Kommentarer och vinterlugn2

Postad av matten Paula i Dagbok (söndag februari 21, 2010 at 03:20)

HĂ€romdagen Ă€ndrade jag lite i bloggtemat. Jag harinte fĂ„tt nĂ„gra kommentarer sedan jag bytte och antog att det berodde pĂ„ att det nu inte var helt lĂ€tt att se var fasen man lĂ€mnar dem. SĂ„ jag bökade om lite i temat och gjorde det ohemult tydligt – och genast trillade det in kommentarer! Skoj, fortsĂ€tt sĂ„, sĂ„ kanske jag triggas till att blogga flitare ocksĂ„ 😉
Har Àgnat ett par dagar till att mamma min puffunge, som med stort hjÀrta kom hem i torsdags för att göra mig glad genom att klippa mig. Mitt i klippningen började hon mÄ skumt, och vÀrre och vÀrre skulle det bli. Det var krÀksjukan som kom och dÀckade henne i min soffa och jag kan faktiskt inte lÄta bli att irriteras över hennes pappa Àventyrar hennes hÀlsa och ser till att hon Àr barnvakt Ät sina smÄ halvsyskon trots att de haft krÀksjukan i familjen. Puff, som Àr arbetslös och jobbar strödagar dÀr hon fÄr pÄhugg, missade tvÄ möjliga dagar att fÄ inkomst eller söka jobb.
Inte helt lyckat, hon  behöver verkligen varenda öre hon kan fÄ in. Eftersom dessa barn gÄr pÄ dagis borde de ju veta att ungarna inte fÄr komma tillbaks dit förrÀn de varit symptomfria 48 tim efter att de varit krÀksjuka. SÄna regler finns ju av en anledning och smittorisken Àr ju lika stor utanför dagis, Àven om fÀrre blir utsatta. Eller dagisen i Knivsta kanske skiter i sÄnt? Fast jag tror snarare att det Àr förÀldrarna som skiter. I dubbel bemÀrkelse. Det gör mig lack.
Fast lite glad ocksĂ„ – för det har varit vĂ€ldigt mysigt att fĂ„ mamma sin Puff ett par dagar. Och nĂ€r jag inte Ă€r ensam, utan har nĂ„gon att ta hĂ€nsyn till hĂ„ller jag bĂ€ttre ordning omkring mig – det var tydligt under de hĂ€r dagarna.
Idag var hon piggare och ville Ă„tervĂ€nda hem till sitt lilla kollektiv, sĂ„ jag passade pĂ„ att sĂ€llskapa ner till stan dĂ€r jag  bestĂ€mt mig för att köpa det trĂ„dlösa tangentbordet jag vĂ„ndades över i förra inlĂ€gget. VĂ€dret var kallt, det snöade och blĂ„ste hĂ„rt, vilket gjorde att det kĂ€ndes mycket kallare Ă€n 14 minusgrader. Jag önskar att jag hade haft ork att strosa runt i affĂ€rer – för det var i sanning ett perfekt shoppingvĂ€der. Det vill sĂ€ga: folk kurade inne – det var helt tomt pĂ„ stan! Men jag strosade inte alls, utan gick hem med inköpet och pluggade in det, kollade pĂ„ en halv film innan jag gav mig ut igen och nu var det om möjligt Ă€nnu kallare och Ă€nnu  mindre folk ute.

Blandade tankar om slit och slÀng1

Postad av matten Paula i Dagbok (mĂ„ndag februari 15, 2010 at 15:52)

Jag behöver köpa en massa saker. KlĂ€der,  tex. NĂ€r man Ă€ndrar vikt, blir garderoben jĂ€kligt outdated. Just nu Ă„terbrukar jag de klĂ€der Emelie lĂ€mnade kvar hemma nĂ€r hon flyttade hemifrĂ„n. Fast jag vĂ€ljer bort magtröjor och sĂ„nt. NĂ€ allt Ă€r verkligen inte min smak. NĂ€stan inget, faktiskt. Fast en del anvĂ€nder jag Ă€ndĂ„ – Ă€ven om jag gillar kylan Ă€r det lite vĂ€l kallt för att gĂ„ naken nu. Dessutom Ă€r jag inte sĂ„ bra pĂ„ att otvunget visa upp mig för kreti och pleti, Ă€ven om jag Ă€r nöjd med min vikt nu, sĂ„ finns ju alla de andra skavankerna kvar. Som den skrynkliga magen och bristningar efter graviditet och upprepade upp- och nedgĂ„ngar i vikt.
Det dĂ€r har jag faktiskt funderat en del över – vad gör de som gĂ„r ner extremt mycket i vikt med allt som blir över? Skinn och… Vad det nu kan vara…? GĂ„r det att gĂ„ ner 100 kg eller Ă€nnu mer utan att göra stora kirurgiska ingrepp för att vilja att visa sig igen? Kan huden hĂ€nga med i en sĂ„dan viktnedgĂ„ng? Som i alla de otaliga ‘fat’-program pĂ„ TV, dĂ€r folk fullkomligen rasari vikt – vĂ€ldigt fort?
Förutom klÀder behöver jag köpa batterier. LÀmnade nyss in en kasse utjÀnta uppladdningsbara batterier till Ätervinning. Alla sÄ pass uttjÀnta att de inte gick att ladda alls lÀngre. PÄ grund av batteribristen blir det inga bilder alls tagna nu, batterierna jag hade i kameren har fÄtt flytta in i det trÄdlösa tangentbordet. Vilket Àr av en gammal modell som inte funkar pÄ det höga avstÄnd jaghar mellan TV och soffa. AlltsÄ skulle jag behöva ett nytt trÄdlöst tangentbord, sÄ att jag slipper klÀnga pÄ en stol varje gÄng jag vill nyttja TV-datorn och kolla t ex Nip/Tuck (apropÄ kirurgiska ingrepp för utseendets skull).
Samtidigt vill jag egentligen inte varken köpa nytt eller slĂ€nga, jag vill anvĂ€nda allting tills det inte gĂ„r att anvĂ€nda alls lĂ€ngre. Att vara ett teknik- och elekronikfreak kĂ€nns inte bra. Jo, dĂ„ jag vittjar soprummet och hittar saker jag kan förlĂ€nga livet ytterligare pĂ„ – dĂ„ kĂ€nns det mer Ă€n okej. Jag har drabbats av miljönojja. Antagligen inte en dag för tidigt. Jag vittjar inte soprum av enbart ekonomiska skĂ€l utan av miljöskĂ€l. Ännu mer Ă€n förut. Varje gĂ„ng blir jag förbannad för att jag mĂ„ste smyga med det, lagen borde Ă€ndras sĂ„ att det blev olagligt att slĂ€nga grejer som fortfarande Ă€r brukbara, inte att plocka upp dem för Ă„terbruk!
Av samma skĂ€l funtar jag pĂ„ att starta en facebook-grupp för att trycka pĂ„ Lindahls (som jag antar Ă€r störst pĂ„ turkisk youghurt i plasthink i Sverige). Jag gillar plasthinken, den gĂ„r att Ă„terbruka, men jag, som Ă€r en storkonsument, kan inte Ă„terbruka hur mĂ„nga som helst! Gör refillförpackningar i tunn plast istĂ€llet! Överhuvudtaget borde industrin se över sitt plastanvĂ€ndande. Det Ă€r ju ett överlĂ€gset material i de flesta fall, men man borde kunna produktutveckla sĂ„ att förpackningarna blev hĂ„llbarare trots mindre material. Typ som PET-flaskorna. MĂ„nga av dem gĂ„r ju knappt att fĂ„ grepp om – grĂ€nsen mellan tunn plastpĂ„se och PET-flaska finns nĂ€stan inte lĂ€ngre. Och sĂ„ in med pant-system pĂ„ ALLT för bövelen!
Jag har varit miljömedveten hela mitt vuxna liv och sorterat sopor till den grad att vi knappt behövde nĂ„gon sophĂ€mtning nĂ€r vi bodde pĂ„ landet pĂ„ 80-talet. Hela köksgolvet var belamrat av sorteringspĂ„sar och jag har förstĂ„tt att folk hade svĂ„rt att fatta hur vi kunde bo sĂ„. Vi hade bara sophĂ€mtning varannan vecka, men lyckades inte fĂ„ igenom att fĂ„ det Ă€nnu glesare.  Även nu Ă€r jag noga med sopsorteringen, det tar inte lika mycket plats i köket, dĂ„ det finns sortering i varje soprum.
Genom programmet Miljöresan har mitt miljömedvetande blivit uppdaterat med fÀrskare rön och jag kÀnner mig som en tidsinstÀlld bomb hela jag. Den moderna livsstilen med de senaste prylarna hela tiden berövar oss vÄr framtid. BlÀsch! Motarbeta slit-och slÀng-kulturen!

Insikt0

Postad av matten Paula i Dagbok,hĂ€lsa,Kost (söndag februari 7, 2010 at 01:30)

Natten till idag nĂ„dde jag en insikt. LĂ€ser Allen Carrs bok Äntligen smal. Inte för att jag tycker jag behöver den just nu, men för att se vad all fuzz Ă€r omkring honom och hans metoder att sluta röka, Ă€ta, missbruka. Har MÅNGA (15+) vĂ€nner och bekanta som slutat röka helt utan anstrĂ€ngning genom att lĂ€sa hans Äntligen ickerökare. Mycket av det han föresprĂ„kar Ă€r precis sĂ„nt jag gjort, det tĂ€nkande jag anammat. SĂ„ trots att jag inte alls varit sĂ€rskild trogen LCHF-metoden, utan Ă€tit vad jag vill nĂ€r jag velat det och i princip bara slutat vara ‘fettskrĂ€md’ och minskat ner pĂ„ kolhydraterna, inte slutat helt, eftersom jag insett att mycket av det som jag tycker Ă€r gott i livet faktiskt bestĂ„r av just kolhydrater. Men jag HAR helt klart dragit ner pĂ„ dem och de jag Ă€tit varit GI-anpassade till största delen. Eftersom jag levt enligt GI i mĂ„nga Ă„r, har inte det varit svĂ„rt eller kĂ€nts som en uppoffring alls. TvĂ€rtom, jag föredrar mörkt osötat bröd och fullkornsprodukter, och tycker inte jag behöver mycket, om ens nĂ„got alls, ris eller potatis till en mĂ„ltid. Pasta Ă€lskar jag, sĂ„ den frestelsen har jag mycket sĂ€llan utsatt mig för 😀
Jag har en nĂ€rstĂ„ende som försöker Ă€ta enligt LCHF, men inte tycker att hon inte gĂ„r ner i vikt, utan upp. Detta pratar hon mycket om och frĂ„gar hur jag gjort som blivit sĂ„ smal det senaste halvĂ„ret, vad det Ă€r hon gör ‘fel’. Jag har inte kunnat svara pĂ„ det. Jag har ju dels inte LCHFat med syfte att tappa kilon (vilket jag tror Ă€r en stor del av hemligheten, att jag inte blivit besatt), jag har inte förvĂ€grat mig godsaker eller lidit ett dugg. Framför allt har jag inte funderat pĂ„ om jag gĂ„tt ner i vikt eller ej förrĂ€n helt nyligen dĂ„ jag plötsligt inte kan undgĂ„ att bĂ„de se och kĂ€nna det och kanske framför allt förundras över att jag gjort det. Min vinst har istĂ€llet varit att jag inte haft lika ont och inte varit lika trött. Jag har visserligen fortfarande stora problem med trötthet, men ser att jag i viss mĂ„n KAN pĂ„verka den. VĂ€lja sjĂ€lv. Lite i alla fall. Jag vet inte om andra mĂ€rker skillnaden, men jag gör det och för mig Ă€r det naturligtvis huvudsaken.
NĂ„ den insikt jag kom fram till inatt var en sak som jag inte tĂ€nkt pĂ„ förut, nĂ„got jag gjort helt omedvetet. Jag har tagit mindre och fĂ€rre portioner! Min frukost har oftast bestĂ„tt av turkisk yoghurt. Den har jag Ă€tit i en pytteskĂ„l som inte rymmer mer Ă€n som tvĂ„ glasskulor av yoghurt. I början tĂ€nkte jag att jag aldrig skulle bli mĂ€tt pĂ„ sĂ„ lite, men tĂ€nkte att jag alltid kunde ta om en gĂ„ng till om jag inte var mĂ€tt nĂ€r jag Ă€tit den första portionen. NĂ€r portionen var slut stannade jag upp och tĂ€nkte ”Ă€r jag mĂ€tt?”. Svaret pĂ„ den frĂ„gan var alltid ”Nej”. Men snart förĂ€ndrades den dĂ€r frĂ„gan till ”Ă€r jag hungrig?”. Svaret pĂ„ den frĂ„gan var ocksĂ„ alltid ”Nej”. AlltsĂ„ kunde jag, om jag ville, ta den dĂ€r andra portionen senare pĂ„ dagen om jag blev hungrig dĂ„. Oftast intrĂ€ffade aldrig det – om jag jobbade Ă€r nĂ€sta mĂ„l skollunchen, som oftast sammanföll med min nĂ€sta hungerkĂ€nsla. Var jag ledig blev det nĂ„gon slags middag istĂ€llet.
Detta tĂ€nkande har smittat av sig pĂ„ alla mina mĂ„ltider – helt omedvetet!
Det Ă€r en oerhörd skillnad att frĂ„ga sig sjĂ€lv ”Ă€r jag mĂ€tt?” mot ”Ă€r jag hungrig?”. Jag var aldrig mĂ€tt-mĂ€tt efter de dĂ€r smĂ„ portionerna, men jag var definitivt inte hungrig. AlltsĂ„ ingen pĂ„fyllning. Det gav resultatet att jag i vissa sammanhang kanske bara Ă„t hĂ€lften mot vad jag hade gjort om jag frĂ„gat mig sjĂ€lv om jag var mĂ€tt. För dĂ„ hade svaret blivit ”nej” och jag hade fyllt pĂ„ en, ofta lika stor, portion till. Som jag Ă€tit upp.
Det förvÄnar mig att jag inte ens tÀnkt pÄ detta tidigare. Det Àr ju en sÄn fullkomligt sjÀlvklar och ENKEL grej! Jag har inte lÀst den i boken. Antagligen stÄr den dÀr, isf har jag inte hunnit dit Àn, men det allmÀnna sökandet i mitt inre och min process efter svar till de frÄgor min vÀn stÀllt mig, ledde mig fram till detta. SÀkert hjÀlpte boken till.
TyvĂ€rr Ă€r den skriven pĂ„ det dĂ€r sensationslystna amerikanska success-sprĂ„ket som jag Ă€r fullkomligt allergisk mot (fast jag tror Allen Ă€r britt?), sĂ„ jag fĂ„r verkligen stĂ„lsĂ€tta mig för att komma vidare i boken. Även om jag just nu tror att det HÄR Ă€r hela MIN hemlighet. Ni fĂ„r den helt gratis ;-D
***************
Edit: Insikten gĂ„r alltsĂ„ ut pĂ„ att LCHF, FlygvĂ€rdinne-, banandieter, pulver, Allen Carr och allt vad det kan vara – för det mesta Ă€r helt ONÖDIGT. LĂ€s slutet av texten igen. Den handlar om att komma tillrĂ€tta med att överĂ€ta. NĂ„got som man, nĂ€r man som jag Ă€r uppfostrad med att mat Ă€r en lustfaktor, inte har helt lĂ€tt att förstĂ„. Det Ă€r en lustfaktor och det Ă€r okej – faktiskt skitbra, men det ligger ingen lust i att överĂ€ta! Det Ă€r inte lika gott och det leder till Ă„ngest och… Övervikt!
BestÀm dig bara för vilken mathÄllning du tror Àr bra för dig och Àt den maten utan att överÀta den.

Sommartankar0

Postad av matten Paula i Dagbok (lördag februari 6, 2010 at 15:22)

Snön ligger tjock och vit och vacker dĂ€rute och har gjort det lĂ€nge den hĂ€r vintern. Eftersom snöröjningen i mina kvarter fungerat bra och det varit kallt hela tiden och inte smĂ€lt-frusit-smĂ€lt-frusit om och om igen som de flesta vintrar vill jag nog pĂ„stĂ„ att detta Ă€r den bĂ€sta vintern jag upplevt, Ă„tminstone sedan ja flyttade in till stan. Tydligen var vintern -87 likadan, men dĂ„ bodde jag pĂ„ landet med en liten bebis i ett gammalt hus som inte lĂ€t sig vĂ€rmas upp sĂ„ bra – eller, jag var för snĂ„l. Minns att jag vĂ€rmde upp bara köket, sovrummet och badrummet medan resten av huset inkl stora salen fick stĂ„ kallt och ouppvĂ€rmt och jag klĂ€dde pĂ„ mig som för att gĂ„ ut nĂ€r jag ville titta pĂ„ TV om kvĂ€llarna. Puffpappan bodde förstĂ„s ocksĂ„ dĂ€r dĂ„, men hade inte Ă€nnu fĂ„tt jobb i nĂ€rheten och befann sig oftast kvar pĂ„ Dalarö, hos sina förĂ€ldrar, för att slippa Ă„ka 15 mil varje morgon och kvĂ€ll  i mannavintern för att sköta sitt jobb pĂ„ bĂ„tbyggeriet i Haninge. Jag var mammaledig och behövde inte bekĂ€mpa snön för att komma till ett jobb. Men jag fick kĂ€mpa pĂ„ en massa andra sĂ€tt; pulsa ut i snön för att lösa problem som bara hĂ€nder nĂ€r man bor lĂ„ngt ute pĂ„ landet utan grannar och utan körkort, sĂ„som att tina vattenpumpen nĂ€r den frös och vattenledningerna under köksgolvet.
Jag drabbades av lappsjuka dÀrute pÄ Äkern, satte skidor pÄ barnvagnen och sköt den upp till syrran som bodde ca 1 km bort. Det var inte helt lÀtt, eftersom snön var nÀrapÄ en meter tjock och utan skare. Jag gjorde inte om det, kan jag sÀga. Antagligen Àgde jag ingen pulka just dÄ, för det hade  ju helt klart varit en mycket bÀttre lösning. Och jag har minnesbilder Àven av sÄdana fÀrder, senare.
NÄ, men den kommande sommaren var det ju jag tÀnkte skriva om.
Jag hĂ„ller pĂ„ att betala av en skuld, ur mitt perspektiv rĂ€tt mycket pengar per mĂ„nad. Helt sjĂ€lvvalt – jag vill bli av med skuldelĂ€ndet sĂ„ fort som möjligt. Det Ă€r ocksĂ„ ett experiment för att se hur jag klarar mig utan den dĂ€r summan per mĂ„nad.  Kanske kan jag spara den nĂ€r avbetalandet Ă€r över? Om den inte gick till detta, skulle den antagligen gĂ„ nĂ„gon annanstans Ă€n in pĂ„ ett sparkonto, sĂ„ att jag inte skulle ha den nĂ€r sommaren kommer Ă€ndĂ„.
Fast… saken Ă€r att jag har rĂ€tt mĂ„nga saker jag vill göra. Allt mĂ„ste inte hĂ€nda just under sommaren, iofs. Men det jag skulle vilja göra Ă€r förstĂ„s att Ă„ka till FĂ„rö, inte bara en gĂ„ng, utan tvĂ„. Sen vill jag besöka Öland ocksĂ„, dĂ€r har jag aldrig varit, och sĂ„ SkĂ„ne. Har MASSOR av folk som jag vill hĂ€lsa pĂ„ och umgĂ„s med i SkĂ„ne, sĂ„ det kĂ€nns som jag skulle behöva minst en mĂ„nad dĂ€r.  Öland ska nog helst INTE hĂ€nda under sommaren – jag minns hur det var att bo pĂ„ landet och ALLA ville hĂ€lsa pĂ„ under samma sommarveckor. De veckorna som vi sjĂ€lva sĂ„ vĂ€l behövde för att Ă„terhĂ€mta oss efter tunga jobbperioder. Vi löste det ju nĂ„gra ggr genom att helt enkelt lĂ„na ut huset till vĂ€nner  mot att de tog hand om vĂ„ra djur medan vi sjĂ€lva Ă„kte bort (seglade) – men dĂ„ fick vi ju inte trĂ€ffas… Öland innebĂ€r ju vĂ„ldgĂ€stning av goda mĂ€nniskor  som jag inte kĂ€nner sĂ„ vĂ€l, men vill lĂ€ra kĂ€nna mer 🙂 De fĂ„r ev reda pĂ„ den önskan genom den hĂ€r posten nu 😀
NĂ„ som det ser ut sĂ„ blir det inte sĂ„ mycket av nĂ„nting det hĂ€r Ă„ret, utan det fĂ„r lĂ€ggas pĂ„ önskehögen till kommande Ă„r, om det inte hĂ€nder nĂ„got som rĂ€ddar min ekonomiska situation vĂ€ldigt ovĂ€ntat och plötsligt. Det finns nĂ„t, som jag hoppas pĂ„, men inte vĂ„gar förvĂ€nta mig. Och sen mĂ„ste det ju funka med rĂ„ttorna ocksĂ„ – svĂ„rt att Ă„ka bort mycket nĂ€r man har massor med djur som behöver mat och omvĂ„rdnad.
NĂ„ja – det var min sommardröm som aktualiserats av alla vĂ„rljuden ute de senaste dagarna. Tiden gĂ„r ju sĂ„ fort.