Med liv kommer död0

Postad av matten Paula i Dagbok (lördag november 28, 2009 at 13:11)

Liv kan inte existera utan död. Inte tvärtom heller. De är delar av varandra, existerar sida vid sida, nej faktiskt I varandra. Jag har inbillat mig att jag lärt mig något om livet och döden genom att ha råttor, dessa kortlivade små kräk som drar så mycket kärlek ur en, hur stängt än hjärtat känns i övrigt. Just nu tänker jag mycket på döden. Den kryper nära inpå, men ändå inte. Inser att den med största säkerhet kommer bli en mer och mer frekvent gäst i livet – och de allra flesta gångerna kommer jag överleva, leva vidare, antagligen ha ett rätt okej liv ändå, även om jag med all säkerhet kommer sakna dem som försvinner. Ångra en massa saker. Att jag fegade ur när jag kanske behövdes som mest. Att jag satt och tänkte en massa för mig själv utan att berätta det för dem.  Kanske gör det ingen skillnad. För någon annan än mig själv. Men lika gärna kanske det skulle gjort det.
Jag har nog lärt mig en del, men modigare har jag inte blivit. Jag är en feglort. En liten jävla feglort. 🙁

Devenir en gris0

Postad av matten Paula i Dagbok,hälsa,Helveten på jorden,MS-dagbok (fredag november 20, 2009 at 15:32)

Mitt gamla bloggtema hängde inte med i WP-uppgraderingarna, så nu får det se ut så här hos mig ett tag, tills jag har lust att göra ett nytt. Minimalistiskt – det kanske passar mig nu för tiden? Devenir en Gris heter temat iaf och jag som endast vet vad blåbär heter på franska har ingen aning om vad det betyder.
Just nu blir jag nervös på min minnesförmåga. Jag har upptäckt veritabla minnesluckor den senaste tiden. Folk referar till samtal som jag ska ha haft med dem där och där och då och då, och jag har inte ens en aning om att jag träffat dem, än mindre pratat med dem. Eller, som igår, då jag skulle berätta om ett samtal med vän nr 3 för vän nr 2 och vad jag hade koimmit fram till under det. Insikten kom jag ihåg, men har inte en clue vad vän nr två hade sagt för att jag skulle komma fram till den.
Dåligt minne brukar jag ju ha, men inte så här totalblankt. Oftast kommer jag ju iaf ihåg att samtal ägt rum eller att jag träffat personer – men detta är nästan löjligt. Och skrämmande. Obehagligt.