Lördag0

Postad av matten Paula i Dagbok (lördag november 26, 2011 at 10:16)

Vaknade. Vackert sĂ„, kanske. Med stickningar i ansiktet och hockeymask. Trött, geggig i ögonen, isont. Fick mens igĂ„r, och som pĂ„ bestĂ€llning kĂ€nner jag mig förkyld. Fattar inte vad det Ă€r med mig, mens och förkylning. Sjukskrivningen, som jag bara jobbat en vecka sen, startade med en förkylning. Som startade i samband med mens. Har sĂ„ himla svĂ„rt att hĂ€mta mig efter en sĂ„n. Hatar’t. Idag mĂ„ste jag larva mig ut till Rembacken för att lĂ„ta Penny somna in. Hon Ă€r pigg och sĂ„, men mager som ett papper med en knöl i baken som gör uppenbart ont. Den Ă€r inte stor, och jag funderar pĂ„ om det kan vara ett tarmbrĂ„ck. Hon bajsar ljust, mjukt och illaluktande och Ă€r inte alls intresserad av maten jag serverar. Har inte tittat pĂ„ henne Ă€n idag, men det verkar vara lite av varannandagssjuka, och det Ă€r lika bra att lĂ„ta det ske idag. Om det blir akut en arbetsdag, Ă€r risken att jag fĂ„r vĂ€ldeliga problem, som jag fĂ„r svĂ„rt att Ă„terhĂ€mta mig ifrĂ„n.
Jag som tyckte det var sÄ skönt att R skulle komma pÄ eftermiddagen, sÄ att jag kunde ta det lugnt och ligga och dra mig sÄ lÀnge jag ville och sega runt hÀr. Jo tjena.

Lösenordsskyddad: DagslÀgetAnge ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Postad av matten Paula i MS-dagbok (mĂ„ndag november 21, 2011 at 10:02)

Det hÀr innehÄllet Àr lösenordsskyddat. VÀnligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehÄll:

Mer gnÀll6

Postad av matten Paula i Dagbok (söndag november 20, 2011 at 17:59)

Ja, jag gnĂ€ller ju mest hĂ€r, kĂ€nns det som. Men det Ă€r mest för mitt eget minnes skull jag gör det, för pĂ„ det andra stĂ€llet facebook jag lĂ„ter mig göra det pĂ„ Ă€r det inte helt lĂ€tt att gĂ„ tillbaks och spana pĂ„ vad man skrev tidigare. Jag har hittat WP-plugins som kan fixa den biffen och dra in statusuppdateringarna hit till bloggen – men jag misstĂ€nker att jag mĂ„ste komma ikapp uppgraderingarna av WP innan jag kan anvĂ€nda den. Och jag ORKAR inte pyssla med det. SĂ„nt krĂ€ver att hjĂ€rnan vill vara med och att jag inte hĂ„ller pĂ„ att somna hela tiden – minns inte nĂ€r jag hade de förutsĂ€ttningarna sist. LĂ€nge sen.
Jag har balanserat pĂ„ randen till depression rĂ€tt lĂ€nge nu, det Ă€r svĂ„rt att hĂ„lla humöret uppe nĂ€r jag Ă€ntligen fĂ„r medicinen, Tysabri, som alla andra jag kommit i kontakt med blivit sĂ„ oerhört hjĂ€lpta av – och den inte gör nĂ„gon som helst skillnad för mig. Jag har fĂ„tt den i nĂ€stan ett Ă„r nu och jag borde verkligen ha mĂ€rkt en avsevĂ€rd skillnad. Vilket jag alltsĂ„ inte gjort. Jag har ju mĂ„nga gĂ„nger vĂ€ckt frĂ„gan om det kan vara sĂ„ att jag egentligen inte har skovvis förlöpande MS lĂ€ngre, utan gĂ„tt över i primĂ€r progressiv. LĂ€karna bara viftar bort frĂ„gan och verkar tycka att den Ă€r dum – jag vet inte jag. Det jag dĂ€remot vet Ă€r att det med facit i hand oftast visat sig att jag haft rĂ€tt i mina misstankar tidigare.
Jag har alltsÄ ingen distinkt skillnad mellan skov och icke-skov, men om jag fortfarande har skovvis förlöpande MS, dÄ har jag ett skov nu. Jag Àr sÄ trött att jag stundtals inte orkar resa mig och hela kroppen kÀnns fylld med bly med följd att jag inte ens orkar gÄ nÄgra lÀngre stunder. GÄendet som varit min vardagsmotion och passion och apostlahÀstarna mina trognaste vÀnner. En stor nackdel med detta Àr att min kondis blir försÀmrad och jag kommer fÄ svÄrare och svÄrare att ÄterhÀmta mig ju lÀngre detta hÄller i sig. Men jag Àr ju alltsÄ orolig för att det inte kommer göra det. Imorgon gÄr min sjukskrivning ut och jag funderar pÄ om jag ska gÄ och försöka gÄ och jobba, eller om jag helt sonika ska förlÀnga den utan att ens göra ett försök. Just nu lutar det Ät det senare, mycket för att jag sover jÀttedÄligt pÄ nÀtterna, dÄ jag har sÄ himla ont i kroppen och nÀr jag lÀgger mig i sÀngen utan att ha nÄgot som pockar pÄ min uppmÀrksamhet, kÀnns det mer som att sÀnka ner kroppen i ett badkar bottenfryst is, Àn som att krypa ner i en mjuk, skön sÀng med dubbla tÀcken. Speciellt om morgnarna gör det riktigt ont, kÀnns som om jag har en blyvÀst pÄ mig som vÀger mycket tungt över axlarna. Inatt var jag tvungen att flytta mig frÄn Roffe, eftersom det gjorde olidligt ont nÀr han andades pÄ mig. Kul? Nej. Senare pÄ dagen gör det fortfarande ont, men jag mÀrker det mest om jag fÄr en döstund utan nÄgot att koncentrera mig pÄ.
En annan oroande sak Ă€r att jag tĂ€nker en sak, men sĂ€ger eller skriver en helt annan. Vid prat har jag inte fĂ€st sĂ„ stort avseende vid det, men vid skrift kĂ€nns det vĂ€rre. Och det hĂ€nder OFTA. Även om jag upptĂ€cker det och Ă€ndrar, sĂ„ ni som lĂ€ser antagligen inte ser det lika ofta.
För att inte tala om hur jag tappar trÄden hela tiden. Jag började skriva om hur jag balanserat pÄ depressionens rand (utan att trilla över, alltsÄ) och skulle fortsÀtta med att det hÀnde saker förra helgen som fick mig att bryta ihop. Efter det har jag inte lyckats ta mig upp riktigt, utan mÄste erkÀnna för mig sjÀlv att jag inte lÀngre balanserar, uutan snarare badar i den. JÀvla skit.