Kulturarbetarens lott.4

Postad av matten Paula i Dagbok (mĂ„ndag januari 21, 2013 at 11:02)

Det hÀr Àr en kommentar med anledning av det hÀr debattinlÀgget och de hÀr kommentarerna frÄn FB:

”Jo dom dĂ€r lĂ„tsasaktiviteterna Ă€r ju skandalösa men Ă€r det bara jag som reagerar pĂ„ att hon var sjukskriven sĂ„ lĂ€nge att hon blev utförsĂ€krad och under tiden slĂ€ppte ett album och Ă„kte pĂ„ turne? …”

”Nikes beskrivning av hur det gĂ„r till hos de dĂ€r coach-företagen Ă€r viktig lĂ€sning. Att de Ă€r fullkomligt inkompetenta och meningslösa har stĂ„tt klart lĂ€nge, och det Ă€r bra att det fĂ„r uppmĂ€rksamhet (igen). Men jag saknar en diskussion om varför hon hamnat dĂ€r frĂ„n första början. Varför har hon inget jobb? Hon turnerar med Tant Strul, Ă€r inte det hennes jobb? Om inte det rĂ€cker för försörjningen, varför har hon inget annat jobb i sĂ„ fall? Är det pĂ„ grund av sjukskrivningen, eller nĂ„got annat? Sidan 3 och 4 i reportaget Ă€r viktiga, men sidan 1 och 2 Ă€r mest bara mĂ€rkliga. Lite som att hon menar att hon inte kan ha ett ”vanligt” jobb för att hon Ă€r konstnĂ€r. Hoppas att jag missförstĂ„r.”

Hon skriver det i början: hon har arbete, men ingen inkomst. För arbetet ÄR ett vanligt, eller riktigt,  jobb. Men det ligger inom en sektor som vi alla behöver för att mĂ„ bra, behĂ„lla förstĂ„ndet, överleva. Som alla konsumerar. MĂ„nga rĂ€knar med att kunna leva pĂ„ kulturarbetaren – i musikerns fall tĂ€nker jag pĂ„ skivbolag och bokningsbolag. Det blir inte mycket kvar för bandet att dela pĂ„. För vi som konsumerar vill inte betala hur mycket som helst. Alla behöver det, men ingen vill vĂ€rdera det och betala. Precis som vĂ„rdsektorn. Vi rider samvetslöst pĂ„ mĂ€nniskors drift att skapa och kall att vĂ„rda, vi vet att de MÅSTE göra det alltsĂ„ behöver vi inte betala. För de kommer göra det oavsett. Men ingen kan leva pĂ„ luft och kĂ€rlek allena. Det gĂ„r inte att driva en familj pĂ„ det. DĂ€rför mĂ„ste man förnedra sig utanför det humanas grĂ€nser i ”Ă„tgĂ€rder” dĂ€r man sĂ€tts veritabla  idiotuppgifter istĂ€llet. Sen kan ju ni, som faktiskt sitter och drar in sjuka summor pĂ„ saker eller tjĂ€nster som, om man ser krasst pĂ„ det, inte alls behövs – för överlevnad – sitta och kĂ€nna er harmsna över att de upptar plats i dessa idiotĂ„tgĂ€rder och lyfter samhĂ€llets skulor för det. IstĂ€llet för att kunna leva pĂ„ det arbete de faktiskt gör. Som ni med glĂ€dje konsumerar. Som hĂ„ller er sane.
Nike skriver dessutom att hon Ă€r arbetssökande,  pĂ„stĂ„r vĂ€l knappast att hon inte skulle kunna ta ett, som den ena kommentatorn uttrycker det, ”vanligt” jobb.
En annan attityd man kan ta till denna idioti skulle kunna vara att tĂ€nka pĂ„ vilka samhĂ€llsbĂ€rare de Ă€r. Som sĂ€tter mĂ€ngder av mĂ€nniskor i arbete – det vore intressant att rĂ€kna ut hur mĂ„nga som lever pĂ„ att Nike inte kan leva pĂ„ sitt yrke.

4 comments for Kulturarbetarens lott. »

  1. Javisst, det vore vĂ€l en ideal vĂ€rld om alla kunde fĂ„ utveckla sina konstnĂ€rliga sidor. Ingen skulle behöva utföra trĂ„kiga, sjĂ€lsdödande rutinjobb. Kan man sĂ€ga att de som inte Ă€r kulturarbetare, inte heller Ă€r kreativa? Vem ska jobba för att försörja ”de kreativa”, Ă€r det de som inte Ă€r det? Finns det dĂ„ de som inte Ă€r det, som inte har drömt om att förverkliga sig sjĂ€lva och som dĂ€rför med sin energi ska försörja andra?
    Varför inte dela pĂ„ alla trĂ„kjobben solidariskt, sĂ„ att alla kan fĂ„ en chans att vara kreativa? Kan det vara sĂ„ att orkar man slĂ„ pĂ„ trummor och leva turneliv, dĂ„ orkar man ocksĂ„ med ett enklare okvalificerat arbete, bara för att bidra till samhĂ€llet och försörja sig sjĂ€lv med egen kraft. Även om man Ă€r medlem i ett sĂ„nt framgĂ„ngsrikt band som ”Tant Strul” sĂ„ behöver man vĂ€l inte vara för fin för att tex kunna sitta i kassan pĂ„ ICA eller Systembolaget, eller …?

    Comment by Eva — 24 januari, 2013 @ 08:11

  2. Först vill jag vara mycket tydlig. BĂ„de ”fas 3” och detta (som jag dĂ„ antar Ă€r ”fas 2”?) Ă€r fullkomligt vidrigt. Det var vidrigt nĂ€r Arbetsförmedlingen hade hand om det och det Ă€r Ă€nnu vidrigare nu nĂ€r det dessutom finns privata företag som plockar ut miljonvinster pĂ„ förnedringen.
    DĂ€rför tycker jag att det Ă€r synd att artikeln börjar som den gör, med en uppdelning mellan den typ av liv hon vill leva och den typ av liv hon uppfattar det som att vi andra lever. Vi som springer till bussen för att hinna mellan jobb och dagishĂ€mtning. Det gör att man undrar. Det gör att det inte bara Ă€r en inifrĂ„nberĂ€ttelse frĂ„n den vidriga jobbcoach-svĂ€ngen, utan ocksĂ„ nĂ„got annat som Ă€r svĂ„rare att placera. Detta att hon ”har arbete, men ingen inkomst,” vad ska det betyda? NĂ€r man sĂ€ger ”har arbete” brukar man mena avlönat arbete.
    NĂ€stan alla kĂ€nda svenska musiker mĂ„ste ha andra jobb för att försörja sig. Man kan diskutera ifall det Ă€r rimligt. Om man borde ha ett system med medborgarlön eller konstnĂ€rslön eller upphovsrĂ€ttsersĂ€ttningar direkt frĂ„n staten eller om man ska lösa det pĂ„ nĂ„got annat sĂ€tt. Men det Ă€r inte det den hĂ€r artikeln handlar om. Styrkan i artikeln Ă€r att den visar hur absurt det hĂ€r jobbcoach-systemet Ă€r. Ingen ska behöva utsĂ€ttas för den meningslösheten, den förnedringen. Men tyvĂ€rr börjar artikeln med förvirring, nĂ€r det antyds att det *ocksĂ„* Ă€r förnedrande att behöva rusa ”mellan möten och Ă„taganden.”
    Nike skriver att hon Ă€r sjukskriven pĂ„ halvtid. Kanske borde hon vara helt sjukskriven istĂ€llet. Det Ă€r ocksĂ„ nĂ„got man skulle kunna diskutera, detta att Alliansen tvingar ut mĂ€nniskor som egentligen Ă€r sjuka, pĂ„ en arbetsmarknad som inte vill ha dem. Artikeln gör en viss ansats Ă„t den hĂ„llet, tar upp detta att man manipulerar med statistiken och flyttar folk mellan rubrikerna ”sjuk” och ”arbetslös.” Men tanken blir hĂ€ngande i luften.
    Observera ocksĂ„ att jag *inte* lĂ€gger det henne till last att hon eventuellt gjort musik under sin sjukskrivning, sĂ„ som det översta citatet verkar göra. Jag vet ingenting om omstĂ€ndigheterna, vilket tempo hon har hĂ„llit, eller om musiken i sig kan ha fungerat lĂ€kande. Jag tycker heller inte att man ska ha nĂ„got speciellt krav pĂ„ att ”sköta sig.” Den som Ă€r sjuk Ă€r sjuk, oavsett tidigare historia. Man ska inte uteslutas frĂ„n de rĂ€ttigheter som andra sjuka har för att nĂ„gon byrĂ„krat tycker illa om ens tidigare beteende.
    Jag vill verkligen inte misstro Nike. Historien om jobb-coacherna, deras inkompetens och deras meningslöshet, mÄste berÀttas, och det Àr dÀrför jag tycker det Àr trÄkigt att artikeln Àr skriven som den Àr gjord. En bra redaktör borde ha styrt upp. Strykt bort stora delar av den spretiga första halvan och renodlat argumentationen.
    Ditt stycke om ”ni sitter och drar in sjuka summor” vet jag inte vart det Ă€r riktat. SjĂ€lv har jag under svensk genomsnittslön och jobbar med att ge IT-stöd till HBT-aktivister, nĂ„got som jag tycker Ă€r till nytta för en större sak. Jag jobbar ocksĂ„ gratis för att ge teknikstöd Ă„t andra behövande grupper i samhĂ€llet. Du mĂ„ste ha missförstĂ„tt mig ganska grovt om du tror att jag kĂ€nner mig harmsen över att arbetslösa ”upptar plats” och ”lyfter samhĂ€llets skulor.” Du lĂ€r aldrig ha hört mig klaga pĂ„ höga skatter, till exempel. För mig Ă€r det sjĂ€lvklart att utsatta mĂ€nniskor mĂ„ste fĂ„ stöd av samhĂ€llet, och att det Ă€r ”idiotĂ„tgĂ€rderna” det Ă€r fel pĂ„.

    Comment by anders — 24 januari, 2013 @ 12:27

  3. Den delen riktade sig till den andre kommentatorn, Anders.
    Jag har ju i ganska mĂ„nga Ă„r varit en del av de som Ă„tnjuter alla dessa Ă„tgĂ€rder. Aldrig nĂ„gonsin har AF eller FK ifrĂ„gasatt min rĂ€tt att ha ett fritidsintresse. Jag antar att Nike kör sin del i Tant Strul som ett fritidsintresse. Och jag VET att de inte Ă€r framgĂ„ngsrika vad gĂ€ller att dra in pengar, Eva. Har t ex en vĂ€n som gjort deras backdrop som ett vĂ€lgörenhetsprojekt – det finns alltsĂ„ inte pengar ens att dra runt sjĂ€lva bandet med.

    Comment by Paula — 24 januari, 2013 @ 13:37

  4. Jag antar att det finns en grÀns nÀr ett fritidsintresse blir sÄ omfattande att det börjar rÀknas som heltidssyssla. Det var ju en styrelsemedlem i FI som blev ifrÄgasatt av FK. Hur kunde hon jobba politiskt pÄ den nivÄn om hon inte kan jobba pÄ ett jobb, osv. Det Àr en svÄr grÀnsdragning. Om man kan ta paus nÀrhelst man inte orkar, och kan ta allt i sin egen takt kan jag tycka att det Àr mer okej Àn om man har bokade möten, spelningar etc som man inte kan utebli ifrÄn.

    Comment by anders — 24 januari, 2013 @ 13:53

Leave a comment

(required)

(required but not published)

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI