TvÄ MS-nyheter0

Postad av matten Paula i Dagbok,MS-dagbok,Nyheter (torsdag augusti 27, 2009 at 19:07)

Snart kommer det en effektiv MS-behandling i tablettform mot MS! Jag visste om den, men inte att den nu antagligen ligger rĂ€tt nĂ€ra i tiden, kanse bara ett Ă„r bort! 🙂 Ni anar inte hur mycket jag ser fram emot att slippa sprutorna, som jag fĂ„r rĂ€tt mycket biverkningar av.
Dessutom detta att rökning ökar risken för MS. Det har jag misstĂ€nkt lĂ€nge. Det skulle ocksĂ„ vara intressant att se forskning om kaffe och andra ‘preparat’ som pĂ„verkar centrala nervsystemet pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Kanske Ă€r rökningen anledningen till att jag hade sĂ„ mycket plack i hjĂ€rnan nĂ€r jag fick min diagnos? Jag röker ju inte nu, men jag gjorde det i tonĂ„ren upp till Puff var ett par-tre Ă„r, dvs ca 12 jĂ€kla ÅR!. (Nej ni behöver inte förfasas, jag hade iaf uppehĂ„ll under graviditeten).

Hur har det gÄtt?0

Postad av matten Paula i Dagbok,Kost,MS-dagbok (torsdag augusti 27, 2009 at 09:21)

Ja, med LCHF:en alltsĂ„? Jo det funkade jĂ€ttebra nĂ€r jag hade semester, nu nĂ€r jag jobbar gĂ„r det inte lika bra, dĂ„ fuskar jag mer. Det Ă€r extremt mycket kolhydrater i skolmaten. Det uppenbara sĂ„som potatis, ris och pasta Ă€ter jag förstĂ„s inte, men vĂ€ldigt ofta Ă€r det grönsaker som ocksĂ„ borde vĂ€ljas bot framför andra, men som jag Ă€ter för att fĂ„ NÅNTING i mig. Vi fĂ„r t ex mycket Ă€rtor och majs. Morötter. Och nĂ€stan ALL vegetarisk mat Ă€r panerad, liksom den mesta fisken. Tom mycket av köttet Ă€r panerat, men det Ă€ter jag ju inte av. Under mina semesterveckor kunde jag lĂ„ta bli mins smĂ€rtstillande mediciner helt, nu ar jag fĂ„tt börja Ă€ta dem igen, sĂ„ jag funderar starkt pĂ„ att gĂ„ till min lĂ€kare och be om intyg pĂ„ att jag ska Ă€ta LCHF-kost att  lĂ€mna till skolköket. Eftersom vikten Ă€r sekundĂ€rt för mig har jag inte riktigt koll pĂ„ vad vĂ„gen sĂ€ger – men spegeln sĂ€ger att jag Ă€r smalare och att fettdepĂ„erna ser annorlunda ut. Trevlig bonus.
Vad gÀller tröttheten mÀrker jag inte heller av sÄ mycket, annat Àn nÀr jag fuskat och det blir mycket tydligt. En godisbit eller nÄgot sockrigt och jag blir som om nÄgon dragit till mig i skallen med en planka. Jag inser att det var sÄ jag var hela tiden förut och Àven om jag fortfarande Àr mycket trött, sÄ Àr inte tröttheten lika förlamande.

Existentiellt?0

Postad av matten Paula i Dagbok (mĂ„ndag augusti 24, 2009 at 15:23)

Hur gör man för att kÀnna sig tillfreds egentligen? NÀr man inte ens vet vad man vill eller vem man Àr?
Jag avslutade en relation i vĂ„ras. Det var framför allt ett utslag av PMS att det hĂ€nde just dĂ„, men jag hade varit missnöjd lĂ€nge, sĂ„ jag blev Ă€ndĂ„ rĂ€tt lĂ€ttad nĂ€r jag bara rĂ„kade göra det helt oplanerat. Saknade en massa saker: passion, spĂ€nning, lekfullhet. Hade funderat lĂ€nge pĂ„ hur jag ville ha det egentligen.  Han var ju trygg och snĂ€ll och bra pĂ„ alla sĂ€tt – vad var det för FEL pĂ„ mig som aldrig kan vara nöjd? Som sĂ€rbos i varsin stad, viserligen nĂ€ra i stĂ€derna bredvid varandra, var det svĂ„rt att vara spontan och ta dagen som den kommer, utan att mĂ„sta planera en massa hela tiden. Vi trĂ€ffades ett par ggr i veckan, och jag kĂ€nde kravet pĂ„ mig att jag mĂ„ste ha LUST jĂ€mt dĂ„ vilket dödade den totalt. Jag Ă€r en sĂ„n dĂ€r person dĂ€r sexet hĂ€nder mestadels i huvudet, det kan göra sjĂ€lva uppbyggnaden inför det till den största behĂ„llningen. Men vi var inte sĂ„ bra pĂ„ det. SĂ„ det dog istĂ€llet. Tror inte alls att det Ă€r ovanligt att det blir sĂ„.
Det visade sig att göra slut visst var bĂ€sta sĂ€ttet att reda ut just sexfrĂ„gan pĂ„; plötsligt kom lusten tillbaks, jag kĂ€nde inga mĂ„sten lĂ€ngre. Och det var jĂ€ttekul och bra i början. Men sĂ„… började det bli besvĂ€rligt. Jag har blivit tvungen att inse att jag helt klart Ă€r usel pĂ„ att hĂ„lla isĂ€r kĂ€rlek och sex. AlltsĂ„, jag Ă€lskar ju honom, det kommer jag alltid göra. Men nu vill jag bara vara vĂ€nner. Han med. Tror att han ocksĂ„ Ă€r rĂ€tt lĂ€ttad över att slippa mig nu nĂ€r han vant sig.
Nu saknar jag andra saker istÀllet: nÀrhet, trygghet, nÄgon som tÀnker lite pÄ mig ibland och som vill vara med mig. DÄ och dÄ. Just nu har jag ju precis det. Med den fd pojkvÀnnen, numera vÀnnen. Om jag bara kunde lÄta bli att fÄ sÄn mersmak och nöja mig med det vi har.  Det hÀr var ju faktiskt precis det jag ville.
Jag kĂ€nner mig nog lite ensam i min vardag. Och nĂ€r jag dĂ„ fĂ„r den dĂ€r nĂ€rheten Ă€r det sĂ„ mysigt och bra och min hud vĂ€nds utĂ„in och jag blir bara grĂ„tig hela tiden och vill ha mera. Men jag vill ju faktiskt inte vara ihop. För det allra mesta Ă€r jag nöjd med att vara singel, inte ha nĂ„gon som jag mĂ„ste försöka orka inför. Inte ha nĂ„gon som jag kĂ€nner mig som en black om foten för. Vilket ju var det som tog över alltmer dĂ„ vi var ihop. Att han ville göra en massa saker med mig som jag inte hade energi för. Och dĂ„ ville han sĂ€llan göra dem sjĂ€lv eller med nĂ„gon annan, utan lĂ€t bli istĂ€llet. Och de gĂ„nger han KOM ivĂ€g, blev jag liksom avundsjuk att han kan göra saker och inte jag – för jag VILL ju en massa, men rĂ€cker inte till.
Nu blev det en mycket personlig dagbokspost hĂ€r. Det var meningen. Förr skrev jag nĂ€stan alltid personligt, men av hĂ€nsyn till nĂ€ra och för det mesta kĂ€ra har bloggen nĂ€stan dött den med. ‘Regissören’ försökte mer Ă€n en gĂ„ng vrida halsen av mig (bildligt talat, naturligtvis) för saker jag skrivit. Ibland har tolkningen att texten handlat om R varit riktig, ibland inte och i princip utan undantag har det varit endast den det rör som skulle kunnat uttolka om sĂ„ var fallet. Jag har saknat mitt skrivande. Att skriva om opersonliga saker ligger inte för mig – alltsĂ„ blir inget skrivet alls. Jag tror att det i efterhand kommer fĂ„ till resultat att jag fĂ„r stora luckor i mitt liv. PĂ„ grund av mitt dĂ„liga minne fĂ„r bloggen ofta trĂ€da in som minne. Och, förresten, nĂ€r jag skriver minns jag saker lĂ€ttare.
Jo, just det en sak till. Fick hÀromdagen höra att det var slöseri att jag, som Àr sÄ snygg och bra, Àr singel. Jag förstÄr att det sas med glimten i ögat, sÄ det Àr inte sÄ att det föll helt platt, men efterÄt har jag hakat upp mig pÄ det dÀr gÄng pÄ gÄng. VadÄ slöseri? Kan jag inte bara vara snygg och bra för min egen skull, för mina vÀnner och de jag möter i största allmÀnhet? MÄste man vara det för nÄgon speciell person? TÀnker man sÄ borde det ju snarare vara slöseri för snygga och bra personer att bara vara ihop med EN som ensam ska fÄ njuta av det.  Min Äsikt Àr ju att skönhet (bÄde inre och yttre) ligger i betraktarens öga, det beror alltsÄ mer pÄ vem jag möter och i vilken situation Àn pÄ vem jag Àr eller hur jag ser ut.

SnÀpp0

Postad av matten Paula i Dagbok (mĂ„ndag augusti 10, 2009 at 18:05)

Idag har jag tappat Ă€nnu en liten bit av min tro pĂ„ mĂ€nniskan. TvĂ„ gĂ„nger. Först pĂ„ Clas Ohlson dĂ€r jag gick till orderdisken, och de hade stĂ€ngt av nummerlappssystemet.  Skylten var slĂ€ckt och maskinen spottade inte ur sig nĂ„gon nummerlapp nĂ€r jag tryckte pĂ„ knappen. NĂ€r sedan en av killarna bakom disken kom tillbaks och satte pĂ„ den nĂ€r jag stĂ„tt dĂ€r och vĂ€ntat en LÅNG stund och flera personer i samma sekund slöt upp och tryckte pĂ„ knappen och maskinen började spotta ur sig nummerlappar precis som den skulle. Jag förklarade att jag vĂ€ntat en lĂ„ng stund, men att apparaten inte velat ge mig en lapp nĂ€r jag tryckte pĂ„ knappen. Jag sĂ„g pĂ„ hans ansiktuttryck att han visste att det jag sa var sant, att han nyss med sin knapptryckning pĂ„ apparaten pĂ„ disken satt igĂ„ng systemet. ÄndĂ„ försvarade han mig inte för den jĂ€vla gubben som stĂ€llde sig och SKREK Ă„t mig sĂ„ att spottet yrde att jag minsann LJÖG och FUSKADE. Jag var fĂ€rdig att gĂ„ och köpa ett  vapen dĂ€r och dĂ„ för att skjuta dem bĂ€gge tvĂ„ – pĂ„ stubben! JĂ€vla mĂ€nniskor!
Jag var inte riktigt medveten om att min hjÀrna kunde snÀppa pÄ det hÀr viset. Hade jag haft ett vapen hade jag antagligen skjutit den dÀr gubben, och killen bakom disken ocksÄ innan jag ens hann blinka. Nu morrade jag bara och försökte överrösta gubben eftersom jag hade en mycket kort och enkel frÄga och mitt Àrende var över innan han ens hann spotta klart.
Som tur Àr och förvÄnande nog klarade jag mig frÄn hjÀrnblödning utlöst av ilska.

0

Postad av matten Paula i Dagbok (söndag augusti 2, 2009 at 14:43)

Var pÄ bröllop natten mellan fredag och lördag, pÄ Prides midnattsmÀssa i Högalidskyrkan gifte sig ett par vÀnner till Johan och mig. De hade iofs gift sig nÄgon vecka innan, men fick nu Àven Guds vÀlsignelse av Àktenskapet. Det genomfördes precis som ett vanligt bröllop, med Àktenskapslöften och byten av ringar och det var den hÀr prÀstens första samkönade vigsel. Det mÀrktes tydligt att det var en stor och viktig sak för henne :love:
Sen sov jag hos Johan och startade lördagen med att promenera över till en rĂ„ttintressent som bor bara ett par kvarter ifrĂ„n honom för att kolla om han och hans flickvĂ€n var mĂ€nniskor som jag tror kan bli bra Ă€gare till ett par RackarnsrĂ„ttor. Intrycket jag fick var gott 🙂
Sen fikade jag och J pÄ Giffi (varför bryta gamla vanor, liksom?) tills PridetÄget drog förbi, dÄ vi förflyttade oss till gatan förstÄs. Sen hem.