Med liv kommer död0

Postad av matten Paula i Dagbok (lördag november 28, 2009 at 13:11)

Liv kan inte existera utan död. Inte tvĂ€rtom heller. De Ă€r delar av varandra, existerar sida vid sida, nej faktiskt I varandra. Jag har inbillat mig att jag lĂ€rt mig nĂ„got om livet och döden genom att ha rĂ„ttor, dessa kortlivade smĂ„ krĂ€k som drar sĂ„ mycket kĂ€rlek ur en, hur stĂ€ngt Ă€n hjĂ€rtat kĂ€nns i övrigt. Just nu tĂ€nker jag mycket pĂ„ döden. Den kryper nĂ€ra inpĂ„, men Ă€ndĂ„ inte. Inser att den med största sĂ€kerhet kommer bli en mer och mer frekvent gĂ€st i livet – och de allra flesta gĂ„ngerna kommer jag överleva, leva vidare, antagligen ha ett rĂ€tt okej liv Ă€ndĂ„, Ă€ven om jag med all sĂ€kerhet kommer sakna dem som försvinner. Ångra en massa saker. Att jag fegade ur nĂ€r jag kanske behövdes som mest. Att jag satt och tĂ€nkte en massa för mig sjĂ€lv utan att berĂ€tta det för dem.  Kanske gör det ingen skillnad. För nĂ„gon annan Ă€n mig sjĂ€lv. Men lika gĂ€rna kanske det skulle gjort det.
Jag har nog lĂ€rt mig en del, men modigare har jag inte blivit. Jag Ă€r en feglort. En liten jĂ€vla feglort. 🙁

Devenir en gris0

Postad av matten Paula i Dagbok,hĂ€lsa,Helveten pĂ„ jorden,MS-dagbok (fredag november 20, 2009 at 15:32)

Mitt gamla bloggtema hĂ€ngde inte med i WP-uppgraderingarna, sĂ„ nu fĂ„r det se ut sĂ„ hĂ€r hos mig ett tag, tills jag har lust att göra ett nytt. Minimalistiskt – det kanske passar mig nu för tiden? Devenir en Gris heter temat iaf och jag som endast vet vad blĂ„bĂ€r heter pĂ„ franska har ingen aning om vad det betyder.
Just nu blir jag nervös pÄ min minnesförmÄga. Jag har upptÀckt veritabla minnesluckor den senaste tiden. Folk referar till samtal som jag ska ha haft med dem dÀr och dÀr och dÄ och dÄ, och jag har inte ens en aning om att jag trÀffat dem, Àn mindre pratat med dem. Eller, som igÄr, dÄ jag skulle berÀtta om ett samtal med vÀn nr 3 för vÀn nr 2 och vad jag hade koimmit fram till under det. Insikten kom jag ihÄg, men har inte en clue vad vÀn nr tvÄ hade sagt för att jag skulle komma fram till den.
DĂ„ligt minne brukar jag ju ha, men inte sĂ„ hĂ€r totalblankt. Oftast kommer jag ju iaf ihĂ„g att samtal Ă€gt rum eller att jag trĂ€ffat personer – men detta Ă€r nĂ€stan löjligt. Och skrĂ€mmande. Obehagligt.