15 augusti0

Postad av matten Paula i Dagbok (torsdag september 15, 2011 at 21:01)

Åh. Dagen har varit skitjobbig, jag glömde ta mina smĂ€rtstillande imorse och det funkade vĂ€l rĂ€tt bra pĂ„ förmiddagen, men pĂ„ förskolan var det helt hysteriskt kaotiskt och nĂ€r lunchen Ă€ntligen slutligen var över kom en ganska ny personal och satte sig i matsalen för en sen lunch och pratade, pratade, pratade. H*n Ă€r jĂ€ttetrevlig och rar, men jag klarar inte att ha folk omkring mig nĂ€r jag jobbar. Det gĂ„r rĂ€tt bra med barnen, men dĂ„ ingĂ„r de i min koncentrationsbubbla, medan vuxna babblare mĂ„ste hĂ„llas utanför och det krĂ€ver en oerhörd kraftanstrĂ€ngning. De andra kan jag sĂ€ga till pĂ„ skarpen nĂ€r de glömmer bort sig, men den hĂ€r personen vet kanske inte ens om mina problem och jag kĂ€nde inte att jag hade tid eller ork efter den kaotiska lunchen att förklara och dĂ„ riskera att verka otrevlig sĂ„hĂ€r i början av upplevelsen av vĂ„r arbetsplats. NĂ€r jag till slut blev ensam var jag som redan innan var rejĂ€lt försenad, 25 min sen.
Jag hade lovat att hĂ€lsa pĂ„ vĂ€nnen L pĂ„ vĂ€gen hem, och precis nĂ€r jag lĂ€mnade jobbet ringde Em och ville fika pĂ„ stan. Jag behövde verkligen tacka nej till fikat och det var inte lĂ€ge att stĂ€lla in besöket hos vĂ€nnen. Jag kĂ€nde dock, ÄVEN om jag absolut inte hade ett uns energi kvar och kroppen skrek av smĂ€rta, att jag hade ett oerhört behov av att trĂ€ffa Em, sĂ„ jag sa till henne att hon vĂ€l kunde göra sina Ă€renden vĂ€ldigt lĂ„ngsamt, sĂ„ skulle jag lĂ€mna cykel och rĂ„ttmat hos vĂ€nnen och hoppa pĂ„ bussen dĂ€rifrĂ„n. SĂ„ trĂ€ffade jag Em pĂ„ stan för en vĂ€lbehövlig och trivsam stund, dĂ„ vi bĂ„da vacklade runt av utmattning pĂ„ det sista av hennes Ă€renden och avslutade med att dimpa ner i sofforna pĂ„ Årummets uteservering. Återigen konstaterar jag att jag VILL stĂ„ emot de chanser jag fĂ„r att vara med Em. De ger sĂ„ mycket. Men nu Ă€r jag hemma och mina ben plĂ„gar mig med att krampa, min rygg plĂ„gar  mig med att vilja gĂ„ av och sĂ„ har jag den dĂ€r centimetertjocka tusennĂ„larshudkappan pĂ„ mig. Jag skulle vilja, men orkar inte, grĂ„ta.

Ofattbart underbart2

Postad av matten Paula i Dagbok (söndag september 4, 2011 at 11:49)

Jag har vÀldigt mÄnga goda vÀnner, och Àven om mÄnga av dem Àr sÄdana jag inte trÀffar sÄ ofta, Àr de ÀndÄ vÀldigt vÀrdefulla. Det Àr sÄnt man fÄr tillfÀlle att kÀnna lite extra ibland tack vare facebook och andra sociala nÀtsajter. Speciellt nÀr man fyller Är. Det gjorde jag i fredags. Sjukt mÄnga gratulationer och smÄ hÀlsningar ramlade in i min facebook-logg och jag vill tacka er alla för uppmÀrksamheten! *strÄlar*

Min lilla Puffdotter hade förvarnat om att jag skulle vara utvilad och mĂ€tt kl 18, för dĂ„ skulle hon komma till mig efter jobbet och vi skulle hitta pĂ„ nĂ„got hemligt. IstĂ€llet kom en taxi och hĂ€mtade upp mig och Rolf och körde oss hem till deras lilla stuga i Norby. DĂ€r möttes vi av sĂ„ng och glada tillrop av Em och Hannes, Inge och Annica, Adina, Systerdottern Pernilla och systersonen Philen. Massor av supergod marĂ€ngtĂ„rta, kaffe, vin och ostar. Lite senare drĂ€llde Ă€ven syrran Petronella, Mamman Maude och bĂ€stisen Abi in Och vi Ă€gnade nĂ„gra timmar Ă„t att ha vĂ€ldigt trevligt. Jag Ă€r vĂ€ldigt fascinerad över de vĂ€ldigt bra presenterna; Ett bidrag till min önskerĂ„ttbur, Patti Smiths bok Just Kids – signerad av författaren. Min mamma hade stĂ„tt i en kö som strĂ€ckte sig frĂ„n NK ner till Norrmalms torg, det rörde mig verkligen! Emelie och Hannes och syskonbarnen med partners gav mig presentkort till fisk-spa! Ni vet – sĂ„n fotvĂ„rd, dĂ€r man stoppar ner fötterna i ett bad med fiskar som fĂ„r putsa dem! Ha, ha! Jag som aldrig tĂ€nkt fotvĂ„rd förut, hade sĂ„ sent som pĂ„ onsdagen pratat om att jag borde Ă€gna mina trogna, snĂ€lla fötter lite extra uppmĂ€rksamhet och gĂ„ och fĂ„ fotvĂ„rd nĂ„gonstans! Och lilla Adina, min fina textilkonstnĂ€r, gav mig ett vackert, ljuvligt halsband i lila toner, att gnugga min kulturtantsĂ„dra med 🙂 Jag Ă€r rörd till tĂ„rar och anstrĂ€nger mig hĂ„rt för att försöka förstĂ„ att jag Ă€r vĂ€rd all denna uppmĂ€rksamhet.
Jag var (som vanligt nu för tiden) sĂ„ ofantligt trött att jag upplevde allt som i ett töcken, sĂ„ det passade mig vĂ€ldigt bra att fira hos Emelie och Hannes, dĂ€r det kĂ€nns som hemma, men Ă€ndĂ„ inte. Jag slapp stressa upp mig och anstrĂ€nga mig och fick krama pĂ„ mĂ„nga av mina nĂ€ra och kĂ€ra – en perfekt födelsedag. TACK Ă€lskade Emelie för att du fattar vad som funkar och gjorde min 45-Ă„rsdag trygg och minnesvĂ€rd!

Intrycksfull dag.0

Postad av matten Paula i Dagbok,MS-dagbok (torsdag september 1, 2011 at 02:32)

BÄda mina favoritsköterskor hade kommit tillbaks frÄn sina semestrar och den ena gav mig en present till rÄttorna och berÀttade att det BRUKAR ta lÀngre tid för de som har övervÀgande kognitiva problem innan verkan av Tysabri visar sig, sÄ jag behöver inte alls deppa ihop och ge upp för att jag fortfarande, efter 9 behandlingar, inte mÀrkt annan skillnad Àn att jag blivit sÀmre.

Medan jag lÄg dÀr och fick mina infusioner, lyssnade jag pÄ nedladdade sommarprogram som jag missat. Lars-Erik Aaro fick mig att lÀngta till ett av mig ofattbart oupplevt Norrland och nordNorge och vilja bli gruvarbetare. Han gav samma bild av trivsel och fantastisk personalpolitik, som min förra granne Raimo vid vÄra samtal i hans kök under flytten.

Vet inte vad som vÀckte min tanke om att leta upp en vÀvstuga, för vÀva borde funka att göra för mig. Förverkliga de idéer jag hade pÄ Skottbro, som aldrig blev av.

Skriver med mobilen, sÄ om ni inte förstÄr vad jag skrivit, beror det antagligen pÄ DYAC. Min ambition Àr att jag alla ska ge Patti Smith ett eget inlÀgg nÄgon dag i nÀra framtid. Godnatt.