Ordproblem9

Postad av matten Paula i Dagbok (söndag april 26, 2009 at 09:20)

Det finns vissa ord som ger mig problem. Oftast handlar det om ord som beskriver relationer. Just nu saknar jag ett ord som beskriver en o-relation. Jag vill inte anvĂ€nda ”singel” – eftersom jag tycker det signalerar att jag söker en maka/-e. ”Ensam” signalerar att jag Ă€r olycklig och utan vĂ€nner – det stĂ€mmer ju inte heller. En kollega föreslog enbo – men det har jag ju varit hela tiden de senaste 12 Ă„ren – Ă€ven nĂ€r jag haft partner.
Hur ska jag, med ett ord, beskriva att jag inte har partner, att det Àr sjÀlvvalt och att jag inte har nÄgon önskan att Àndra pÄ det?

SmÀrtskov4

Postad av matten Paula i Dagbok (fredag april 24, 2009 at 23:24)

Efter att ha haft nĂ„gra veckor – kanske t o m en sisĂ„dĂ€r 2 mĂ„nader med nĂ€stan inga smĂ€rtor alls, Ă€r jag nu ganska sĂ€ker pĂ„ att det det Ă€r MSen som spökar. Mina MS-skov Ă€r smĂ€rtskov. Vetskapen innebĂ€r ju egentligen ingen skillnad i mĂ„ende – men det Ă€r skönt att pĂ„ nĂ„got sĂ€tt kunna förvĂ€nta sig hur det kommer att vara. SmĂ€rtan verkar följa mina andra MS-skov rĂ€tt bra; 4-5 mĂ„naders skov, ett par-3 veckors vila. Eller om det var ett par mĂ„naders vila den hĂ€r gĂ„ngen. Man lĂ€gger ju inte precis pĂ„ minnet hur man mĂ„r, tvĂ€rtom.
Nu blir jag butter för att det ska sĂ€tta igĂ„ng precis nu, lagom tills jag ska Ă„ka till Rom nĂ€sta vecka. I och för sig finns det vĂ€l inga bra tillfĂ€llen att mĂ„ piss. Och sĂ„ blir jag butter pĂ„ MS-sjuksköterskan, som skulle se till att jag fĂ„r Avonex istĂ€llet för Betaferon, som jag plötsligt fĂ„tt jĂ€tteproblem med. MĂ€rker av biverkningarna sĂ„ mycket att jag inte fĂ„r nĂ„gon sömn de nĂ€tter dĂ„ jag tagit sprutan. Dessutom fĂ„r jag hĂ„rda röda bullar som gör ont pĂ„ injektionsstĂ€llena. Det kan ta flera mĂ„nader innan en sĂ„dan gĂ„r bort. Resultatet Ă€r att jag slarvar skitmycket med medicinen, dĂ€rför har jag lagt in om att fĂ„ pröva en annan. Men nu har jag vĂ€ntat flera veckor pĂ„ att hon ska ringa – trots att jag rngt och pĂ„mint till en annan sköterska som skulle föra pĂ„minnelsen vidare. Nu börjar jag bli smĂ„tt förbannad, eftersom jag under vĂ€ntetiden haft rĂ€tt mycket MS-problem. TĂ€nk om jag hade sluppit dem om jag fĂ„tt medicinen?

Om fildelning och samhÀllsutveckling3

Postad av matten Paula i Dagbok,LĂ€svĂ€rt,PIRAT,Politik (torsdag april 23, 2009 at 13:45)

Aldrig trodde jag vĂ€l att jag skulle lĂ€nka till en debattartikel av en moderat! Men jag Ă€r faktiskt pĂ„ samma linje – det hĂ€r Ă€r en frĂ„ga som skĂ€r genom befolkningen utan att ta hĂ€nsyn till partifĂ€rger.
I mina ögon Ă€r PirateBaydomen ett hot mot internets utveckling och i det ligger ocksĂ„ hela samhĂ€llets utveckling. För mig handlar det INTE om att jag Ă€r EMOT upphovsrĂ€tt, utan om att jag Ă€r FÖR utveckling. Internets utveckling har exploderat pĂ„ oerhört kort tid, och min fascination inför det vet inga grĂ€nser.
Jag Àr anhÀngare av upphovsrÀtten, men ser att alla gamla strukturer av den typen kanske mÄste rivas upp och omvÀrderas för att sedan stöpas om i nya formar. Jag Àr ocksÄ EMOT den lobbying som dessa multi- och mediaindustrier Àgnat sig Ät, dÀr man för att förenkla frÄgan och vÀdja till gemene mans hjÀrta framstÀller det som att fildelare Àr detsamma som motstÄndare mot upphovsrÀtt, eftersom upphovsrÀtten Àr nÄgot som de allra flesta vill vÀrna om. Inget kunde vara mer fel.
Egentligen handlar det om pengar. Pengar, pengar, pengar. Och det Ă€r inte upphovsmĂ€nnens pengar det handlar om, utan industrins. Om att de Ă€r rĂ€dda för utvecklingen och ser att deras industri kommer dö ut – eftersom det inte kommer finnas plats för dem i det framtida samhĂ€llet, som den ser ut idag.
Jag hĂ€vdar att dessa industrier har sig sjĂ€lva att skylla. Man har fokuserat pĂ„ fel saker – det borde ha varit frĂ„n deras hĂ„ll som torrent-tekniken skulle ha utvecklats och förfinats. De hade kunnat gĂ„ i brĂ€schen istĂ€llet för att agera bromsklossar.
Oavsett hur det hela slutar, hur mÄnga miljoner man försöker riva av de fem enskilda personer som stÄr bakom Pirate Bay och som precis som jag vill arbeta för ett öppet internet med en fri utveckling (se internet som en organism), som Àr mer insatta i bÄde teknik och internets utveckling i stort, sÄ KOMMER inte utvecklingen att stanna. Oavsett hur stora anslag man lÀgger pÄ lobbying istÀllet för teknikutveckling sÄ kommer industrin bli överkörd pÄ ett eller annat sÀtt. Snart. Det i sig gör mig lycklig. Som du som lÀsare sÀkert förstÄr, handlar inte detta enbart om Pirate Bay-domen, utan Àven om antagandet av IPRED-lagen. DÀr har vÄra folkvalda politiker missbrukat vÄrt förtroende och böjt sig för industrins lobbying, till och med öppnat för att industrin, som Àr (jÀvig) part i mÄlet skall kunna bedriva jakt pÄ enskilda medborgare. För mig ter detta sig som ett gigantiskt steg frÄn demokatin.
Jag skÀms inte ett dugg för att jag Àr för fildelning och torrenttekniken. Jag skÀms inte heller ett dugg för att jag ser mediaindustrin som en rigid gammal gubbe som gjorde fel val frÄn början och hamnade hopplöst och ohjÀlpligt pÄ efterkÀlken. Inga pengar i vÀrlden kan göra nÄgot Ät det. Men kanske Àr det inte för sent att börja jobba MED utvecklingen? Jag tror det Àr  gubbens enda chans. Organismen Àr för stor och vÀrldsomfattande för att kunna dödas. Och vill man det, sÄ Àr man ingenting annat Àn en samhÀllsomstörtare.
Exempel pĂ„ sĂ„dana som tĂ€nker rĂ€tt i detta Ă€r TV-kanalerna, som nu streamar sina program pĂ„ nĂ€tet. SVT har en supertjĂ€nst för detta och deras licens-propagandafilm, den med kören som uppvaktar licensbetalare och tackar för att de betalar sin TV-licens ger uttryck för precis det som jag saknar hos mediaindustrin (och tidigare frĂ„n SVT ocksĂ„). Man gĂ„r FRÅN skuldbelĂ€ggandet som enbart fĂ„r mĂ€nniskor mindre motiverade att betala för tjĂ€nster, till uppmuntring. Kampanjen har vunnit ett GuldĂ€gg trots att den egentligen inte Ă€r reklam, och det var den verkligen VÄRD! Den attityd som förmedlas i de filmerna, skulle industrin ta till sig och arbeta efter! Jag tror hela problematiken skulle falla. Folk (iaf jag, men jag tror mĂ„nga med mig) skulle bli mycket mer vĂ€lvilligt instĂ€lld till industrin. Jag blir bara mer och mer negativt instĂ€lld till industrin ju mer de jagar och ljuger, slĂ„ss med nĂ€bbar och klor för att rĂ€dda och permanenta nĂ„got som i praktiken redan Ă€r dött.
Jag Àr sjÀlv ingen stor konsument, varken av film, musik, ljudböcker eller programvara. Jag alltsÄ varken köper eller laddar ner för lagring (eller spridning). Jag konsumerar en del ljudböcker, det har jag synskadelÄnekort för pÄ biblioteket. Jag anvÀnder Spotify för den lilla musik jag lyssnar pÄ. D Àr betalar jag för musiken, antingen genom att lyssna pÄ reklamjinglar ibland, eller genom att betala lyssningslicens. Spotify Àr tjÀnsten som skivindustrin borde ha tagit initiativet till frÄn allra första början. Nu fÄr de nöja sig med att Ätminstone ha sett dess potential och köpa upp det.
Med detta vill jag visa pÄ att det FINNS lösningar för att nÄ den fattige/snÄle/ovillige kulturkonsumenten, dÀr den KAN betala för det den konsumerar och dessutom vÀlja hur.
CD-skivor köper jag numera endast direkt av artisterna – dĂ„ vet jag att de Ă€r de som fĂ„r pengarna för sitt arbete. Jag vill inte stödja den lobbyfierade skivindustrin. Jag tycker deras argument Ă€r för snedvridna och vinklade.
LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , , , ,

Hektiska dagar (eller livet som rÄttÀgare)3

Postad av matten Paula i Dagbok (onsdag april 22, 2009 at 16:51)
Det var nog tur att jag laddade uppför inför veckan genom att gĂ„ en lĂ„ng, rask, svettig promenad med AC i söndags och sedan tillbringa resten av söndagen i badet med ljudbok, MSN i wifi-mobilen och en badbomb som jag fick som tröstpresent av L&L nĂ€r jag berĂ€ttat att jag avslutat relationen med J. Jag kĂ€nde mig inte i behov av sĂ„ mycket tröst – men ett vĂ€ldoftande bad Ă€r aldrig fel 🙂
MÄndagen inleddes med Greta, sen jobb. vÀl hemma pÄ eftermiddagen ville AC promenera igen. Jag föreslog promenad till LantmÀnnen (nej GranngÄrden, heter det kanske nu?) för att se om de hade nÄgot foder som jag kunde anvÀnda som grund i mina torrfoderblandningar till rÄttorna. DÄ skulle jag kunna lÀmna SRS-pÀrmen till Gail ocksÄ.
Packa dramaten, koppla Greta och dra ivĂ€g. Vi valde mysiga vĂ€gar framför genvĂ€gar, sĂ„ det blev en rĂ€tt saftig promenad igen. Hittade inget bra pĂ„ GranngĂ„rden och gick slokörad dĂ€rifrĂ„n. Tog vĂ€gen först via Gail, sen via Willys pĂ„ hemvĂ€gen, för det var verkligen ett MÅSTE att proviantera till rĂ„ttorna.
TreĂ„enhalv timmes promenad ger trasiga fötter och en vilja att sova. Det fanns det dock ingen tid till, dĂ„ jag föresatt mig att trava ner till veterinĂ€ren för att checka Kois knöl, som det hade rekommenderats mig pĂ„ morgonen nĂ€r jag hade ringt dit.  Stuvade ner Koi i transporten… ? ? ? Nej det gjorde jag inte alls! Letade efter den, och det visade sig att jag mĂ„ste lĂ„nat ut alla jag har.
Jag stuvade alltsÄ ner Koi i min gamla handvÀska som, sedan Ls rÄttor modifierat den lite, varit en rÄttvÀska. HÄlet pÄ sidan erbjuder ett trevligt kikhÄl för rÄttor som vill ha koll. Den dÀr vÀskan Àr vÀldigt bra, den Àr sÄ lÀtt och inte ens en 700gramskille som Koi kÀnns tung. TvÀrtom, vÀskan var vÀldigt lÀtt. En kontroll gav vid handen att det inte var sÄ konstigt att vÀskan kÀndes lÀtt, eftersom den endast innehöll den lilla fleecefilten. Koi hade glidit ut genom det roliga hÄlet nÄgonstans pÄ vÀgen.
Vi var nÀstan framme nÀr jag upptÀckte detta, sÄ jag fick trava tillbaks igen, hysteriskt messande med L som inte svarade i telefon. Jag försökte fÄ Greta att haja att hon skulle söka Koi, men det var lönlöst. Jag vet inte om det beror att ingen försökt lÀra henne, eller om hon verkligen Àr vovven med vÀrldens sÀmsta luktsinne.
Jag gick hela vĂ€gen hem ropandes och spanandes, vĂ€nde igen, frĂ„gade en kille som stĂ„tt vid Ă€nden av mitt hus och telefĂ„nat Ă€nda sedan jag gick ut om han hade sett en STOR svart rĂ„tta. Nej, det hade han inte. Vi korsade vĂ€gen för att gĂ„ samma vĂ€g en gĂ„ng till och tyckte nĂ€stan genast att jag sĂ„g en misstĂ€nkt mörkgrĂ„ sten i Koistorlek  i en buske. Som tur har inte dessa buskar blad Ă€nnu, och som tur Ă€r vet jag ju hur en tamrĂ„tta som kommer ut beter sig, sĂ„ jag vet var de troligaste stĂ€llena Ă€r att leta pĂ„. Stenen VAR min Ă€lskade Koi! VĂ€ldigt dammig och lite riven av busken, men i gott skick. Jag fiskade ut honom (det var INTE lĂ€tt) och efter lyckliga utrop, kramar och pussar, stuvades han tillbaks ner i vĂ€skan igen. Den hĂ€r gĂ„ngen höll jag en hand över hĂ„let hela vĂ€gen. VĂ€skan kĂ€ndes lĂ€tt och lĂ€ttburen, men inte LIKA lĂ€tt som förut. NĂ€r vi kom fram till veterinĂ€rkliniken var det helt mörkt, tomt och lĂ„st och pĂ„ dörren satt en lapp om att veterinĂ€ren hade semester till tisdag och att det alltsĂ„ inte var nĂ„gon drop-in pĂ„ mĂ„ndagkvĂ€llen. Jippi, det Ă€r sĂ„nt hĂ€r som gör en sĂ„ glad… NOT.  Det var alltsĂ„ bara att trava hem igen med ogjort Ă€rende. Efter sammanlagt ungefĂ€r 5 timmars promenerande var jag verkligen mör. Och det mĂ€rktes att Koitappet varit traumatiskt för honom för pĂ„ kvĂ€llen var han sĂ„ mattig, sĂ„ mattig och ville mest sitta i mitt knĂ€ och bli gullad med.
Tisdagsmorgonen började med att ta emot Greta, kÀka snabbfrukost och sÄ gav vi oss ivÀg igen, eftersom det pÄ dörrlappen ocksÄ hade stÄtt att veterinÀren hade drop in pÄ tisdagsmorgonen mellan 8 och 11. Vi kom dit till 8, men fick ÀndÄ kölapp nr 4. I vÀntrummet roade jag mig med att rÀkna ut nÀr jag mÄste lÀmna vetten för att hinna till jobbet (9.30) och sedan slappnade jag av. Tiden gick och gick och till slut ringde jag jobbet och förvarnade om att jag kanske skulle bli sen, kunde nÄgon i sÄ fall hoppa in och pÄbörja mitt jobb? Det var ok, som tur var.
Till slut fick vi trÀffa veterinÀren. Han kÀnde pÄ Kois magknöl och sa att han, precis som jag, trodde att det var en cancertumör, men att chansen isf var vÀldigt stor att den var godartad. Jag bad om prisuppgift för vad det skulle komma att kosta att operera, fick det och sa att jag ville att han skulle operera. Den hÀr veterinÀren (Börje Rembacken, lÀnk i högermenyn pÄ min rÄttsida) har jobbat lÀnge som djurkirurg i England och söver med gas, vilket jag ville prova. Han sa till mig att boka en tid för operation i receptionen, det skulle ta ungefÀr en timme(!). 
Receptionisten/sköterskan Amber letade upp första möjliga tid: den 28e april. Jag höll pÄ att sÀga att det passar perfekt, innan jag kom pÄ att det ju Àr dÄ jag och J Äker till Rom! Nej, det funkar ju inte ALLS! Oj, sa Amber och blÀddrade i tidboken. Snart tittade hon upp och sa att hon skulle kolla om Börje kunde ta det direkt efter drop-in-tiderna, om det funkade för mig? Det blev sÄ att jag lÀmnade Koi kvar medan jag hastade hem med Greta för att sedan dra till jobbet. Hann i tid, jobbade, stressade till Maiju för att hÀmta transporten jag hade hos henne, sedan hem för att stÀlla iordning sjukbur och hÀmta Greta och sÄ bar det Äter av till veterinÀren som Amber hade sagt skulle stÀnga kl 14 för att hÀmta Koi.
NÀr vi kom dit hade en annan patient drabbats av komplikationer som tagit tid, sÄ de hade inte ens börjat med Kois operation Àn. Börje bad mig vÀnta i vÀntrummet eller ta en promenad eller nÄt och komma tillbaks till tre. Eftersom jag var helt förbi valde jag att halvsova i vÀntrummet. Dagens planer tog inte slut med Koi, utan jag och Maiju hade bestÀmt att kl 15.30 skulle vi Äka till KungsÀngen, dÀr vi skulle hÀmta varsin rÄtta; hon en av de rÄttor Babbett rÀddat frÄn en skola i örebro, jag en liten tjej som B hjÀlpt mig att frakta upp frÄn skÄne. Kastade ivÀg ett sms till Maiju att jag ev skulle bli lite försenad.
NÀr klockan  nÀrmade sig tre kom Börje ut och berÀttade att operationen gÄtt bra, att knölen mycket riktigt varit en godartad cancer och att Koi nu var vaken men groggy. Han berömde ocksÄ Koi för att han var sÄ snÀll och tapper och sa att hans 4-Äriga dotter, som skött om Koi medan han somnade kanske inte skulle vilja lÄta mig ta med honom hem. Hon var förÀlskad. Det förvÄnar mig inte ett dugg. Jag fick packa ner Koi i den lilla transport jag nu hade med mig och packa in honom i fleecefiltar för att hÄlla vÀrmen.  VÀl hemma bÀddade jag ned honom i sjukburen och Maiju och jag kom ivÀg pÄ vÄr utflykt bara lite sent.
Nu fick jag nytta av att jag har GPS i telefonen – Ă„h vad jag ÄLSKAR min telefon – igĂ„r snackade hon norska och fick namnet Gunnlaug. Maiju valde till min stora lycka den grabben som jag förĂ€lskade mig i pĂ„ rĂ„tt-trĂ€ffen i NorrtĂ€lje, sĂ„ nu har jag honom nĂ€ra och kan följa hur han utvecklas. Om  han blir ett avelsĂ€mne den lilla sötnosen, fĂ„r jag sĂ€kert lĂ„na honom. Han Ă€r vacker och djupt svart i pĂ€lsen och vĂ€ldigt rar <3.
Min lilla Berthe hade inte fÄtt komma in i huset hos Babbett, utan bott i  förrÄdet ett dygn, eftersom det finns sÄ mÄnga tyckare och kritiker pÄ forumen som kastar sig pÄ Babbett för minsta lilla och vill slita henne i stycken. JÀkla mobbare. Det Àr just pÄ grund av att de vÀrsta nu blivit invalda i SRS styrelse som jag gÄtt ur föreningen. Tvi vale! *spottar Ät deras hÄll*.
Jag vet hur Babbetts rÄttor bor, i ett rum pÄ övervÄningen i deras tvÄvÄningsradhus, och jag Àr övertygad om att hon hade kunnat hantera situationen ur smittskyddssynpunkt MINST lika bra som mobbarna skulle kunna. Nu hade hennes man tagit hand om matningen av Berthe, för att inga risker skulle tas. 
NĂ„, jag gullade med Babbets rĂ„ttor medan vi var dĂ€r och plockade inte upp Berthe ur transporten förrĂ€n vi kommit hem och jag duschat och bytt klĂ€der. NĂ€r mina rĂ„ttor fĂ„tt vara ute en snabbis och utfordras kunde jag ÄNTLIGEN fixa med Berthe lite och gosa – hon Ă€r en supermodig liten tös, som inte rycker till eller blir rĂ€dd ens vid hastiga hĂ€ftiga ljud eller nĂ€r jag spolar med vattenkranen precis bredvid henne. Uppfödaren har rapporterat att hon varit lite pipig och Babbett sa att hon varit lite pipig hos dem ocksĂ„, men jag har Ă€n sĂ„ lĂ€nge inte hört ett enda litet pip.
Efter allt detta kom jag i sĂ€ng sent, som ni förstĂ„r,  och nĂ€r vĂ€ckarklockan ringde kl 10 imorse stĂ€ngde jag av den och sov vidare tills Puff ringde och vĂ€ckte mig nĂ€r klockan var över 13! Dagens plan Ă€r att gĂ„ till GrĂ€nby och se om jag hittar ett par sandaler jag kan investera i (mĂ„ste kolla kontot innan om jag har pengar sĂ„ att jag vĂ„gar handla) och sĂ„ köpa bjĂ€llerbollar till Berthe – mina rĂ„ttor hade trashat alla och plockat ur bjĂ€llrorna ur dem jag hade, sĂ„ de Ă€r nog inte sĂ„ roliga för liten rĂ„ttbebis. Hade jag inte sovit sĂ„ lĂ€nge hade jag tĂ€nkt höra med Gail om hon hade tid att fika med mig idag ocksĂ„, men nu Ă€r det nog alldeles försent.
Jag BEHÖVER verkligen nya sandaler, sĂ„ att jag klarar att gĂ„ och trava i Rom – det Ă€r en stad som bĂ€st upplevs per fot 🙂