation pĂ„ spel…
Eller vad sĂ€ger ni, Reinfeldt och Borg – gĂ„r ni i brĂ€schen och visar att det var mĂ€nsklighet och empati som var upprinnelsen till alla dessa förslag och regler?
DN- Henrik Brors
Borg svarar pÄ lÀsarnas frÄgor 
Andra bloggar om: , , ,

Liten sjukling :(3

Postad av matten Paula i Dagbok,Dagvovve (fredag september 21, 2007 at 06:13)

Åh! Min lilla sötrĂ„tta – dvs Cicero – Ă€r sjuk idag! Ordinariematte ringde och grĂ€t i telefonen. JĂ€drar vad orolig jag blir dĂ„!
Han var lite konstig igÄr, Ät inte och ville inte ens ha godis nÀr vi var ute. Vid ett tillfÀlle pÄ promenaden stannade han och sÄg ut att vilja bajsa samtidigt som han hulkade som för att spy, men inget kom, varken fram eller bak. Efter en stund repade han sig och vi fortsatte promenaden. Sen visade det sig att han var vÀldigt hÄrd i magen. Jag berÀttade det för matten nÀr hon hÀmtade honom och dÄ sa hon att han haft problem med magen en del den senaste tiden, och det föranledde en veterinÀrsdiskussion.
Jag försöker fundera om han kan ha fĂ„tt i sig nĂ„got konstigt eller olĂ€mpligt hĂ€r igĂ„r – men nej, jag kommer inte pĂ„ nĂ„got. Lilla gubben! Hoppas han fĂ„r komma ivĂ€g till vetten och att de hittar vad som Ă€r fel. Jag bad henne ringa och berĂ€tta vad som hĂ€nder.
Nu ska jag försöka sova ett tag till innan jobbet… HĂ„ll tummarna för att det inte Ă€r nĂ„got allvarligt med min lilla plutt och att han kommer, frisk och pigg, pĂ„ mĂ„ndag igen!

Nytt (dÄligt) system0

Postad av matten Paula i Dagbok,MS-dagbok (onsdag september 19, 2007 at 19:57)

Cicerohussen var hemma frĂ„n jobbet idag med – sĂ„ Ă€ven Cicero. SĂ„ jag behövde inte gĂ„ upp kl 6.30. NĂ€r vĂ€ckningssignalen gick igĂ„ng kl 8.30 istĂ€llet var jag sĂ„ trött att jag somnade om. STENSOMNADE. Vaknade 10.07 – den tid jag borde lĂ€mna hemmet. Jag FÖRSÖKTE verkligen skynda mig, Ă€ndĂ„ var klockan 10.33 nĂ€r jag ringde och berĂ€ttade att jag visst tyvĂ€rr kommer lite sent. Jag stod ute vid cykeln dĂ„ – sĂ„ sĂ„dĂ€r braksen blev jag inte, ca 10 min, bara. Men jag hade inte hunnit Ă€ta frukost och förbereda mig mentalt innan jobbet gick igĂ„ng. NĂ„ jag det gick ganska bra trots allt. Hann hem och kastade in lite rĂ„ttmat i kylskĂ„pet innan jag haffade bussen till Ackis för att fĂ„ de nya betaferonsprutorna demontsrerade för mig. Shering (numera BayerSheringPharma) Har utvecklat ny variant av Betaferonsprutorna. Jag hade ju hoppats att de skulle ha vidareutvecklat dem, sĂ„ att de tar mindre plats, genererar mindre sopor och Ă€r enklare att hantera. SĂ„ var icke fallet. Det var snarare tvĂ€rtom. Enda bra saken var att adaper och kanyl numera Ă€r integrerat i medicinpaketet, sĂ„ man slipper bestĂ€lla dem separat. Men jag kommer fortsĂ€tta vara minst lika mycket miljöbov varje gĂ„ng jag tar min medicin. JĂ€kla skit. De nya injektorerna tar ocksĂ„ mer plats Ă€n den gamla OCH Ă€r krĂ„ngligare att hantera. BlĂ€. Vad Ă€r vinsten?
Jo, EN vinst kanske dagen fört med sig: Vi var tvÄ som fick det nya systemet demonstrerat för oss idag. Tjejen som jag samsades i skrubben med fick stooora ögon nÀr jag sa nÄt om min MS och ville att vi skulle prata mer. Innan vi lÀmnade Ackis satte vi oss en stund pÄ cafeet och pratade. Det visade sig att hon i mÄngt och mycket har precis samma problem som jag, med smÀrtor, fatigue, vÀrme- OCH kylkÀnslighet, desssutom de kognitiva problemen.
Den stackarn gĂ„r igenom samma krig om samma saker med samma lĂ€kare som jag hade förut, fast hon verkar mycket tuffare Ă€n jag. NĂ€r hon berĂ€ttade om hur arg och frustrerad hon Ă€r pĂ„ honom och hur han bemöter henne var det som att höra mig sjĂ€lv berĂ€tta om min frustration för folk innan jag fick till stĂ„nd ett lĂ€karbyte. HAN ensam fick mig att mĂ„ sĂ„ mycket sĂ€mre! Hon ska gĂ„ pĂ„ MS-kursen som jag fortfarande inte fĂ„tt gĂ„, nu funderar jag pĂ„ om jag ska försöka komma med i samma omgĂ„ng, om inte annat för att hĂ„lla kontakten med E. Jag mĂ€rker nu att jag fĂ„r fatt i tankar som jag hade under vĂ„rt samtal, men som jag nog tappade innan jag hann formulera dem. Det Ă€r svĂ„rt att hĂ„lla trĂ„den nĂ€r man Ă€r intill döden trött – och det Ă€r jag ju nĂ€stan hela tiden. Efter en jĂ€ttejobbig dag har jag nu sprĂ€nghuvudvĂ€rk igen. Dags att gĂ„ och sussa, kanske? Förresten inser jag att jag mĂ„ste fixa navigationen sĂ„ att den funkar och sĂ„ att det gĂ„r att söka pĂ„ mina bloggar – nĂ€r ska jag orka det?

Tisdag0

Postad av matten Paula i Dagbok (tisdag september 18, 2007 at 01:03)

Imorgon Ă€r det tisdag och alltsĂ„ min lediga dag frĂ„n förskolan. DĂ„ ska jag pallra mig upp ur sĂ€ngen och ta emot Cicero vid 6.30, sen gĂ„ ner och kolla om det finns nĂ„gon tvĂ€ttid. Om inte, sover jag lite till. Sen ska jag gĂ„ upp och stĂ€da rĂ„ttburar. GĂ€stburen som Tidus bott i ska rengöras och byggas om till BB inför Virgos nedkomst som, om hon Ă€r lika punktlig som Sasha var, bör ske den 28:e. PÅ eftermiddagen/kvĂ€llen kanske jag och Chimay Ă„ker till Upplands VĂ€sby för att titta pĂ„ en hane, en presumptiv far till Chimays bebisar.

Förkylningsgissel0

Postad av matten Paula i Dagbok,OhĂ€lso-dagbok (fredag september 14, 2007 at 08:28)

Jobbade ju igÄr, under hostande och hackande. PÄ kvÀllen kÀndes det som förkylningen började om igen. Nu sitter jag hÀr med svid i nÀsan och ont i halsen som i början pÄ en förkylning. Tillsammans med jobbig, rosslande hosta, som i slutet pÄ en. Dessutom sÄ snorig att nÀsan droppar. FrÀscht. Imorgon ska jag pÄ bröllopsfest för ett par av mina mest Àlskade vÀnner, som knutit Àktenskapets band. Inga klÀder har jag, dÀremot pÄminnelser pÄ rÀkningar som inte blivit betalda, eftersom jag inte hade pengar pÄ kontot nÀr de skulle autogireras. Inte lÀge att shoppa heller, alltsÄ. Och om jag Àr hemma frÄn jobbet idag, blir det en ny karensdag. JÀvla skit. Nu ska jag gÄ pÄ hundpromenad, innan jag larvar mig ivÀg till jobbet.

Puss!4

Postad av matten Paula i Dagbok,Dagvovve (torsdag september 13, 2007 at 15:20)

to 2007.09.13 16:05 Vi vÀntar pÄ ordinariematte efter eftermiddagspromenaden.

Lycka pÄ Stora pet0

Postad av matten Paula i Dagbok,RĂ„ttor (lördag september 8, 2007 at 22:45)

Är vĂ€ldigt glad för resultaten och fr a domaromdömena pĂ„ Stora pet. Men JÄKLAR vad förkyld jag Ă€r. FramĂ„t utstĂ€llningsslutet tror jag att febern gjorde ny entre, dĂ„ var det inte roligt. Inte alls. Nu Ă€r jag hemma, har tappat rösten helt och mĂ„r tjyvens, Ă€ndĂ„ kan jag inte riktigt tagga ner efter dagen. Sitter i soffan och umgĂ„s med Tidus, Ă€ter (ytterst) lite och dricker te med mĂ€ngder av ingefĂ€ra i. Men jag har ingen honung hemma. MORFAR VAR ÄR DU?!
Jag hoppas att jag orkar skriva i Rackarnsbloggen imorgon.

Som ny!0

Postad av matten Paula i Dagbok (fredag september 7, 2007 at 11:05)

Idag har min mage definitivt hÀmtat sig frÄn quornchocken, den gör inte ont och rumlar inte vÀrre Àn vanligt. Dessutom har jag inte ont i huvudet, och febern har försvunnit. SÄ Àven om jag Àr MER snorig och Àr MER trasig i halsen, sÄ kÀnner jag mig som en ny mÀnniska i jÀmförelse med de senaste tvÄ veckorna. Hoppas det hÄller i sig. Idag ska jag fixa en massa SRS-grejer som ska tas med till morgondagens utstÀllning, kanske laga nÄgon matlÄda och bada rÄttorna. Puff kommer och hjÀlper mig med kloklippning, den lilla Àngeln. Har jag sagt att jag har vÀrldens bÀsta och mest Àlskade dotter?

Nästa sida »